Naturligtvis var även denna middag utsökt och Kari som vegetarian
blev väl försedd. Cricketmatchen skulle just starta så
grabbarna gick dit medan Susan och Kari åkte till Susans syster Mary
och hälsade på. Vi åkte så kustvägen tillbaka
och fick mycket historier att lyssna till. Bland annat passerade vi ett
hus där det spökar mycket. Wales är en gammal trakt med
mycket historia och urgamla slott och hus så visst finns där
spöken. Susan och Kari tittade till grabbarna på cricketmatchen,
efter en stund blev det kallt så vi gick till den närbelägna
puben och drack te med whiskey och Sven tog en öl. Stärkta och
varma tittade vi på matchen igen och fåren gjorde dom spelande
männen sällskap. Matchen fortsatte men Susan och Kari gick i
kyrkan där det var barndop. Kyrkan är liten och det var fullt
av folk ca 60 personer men vi fick alla plats och det hela var mycket gulligt.
Prästen var en trevlig och vanlig männika som inte gjorde sig
något märkvärdig. Matchen var nu slut så alla fick
kvällsmat av Susan och sen åkte vi vuxna på kvällsdrink
till
Betina och Jeremy och deras bushundar, 2 livliga golden retriver. Åter
till Susan och Fenton och gjorde kväll, vi pratade en stund med dom
och gullade med deras hund en fårhund som var mycket snäll,
han var för det mesta i hundgården men sov inne i huset om nätterna.
Alla var nu trötta så vi lade oss att sova.
| Sven packade motorcykeln och gav sej av först mot Holyhead
för att försöka få tag på en vettig karta över
Wales och Cornwall. Naturligtvis blir det inte stora vägen till Holyhead.
Susan och Fenton rekommenderar en liten väg som går utmed kusten.
Men den är så liten att jag missar avfarten. Kommer i alla fall
till Holyhead och till turistbyrån utanför staden. Tittar ut
en väg som snirklar sej genom Wales.
Först går turen till Llanberis vid foten av Snowdon där
Kari och jag var på semester 1994. Nästa stopp är Sen fortsätter jag söderut genom ännu mera dalar. Försöker hitta ett B&B men det är inte lätta att hitta ett ställe som har enkelrum. Hittar till slut ett rum i Chepstow, nära gränsen till England. Ringer Susan för att få reda på hur det har gått för Kari. Får telefonnumret till hennes B&B i Cardiff och ringer dit men hon är inte inne. Lämnar i alla fall ett meddelande och telefonnumer. Mitt B&B är i en pub så jag behöver inte gå långt för en nattmacka och en bitter. |
Kari blev skjutsad till tåget av Susan och Alaw. Tåget
mot Cardiff avgick i tid och vädret vackert. Vi tuffade på duktigt
Jag tog mig för att skriva alla stationer vi stannade vid. I Wales
har man både engelska och walesiska namn på stationerna så
det blev ett skrivande, fort var det tvunget att gå för uppehållen
är bara 2 minuter vid varje starion. I Crewe fick jag byta tåg.
På stationen träffade jag en flicka vars pappa varit i Sverige
förr i tiden. Hon berättade att han var tvungen att resa tillbaka
till England för han fick inget arbetstillsånd. Så var
det tydligen förr i tiden. Tåget kom och en trevlig och skrattade
dam blev trevligt ressällskap och hon uttalade dom konstiga namnen
åt mej, jag sa inte efter för det var för svårt Så
gick den damen av och istället kom en annan dam som berättade
mycket om Irland och dess historia. (Hon är gift med en irländare).
Vidare berättade hon om en ort som heter Ludlow och som var väl
värt ett besök enligt henne, så det får jag göra
nästa gång. I Chester träffade jag två japanska tjejer
och vi pratade om allt möjligt. Jag berättade att min son varit
i Japan och då blev de mycket intresserade och undrade vad han tyckte.
Jag sa att hans resa var fantastisk och han berättelse var mycket
intressant att lyssna på. Så gick vi alla åt var sitt
håll för se nu var vi i Cardiff denna dags resmål. Skyndade
till biljettkontoret för att ordna resbiljett till Cornwall där
Sven skulle vara. Men se där blev det stopp alla tåg och bussar
var fullbokade. Jag bestämde mig för att vara i Cardiff i två
dar istället.
