Nathaniel Hawthorne: The House of the Seven Gables (1851)

Airmont, 285 sidor.

The House of the Seven Gables av Nathaniel Hawthorne är en av de här böckerna som av någon anledning har klarat av att motstå tidens tand och få "klassiker" stämplat på sig. I det här fallet fick jag inte riktigt klart för mig varför. Vad jag hade läst om den förut var att det skulle vara något slags gothic horror, något i stil med Poe när han är i form. Kanske på grund av det, att jag hade läst om boken innan jag verkligen läste den, gjorde att jag inte tyckte att det var så mycket med den. Det handlar om ett hus som en gång får en förbannelse nedkallat över sig och släkten som bor i det. Man följer sedan med framåt i tiden. Problemet är att det som antagligen skulle vara skräcken i boken bara faller till marken när det visar sig, jag vet inte om det beror på att jag hade för höga förhoppningar eller om det är jag som har blivit avtrubbad av Skipp & Spector och deras anhang.

Jag undrar vad det är av det som läses och publiceras idag som kommer att vara de "klassiker" som mina barnbarnsbarn letar originalupplagorna av på antikvariaten (eller plockar ur min bokhylla)? Kommer folk att känna till Gibson, King och Asimov om femtio år? Fan vet.