Terry Pratchett: Diggers (1990)

Corgi, 173 sidor.

Diggers är den andra i Terry Pratchetts Nomes-trilogi. Den är egentligen menad att vara en barnboksserie, men låt er inte hindras av det. Det är Pratchett i högform.

I Diggers får nomerna reda på att Gruvan de bor i ska öppnas igen. Vilket i sin tur innebär att det kommer att komma en massa människor dit och ställa till saker och ting. Nomerna bestämmer sig, efter diverse misslyckade försök att hålla människorna borta med nya lås på grindarna och mängder med skyltar, för att de ska ta sin tillflykt till en närbelägen lada. För att underlätta transporterandet av ett par tusen nomer så tar man hjälp av Jekub, en drake (eller var det en schaktmaskin?) som en av dem har hittat i ett uthus.

Något utav det bästa i den här boken, liksom dess föregångare, Truckers, är när nomerna försöker kommunicera med Saken, något slags färddator som har gått i arv hos nomerna sedan urminnes tider. Enligt Saken själv så kom nomerna genom rymden till jorden, och den påstår att de eventuellt skulle kunna ta sig tillbaka igen. Saken antar att nomerna den talar med nu ska vara på ungefär samma tekniska utvecklingsnivå som de nomer som en gång kom från rymden. Eftersom så inte riktigt är fallet, så uppstår en del intressanta missförstånd.

För den som vill koppla av ett tag med en lättsam rolig bok så rekommenderar jag Diggers varmt. Den är inte lång (jag tror till och med den var under tvåhundra sidor), men den är himla rolig så länge den varar.