Ordnade B&B och det var tur att jag kom lite i tid för på kvällen var allt slut. Jag gick och besåg stan bl.a bygger dom en stor dom, för rugby världsmästerskapet och så för milleniumskiftet förstås ett väldigt bygge. Blev hungrig, gick till en italiensk resturang, där jag behandlades som om jag var nått extra fint, två killar servade mej hela tiden, ett annat par som också var där fick minsann vänta, det var nästan pinsamt, men maten var god så det var ett plus. Åter till mitt B&B och där sa en dam att Sven ringt och jag försökte ringa men det gick inte. Den stackars damen var inte så klar i huvudet så hon hade uppfattat siffrorna fel. Och hon talade om att det var min bror som ringt och då sa jag bestämt ifrån att det var min man, så det så. Ingen kontakt med Sven men kände mej lugn för nu kände jag på mig att han hade det bra. Sov gott. |
| Packar ihop för en transportsträcka till Cornwall. En hel
del i rusningstrafiken men det flyter bra på den 6-filiga motorvägen.
Det är bara att stå på. Motorvägen byts ut mot en
fyrfilig väg så det blir fortfarande inte så mycket
stopp. Alla verkar vara på väg mot Cornwall. De flesta bilarna
ser ut att vara fulla med semesterfirare. Kommer till Wadebridge som ligger
inom zonen där det ska bli total förmörkelse så jag
försöker hitta en vettig camping. Alla B&B har skyltar som
talar om att det är fullt, men det finns gott om campingar. Många
campingar verkar ha slagits upp enbart för dagarna runt solförmörkelsen
och de flesta av dessa ser rätt ruffiga ut. Hittar en familjecamping
en bit utanför Wadebridge. Det är dyrt men i alla fall lugnt
och städat.
Vädret har blivit soligt så jag ger mej ut på småvägarna längs den norra kusten på Cornwall. Det märks att Cornwall är ett semesterställe. Det finns många pittoreska byar och hur mycket turister som helst. Kusten är mycket kuperad och det är branta klippor rätt ner i havet. Spännande med alla dessa vyer i ett öppet landskap. Det går inte fort på de smala vägarna. Det är många som är ute och ser sej om och det är inte alltid så lätt för bilar att mötas.
|
Vilade länge och så ut på stan. Köpte glass och
vykort för att få växelpengar till bussen. Tog så
bussen till slottet för att finna att rundtursbussen skulle just avgå
så den hoppade jag på. Rundturen var bra upplagd och vädret
var fint. Fick veta att Cardiff är under stor uppbyggnad och framför
allt i hamnområdet. Det finns förstås mycket gammal bebyggelse
kvar. Så åter till slottet där jag köpte biljett
till rundturen i det gamla men återuppbyggda slottet. Slottet är
från romartiden men en man vid namn Bute renoverade slottet på
1800-talet. Bute var mycket språkbegåvad och han talade 16
språk. Det går igen i slottet där det finns mycket deviser
på div språk. Slottet har mycket guldbeläggningar och
så har dom arabiska rum och mycket saker från orienten. Uppe
på taket var det ett växthus med tillhörande fontän.
Guiden pratade först sen satte hon på fontänen och sen
kunde ingen prata för vilket oväsen. Men det var en modern uppfinning
på den tiden. Ner igen till ett mycket vackert bibliotek och många
böcker.
