Börje Crona: Värld i fara (1989)

Laissez Faire, 154 sidor.

Efter denna visit hus kvalitetslitteraturen då drog jag mig snabbt tillbaka till den typ av sf som jag av någon hittills okänd anledning har läst mer och mer av på sista tiden nämligen avdelningen kiosklitteratur. Den här gången fick jag mina händer på en sedvanligt tunn Galax-pocket, närmare bestämt Värld i fara av Börje Crona. Den var (precis som väntat) inte någonting att direkt höja till skyarna, men trots det fortsätter jag glatt att skaffa mig fler och fler böcker av den här typen. Jag har inte lyckats bestämma mig för vad det är som gör att jag uppskattar pulp-kiosk-sf. Det är ju i alla fall inte kvalitén på språket. Värld i fara utspelar sig i en framtid där det har gått lite snett här och där. Det går ibland att känna igen saker från våran nutid, ibland inte. Det verkar som om författaren har gjort det till något slags spel att göra om allting på ett sätt eller ett annat. Alla städer har nypåhittade namn, alla länder har namn så att man i och för sig kan lista ut vad de är/har varit, men alla är dock ändrade och supermakterna är nya -- till skillnad från plotten som påminde mig om att jag borde läsa om Fahrenheit 451 (för övrigt en av de första sf-böcker jag läste och var medveten om vad det var).