Olof Möller: Nytt vapen (1976)

Regal, 153 sidor.

Olof Möllers Nytt vapen lämnad inga djupare spår (eller skulle jag kanske säga bestående men). Av någon anledning så får jag ibland för mig att jag ska läsa böcker som jag redan från början vet är usla, men jag brukar ha rätt skoj medan anfallet pågår trots det. Det har säkert någonting med att jag slukade Asimov i långa led för ett antal år sedan. Den här boken påminde mig ganska mycket om Asimov, men med sämre science (dock med lika dålig fiction). Hjältarna (som verkligen är hjältar -- inget trams här inte) bryr sig inte ett dugg om sådana trivialiteter som rymddräkter, de kliver utan minsta tvekan rakt ut i atmosfären (?) på den asteroid som de hamnar på, där det naturligtvis bor några små läbbiga humanoider.Som vanligt ser de naturligtvis ut som människor, bara lite annorlunda.