Detta slott är ett måste om man är i Cardiff. Jag blev tesugen så jag gick till slottscaféet och intog te och smörgås i den vackra slottsparken tillsammans med ett stort antal fåglar. Påfåglar var det mest exotiska inslaget. En familj dök upp och satte sig brevid mig och vi pratade. Herrn i huset gick på guidningen. Frun och dotter med hund var kvar så vi pratade en hel del. Fick veta allt om frun (har tyvärr glömt hennes namn) hon hade tre barn och en syster i Canada. Vi bröt upp och jag gick mot utgången, så fick jag syn på flickan som jobbar i slottskassan och sa till henne att vad synd att jag inte väntade till onsdag det skulle vara kul att se solförmörkelsen från slottsruinstornet. Hon tittade på mej med glimten i ögat och sa "vänta här så ska jag ordna det" hon kom tillbaka med en handskriven biljett där jag var inbjuden att se solförmörkelsen från slottsruinen. Detta gjorde mig mycket glad. Så glad att jag tog en extra bild på slottet och då tog filmen slut. Hittade en affär som hade snabbframkallning, och flickan som hjälpte mej talade om att hon bott i Dublin i 10 år, så vi hade mycket att prata om. Hon följde med ut på gatan för att vi skulle få prata ifred. Jag gick omkring i den trevliga staden men så blev jag hungrig igen och hittade en indisk restaurang som inte var öppen. Då kom en urinvånare fram och talade om var jag skulle gå. Stället hete Louise och det var naturligtvis alldeles rätt. Bra mat till lågt pris. Så tog jag långpromenad till mitt B&B som ligger på den längsta gatan med Georgianska hus i hela Storbrittanien. Avbrott för en martini på en av de många pubarna. Vilade en stund och så ut för att titta på dom närmaste omgivningarna och då slank jag in på en pub igen och tog en alkoläsk och fick en pratstund med den trevliga bartendern. Han tipsade mej att åka till Storbrittaniens minsta stad St Davis. Tackade för tipet och så hem till B&B för att sova. Det var inte svårt efter denna välmatade dag. |
| Idag är det dagen då solen ska försvinna. Vädret
är bra, blå himmel och inte för varmt. Många från
campingplatsen ger sej av för att hitta en bra utsiktsplats. Jag tycker
att campingplatsen duger så jag äter frukost och plockar ihop
mina saker för att åka vidare efter mörkret. Det har varit
rejält med dagg under natten så insidan på tältet
är dyngsurt. Dessutom börjar det bli lite disigt så solen
klarar inte av att torka tältet. Dessutom börjar moln synas vid
horisonten. Det blir nog en miserabel dag. Vid tiotiden har molnen börjat
skymma solen. Dock glimtar den fram lite så att man kan se att en
skärva är skymd av månen. En positiv sak med molnen är
att man inte behöver några skydd för ögonen. Det blir
långsamt mörkare och kallare, precis som det förutspåtts
fast jag tror att molnen spelar större roll än själva förmörkelsen.
Klockan tio över elva blir det mörkare allt snabbare tills det
blir nattligt mörkt och strax efter lättar mörkret igen.
Barnen på campingen jublar. Molntäcket lättar inte det
minsta och ingen skymt av solen eller det som skulle synts. Men jag har
i alla fall fått uppleva mörkret.
Ger mej iväg ut på en väg som ser stor ut på kartan
(A39) och går utmed nordkusten på Cornwall. Den slingrar sej
ordentligt i det böljande landskapet. Ibland är det lutningar
upp till 25%. Härlig MC-väg. Synd bara att det är så
mycket trafik. Men utsikten är fantastisk så det går ändå
inte att köra för fort.
Så småningom kommer jag närmare Bristol och åker
förbi Wells för att leta efter Wookey Hole, ett grottsystem,
men tyvärr har de stängt. Fortsätter för att leta camping. Hittar en i Axbridge strax bortanför Cheddar Gorge. Campingen är liten och finns bredvid ett rejält hotell som har en trevlig pub så det är inte svårt att få en nattmacka. |
Vaknade till en riktigt mulen dag. Men gick och åt frukost betalade
och tackade för mej. Så begav jag mej till slottet och blev
insläppt och så intog jag tornet. Var alldeles ensam först
men så kom ett trevligt ungt par från Australien och vi pratade
om våra äventyr på semestrar och annat trevligt. Plötsligt
började solförmörkelsen och man såg tydligt solen
bakom månen och molnen. Efter en stund fanns inte ett moln på
himlen och då blev alla färger konstiga för nu var solen
täckt till 95%. Det gick inte att titta direkt mot solen, men jag
fick se genom glasögon som en annan snäll turist lånade
ut åt mej. Så var det en tjej som hade papper med hål
i och då kunde vi se hur det hela förlöpte. En underlig
känsla. När jag skulle gå ner från tornet upptäckte
jag att det var fullt av folk och barn. Under förmörkelsen var
alla så tysta att jag inte märkt att dom kom. Ett naturligt
men underligt fenomen det där med månen och jordens bana och
vår lysande sol.
