Tage Danielsson: Mytologi: Ny svensk gudalära (1978)

Wahlström & Widstrand, 151 sidor.

Den senaste bok som har passerats till oigenkänneligt mos genom mina händer är Mytologi av ingen mindre än Tage Danielsson, om nu någon hade undgått att förstå det.

Den här boken gör anspråk på att berätta om hur det går till i gudarnas boning nu. Inte förr i tiden. Då höll gudarna till på Valhall eller Olympen eller var den lokala befolkningen nu trodde att de hade sina gudar. På den tiden fanns det gudar lite varstans, förstår ni. Det gör det inte nu. Det är nämligen så att gudarna vill ha lite svängrum till människorna, inte ha oss springande runt knutarna jämt och ständigt, så alltså har de tvingats undan till mindre och mindre, mer och mer ogästvänliga hörn av vårt alltmer krympande värld.

De gudar som presenteras i den här boken överensstämmer inte heller riktigt med de vi är vana att träffa på. Här finner man i stället Valter Kraft, efter vilken Valtershall, gudarnas nya boning är uppkallad, bröderna Bra som har hand om etermedierna -- Inge Bra på TV och Manne Bra på örat. Slumpen finns det en halvgud som heter. Han sysslar med att se till att sannolikhetskalkyler inte fungerar som de ska -- se till att samma sömmerska får tretton rätt på tipset fyrtio veckor i sträck till exempel. Det hade statistikerna lite problem med.

Man kan ana sig till att boken är lite gammal när man kommer fram till det kapitlet där alla riksdagsmän är med, det var en del av dem som jag inte kände igen, men å andra sidan så behöver boken inte vara så förskräckligt gammal bara för det. Politik tillhör trots allt inte mina allra största favoritsysselsättningar. Möjligtvis att klaga på politiker som bär sig dumt åt, det kan vara ganska kul, men att göra någonting politiskt själv vet jag inte om jag vill vara med om. Det räcker så bra att vara baksätesförare åt Sulan Carlsson via Aktuellt för att jag ska känna mig mätt och nöjd.