Neal Stephenson: Snow Crash (1992)

Bantam Spectra, 468 sidor.

Om ni vill veta hur verkligheten skulle kunna se om inte allt för många år -- läs Snow Crash! Här möts vi av ett USA som har fallit isär till ett myller av kommersiella stater. Huvudpersonen, Hiro Protagonist, är pizzaleverantör hos CosaNostra Pizza som, precis som namnet antyder är ägt av maffian. Pizzaleverantör innebär precis som nu att kunden ska få sin pizza så fort som möjligt. Det har dessutom tillkommit ett löfte om att den som inte fått sin pizza efter 30 minuter får extra förmåner. För att undvika detta så är Hiro utrustad med ett rejält utrustat vrålåk. När han får lite problem under en leverans av en pizza (han råkar köra ner i en swimmingpool) så får han oväntat hjälp av en ung tjej som jobbar som kurir. Hon var med när olyckan hände eftersom jobbet som kurir innebär att man åker skateboard och sedan åker snålskjuts på bilar med hjälp av ett pistolliknande redskap som skjuter ut en elektromagnet fastsatt i änden på en lina.

Som alla andra romaner som publiceras nu för tiden så innehåller Snow Crash naturligtvis en del cyberspace. Dock så tycker jag att det är ovanligt väl gjort här. Hiro är en av de bättre programmerarna men har trots det valt att inte arbeta i den branschen. När han kopplar in sig till en dator så kommer en tredimensionell bild av honom själv, en avatar, fram på Gatan i Metaverse. Hur ens avatar ser ut avslöjar ganska mycket om vem man är. I Metaverse är det fritt fram att se ut hur man vill. Den som vill kan se ut som sig själv, en seriefigur, en robot eller en vandrande penis. Den som inte är tillräckligt skicklig för att skapa sin egen avatar kan köpa en färdigtillverkad av diverse olika standardmodeller varav de flesta ser ut som Barbiedockor. Den som verkligen kan skapa en egen avatar gör den ofta som en vanlig människa men med väldigt naturtrogna drag istället för att göra någonting riktigt spektakulärt. Hela den virtuella verkligheten består av en ringformad gata som det sedan har vuxit upp diverse hus runt ikring. Ju viktigare person man är desto närmare en av anslutningsnoderna har man sitt hus. I Snow Crash är det dock inte bara de som har tillgång till en egen dator som kan ta sig till Metaverse. Här och där på gatorna i verkligheten finns det stationer ungefär som telefonkiosker dit vem som som helst kan gå och koppla in sig. I Metaverse syns det dock direkt om en person har burit sig åt så eftersom han då kommer att ha en svartvit avatar med dålig bildkvalité.

Hiro dras in i en härva där en av hans bekanta drabbas av ett nytt virus -- Snow Crash. Det som är det nya med det är att det inte bara drabbar datorer utan också kan påverka människors hjärnor. Hiro tar upp jakten och kommer snart underfund med att en mystisk person som kallas Raven verkar vara inblandad och han är lite svår att handskas med. Han åker omkring på en stor Harley Davidson-motorcykel med sidovagn. Problemet är bara att det är inte vilken sidovagn som helst utan en kärnvapenmissil som han har räddat från en kraschad atomubåt och satt hjul på. Till råga på allt så har han kopplat in detonatorn på den till sin hjärna så att den ska smälla om han dör.

Snow Crash är, tycker jag, en mycket bra bok. Det märks att Stephenson har lite mer hum om det han skriver om än vad som är brukligt (eller så döljer han sina brister mycket bättre än de flesta andra). Man får verkligen känslan av att framtiden skulle kunna se ut så som han beskriver. Det verkar inte speciellt önskvärt, men det skulle nog kunna hända...