Tog så promenaden till stationen och köpte biljett till tåg mot Haverfordwest, i Swansea bytte jag tåg och träffade en trevlig mamma med en urskön grabb. Han underhöll mej hela resan och dom skulle till samma ställe som jag, så jag fick hänga på. De berättade att bussen till St Davis hette 412 och skulle gå 10 över ett. Dom tog mej till buss-stationen och tur var det för det var en lång promenad. Väl där fick jag se en buss som kom 10 i ett och hette 411 annars var allt rätt. Jag kan ju läsa själv som tur är så allt blev bra ändå. I den vackra sommareftermiddagen kom jag till Storbrittaniens minsta stad, det är stad därför att där finns en katedral. Började sökandet efter B&B men det var inte lätt. Detta är en mycket turistisk stad. Hittade så turistinformationen som hjälpte mej till det absoluta sista rummet. Det låg en miles från stan, men den trevliga värdinnan kom och hämtade mej med bil. Värdinnan bjöd på te och vi pratade och tittade på den vackra utsikten över havet och naturen runt omkring. Hon var en mycket trygg kvinna, för hon lämnade mej nyckel och sa att ingen skulle vara hemma på kvällen. Vilket förtroende, hon sa att jag nog inte kunde ta så mycket i ryggsäcken. Jag instämde för den var full av mina grejor. Nu var jag hungrig igen så jag tog mej tillbaka till St Davis och jag gick längs havsklipporna på en väl upptrampad stig. Stannade många gånger för att se dom underbara vyerna. I St Davis gick jag till katerdralen som var urgammal och i dåligt skick. Hittade ett kontor där dom sålde biljetter till en båtutflykt. Tog mod till mej och gick in och köpte biljett till nästa dag. Gick och åt god mat på en liten mysig restaurang. Åt förrätt som bestod av ostgratinerad avocado och efterrätt som var banana split. Huvudrätten tog jag inte, då det var för varmt att äta mycket. Satt så en stund på stans lilla torg som var en liten mittpunkt där alla vägar löpte samman. Träffade en norsk familj och efter en pratstund gick jag så mot mitt B&B. Lika vackert åt det här hållet. Väl tillbaka var det mörkt och jag var ensam i huset. Gick och satte mig i konservatoriet och tittade ut mot havet. Just då kom en stor tanker och den var så upplyst att det såg ut som en julgran som kom farande. Somnade gott. |
| Vaknade tidigt och försvann för att handla frukost i närmaste
by. Jag hann inte fixa det på kvällen innan. Vägen går
vid sidan av motorvägen mot och igenom Bristol och sedan mot den sex-filiga
motorvägsbron till Wales. Det var lite disigt men det gick att ana
den något äldre motorvägsbron som jag åkte över
i tisdags.
