Richard Kadrey: Metrophage (1988)

Ace, 240 sidor.

Som vanligt har en samling böcker passerat under min lupp - och som vanligt har de varit av en klart varierande kvalité. Först ut kommer en av de böcker som jag tyckte var bra; Metrophage av Richard Kadrey. Den ingår i serien Ace science fiction specials och jag tror att det är den sista som Terry Carr stod för redaktörsskapet för. Enligt förordet så hann han med allt med boken utom just att skriva förordet innan han dog. Det var dock inte det jag skulle harva på om. Metrophage är en cyberpunkhistoria med gott om droger, förfall och hightech. Det som först och främst ser till att det blir en plot är något slags virus som har börjat sprida sig. Det har ungefär samma symptom som spetälska och har hittills inga kända botemedel.

Som vanligt i den här typen av böcker är det egentligen ingen av hjältens bekanta som reagerar på att det är något annat konstigt med att han har fått kameror inopererade istället för ögon mer än det faktum att han alltid tidigare varit emot alla typer av implantat. Normalt är annars att man till exempel pluggar in sig med en sladd till arkadspelet innan man sätter igång det. Annars är det nog egentligen så att nästan all teknik man ser har att göra med implantat och liknande saker att göra. Det verkar inte ha skett så mycket utveckling på många andra plan. Det talas i och för sig om att det har företagits en och annan månfärd och att det ska finnas baser på månen men det är ju trots allt ingenting som egentligen ställer mer än ekonomiska hinder redan idag. Vad det gäller medicinsk teknik däremot har det hänt mycket. Kamerorna istället för ögon monteras medan man väntar. Nervceller odlas i ryggmärgen på speciella långa fiskar och planteras in i människor utan komplikationer. Åtminstone en person har levt i en bra bit över hundra år utan att se gammal ut. Och -- naturligtvis -- alla inblandade tar hinkvis med droger utan att lida några speciella sidoeffekter av det (mer än i ett fall). Undantagen som bekräftar regeln, kan-tänka.