Ian McDonald: Desolation Road (1988)

Bantam Spectra, 359 sidor.

Sist men definitivt inte minst tänkte jag säga ett par ord om Desolation Road av Ian McDonald. Först och främst att den är bra -- mycket bra. Även det att jag tyckte så mycket om miljön i den. Det känns liksom på en gång som massvis med hightech (det är ju till exempel en skitsak för en kringresande att hjälpa en barnlös att få till en provrörsbefruktning, och likaledes enkelt för en landsortsveterinär att operera in fostret i den blivande modern) och i princip ingen teknik alls. Själva grundmiljön i boken (eller åtminstone första halvan) påminner mig om John Steinbecks Det stora kalaset och En underbar torsdag. Normalt brukar jag ha svårt för böcker utan handling, men jag gillade i alla fall den här. Jag ska väl inte säga att den inte har någon handling men det är i varje fall inte det som är det väsentliga. Det är Desolation Road, staden, som är det väsentliga. I andra hand kommer dess innevånare och till slut handlingen. Med tanke på att det här är McDonalds debutbok så ser jag fram emot vad han kommer att producera om tio år. Läs Desolation Road!