Första stopp blir Newport. Newport verkar inte bjuda på så mycket roligt så jag fortsätter mot Cardiff. Cardiff är huvudstaden i Wales och är mycket pampig. Jag ser två stora slott när jag åker igenom och letar efter en turistbyrå. Jag ser inga skyltar och det har blivit för varmt för att leta till fots så jag fortsätter mot Swansea. Hoppas att Kari har haft roligt här. Här hittar jag en turistbyrå. Jag får veta att det börjar en jazzfestival i Brecon imorgon fredag. Brecon ligger en liten bit innåt land i södra Wales. Den verkar intressant och kan vara ett bra sätt att avsluta semestern. Jag åker ut från Swansea längs kusten till Barry, en lyxig strand-förort, och äter lunch i en park vid havet. Fortsätter längs kusten till halvön Gwyr. Mysigt, men tiden lider och jag bestämmer mej för att försöka slå läger i Brecon och om möjligt göra en kortare utflykt därifrån. Vägen till Brecon går över en bergskedja. Rejäla vyer igen, men den här gången är vägen lite för rak för att jag ska kunna njuta fullt. Det är inga problem att hitta turistinformationen i Brecon. Välskyltat. Där får jag veta att det finns två campingar en bit från stan och att det finns en tillfällig camping på den lokala rugby-planen just för jazz-festivalen. Kanske är den redan öppen? Jag åker dit först och visst, den är öppen. Nära till stan och lågt pris. Dessutom absolut plan gräsmatta och vettiga duschar. Vad mer kan man begära? Går så till stan för att äta kvällsmat. Har sett tidigare att det finns en indisk restaurant och det skulle smaka fint med indiskt. På menyn finns en rätt som heter Chicken Pall och beskrivs som "very very hot" fast kyparen avråder och tycker att jag ska ta Chicken Vindaloo istället som bara är "very hot". Kyparen ger inte med sej när jag envisas. Nåja, kanske var det tur. Det är inte roligt att ha en orolig mage när man åker MC. Maten smakar väldigt bra. Förvånande att komma till en så bra restaurant i en så liten stad som Brecon. |
Åt frukost med ett tyskt par och värdinnan hade bakat färska
gifflar och det luktade och smakade väldigt gott. Tackade för
mig och antog min långa vandring mot båtplatsen. Började
vandringen kl 9.45 och så gick jag mot St Davis igen men nu förbi
staden mot St Justinians, där livbåtshamnen är och där
turistbåtarna utgår. Klockan började närma sig 12.00
och jag skulle vara där. Tog av fel väg och blev skjutsad sista
biten av en bussig bilist. Han tog mej till rätt ställe. Kom
så i tid och fick vänta en stund i det soliga vädret. Men
så var det då dax, gick ombord på deras snabb-båt
en uppblåsbar räddningsbåt med enbart handtag i sidorna
så sitter man på kanten och jag undrade hur detta skulle gå.
Men det gick bra, båten tog fart och vi åkte in i grottor och
nära klippkanterna och ibland stannade dom båten för att
berätta om omgivningarna. Det är vulkaniskt berg i Pembrokes
och det låg i olika lager allt efter hur dom hade kommit upp efter
vulkanutbrotten. Vi såg sälar, fiskar och delfiner, många
olika fåglar var det. Så visade skepparn hur man kunde använda
båten och dom svängde hit och dit och det var som att vara på
tivoli. Vi var både rädda och tyckte det var roligt t o m jag.
Så var detta äventyr slut och vi blev hjälpta iland. Det
var högt till bryggan så den stackars skepparn fick ta ett duktigt
tag för att få upp alla tanter och gubbar. Så gick jag
tillbaka till St Davis det tog en timma för att precis hinna med bussen
till Fishguard. Hade tur denna gång för bussen stannde precis
vid turistinformationen, och jag fick B&B i en närbelägen
ort som heter Goodwick. Skulle just börja gå då jag fick
lift med en dam som skulle dit hon bodde i Goodwick. Stannade så
i Goodwick gick en promenad för att sen äta på restaurangen
på mitt B&B. Där träffade jag en långtradarchaufför
som berättade den ena historien efter den andra.
En upplevlese var denna berättelse: "Kom åkande i Frankrike med min stora lastbil som inte var för tungt lastad denna gång. Jag har bra bromsar både elektriska och motorbroms och det behövs för det är väldigt branta backar. Fick så kontakt med en buss bakom mej och vi pratade med varandra via komunikationsradion, det får ju tiden att gå lite fortare. Plötsligt sa busschaufförren mina bromsar tar inte. Snabbt sa jag till honom kör på mej för jag kan ta både dej och mej ner för backen. Men inte då, busschauffören var rädd för sin chef och ville inte förstöra bussen. Detta fick till följd att bussen körde om och brakade rakt ut på klippan och ner i en ravin. Det blev inget kvar av varken förare eller buss". Kan förstå att det var en hemsk upplevelse. Så talade han om att han varit i hela Europa och att han besökt Malmö och Göteborg. Men han gillade Norge bäst och Holland. Det var en spännande kväll. Så var det dax att sova och det gjorde jag efter att ha sett ett program om hur massmördare fungerar eller inte fungerar, det var ett spännande program från Ryssland. Var för trött för att bli mörkrädd. |
Festivalen börjar först på kvällen så jag
ger mej ut på en tur över bergen. Vädret är molnigt
men torrt. Turen går först söderut mot Merthyr Tydfil.
Vädret är betydligt sämre på den här sidan av
berget med rejäla regnskurar. Utanför Merthyr Tydfil finns det
en musei-järnväg enligt kartan. Det är väl skyltat
dit så det är inte svårt att hitta. Jag tittar lite snabbt
på stationen och ger mej upp i bergen igen på smala vägar.
Vädret blir bättre igen så fort jag kommer upp på
lite höjd. Vägen går väldigt högt och ner i djupa
dalar. Vägen är så smal att jag måste stanna vid
möte och luta motorcykeln in i buskaget. Det går inte fort men
vyerna är värda besväret. Jag kommer ut på en vettig
väg vid Brecon-kanalen och följer den till Abergavenny. Nästa
mål är något så vansinnigt som en lutande kyrka.
Det är i alla fall vad kartan säjer så det måste
undersökas. Den här kyrkan ligger en liten bit norr om Abergavenny
i den lilla byn Cwmyoy.  Jag
hittar dit trots dåliga vägar och dålig skyltning. Det
jag ser är något som är märkligare än lutande
tornet i Pisa. Kyrkan har byggts på dålig grund och glidit
nerför bergssidan. Under åren har man försökt stadga
upp kyrkan och byggt till den. Resultatet är minst sagt bisarrt när
olika väggar lutar åt olika håll. Sedan går vägen
norrut igen över bergen mot Hay-on-Wye och sedan tillbaka till Brecon
och festivalen. Rugbyplanen har nu fyllts på med tält och bilar
så det finns bara plats för några få till.
Festivalen är lite förvirrad. Man har valt en för liten plats till öppningsceremonin och har delat ut biljetter till en del festivalsbesökare. Jag har naturligtvis ingen. Dessutom har min förhandsbokning kommit bort. Nåja, jag får biljetter i alla fall till några lokala förmågor. Det har lovats mycket pub-musik under festivalen men det har inte kommit igång ännu så jag strosar runt för att lära mej var de olika pubarna ligger och fixa lite mat tills det är dags för det första evenemanget. Det är en Walesisk grupp som spelar modern jazz, mycket bröligt och abstrakt men de duktiga musikerna får det att låta fantastiskt. Gladare i sinnet går jag vidare till ett par andra evenemang med lokala förmågor, men inget är värt att stanna för. Det är inte min typ av musik. Går och strosar en stund men hittar ingen pub som spelar svår jazz. Istället går jag och lägger mej. |
Åt frukost och tackade för mej. Tog taxi till Fishguard och strosade på stan, köpte badskor och gick så vidare mot muséet där dom har en vävtapet som är 30 meter lång och handlar om senaste invationen från frankrike. Denna invation inträffade 1797 och varade i 2 dagar. Broderiet beskriver hur lokalbefolkningen får se skeppen och varnar, så går fransmännen i land och det blir en batalj. Lokabefolkningen försvarar Fishguard med sina skörderedskap och en ryttare far för att få hjälp av engelska armén. Det är många legender och riktiga händelser som beskrivs i denna vävnad som tagit många kvinnor och 40 000 timmar att färdigställa. Jag var där länge och beundrade både sömnaden och historien. Så till slut gick jag ut och hittade en underbart vacker utsiktspunkt. Intog mat och så gick jag för att vänta på min förbeställda taxi. Under tiden träffade jag en trevlig dam och vi pratades vid. Alla har vi våra historier och alla kan skriva en bok om hur livet är. Hennes bok skulle handla om hur det är att mista en dotter och att få ta hand om barnbarn 11 år, inte alltid så lätt. Det värsta var att de inte vet varför dottern (40år) dog. Men som alltid livet går vidare och denna dam var mycket glad och optimistik och kan var ett fördömme för andra. Taxin kom och tog mej till Goodwick där det enda tåget för dagen avgick kl 13.50. Så nu bar det av mot Cardiff i det regntunga vädret. På tåget träffade jag en liten pojke (4 veckor) med trevlig mamma. Byte i Cardiff och tåg mot Crewe och så byte till tåg mot Holyhead. På detta tåg träffade jag en byggnadsarbetare som jobbar i Isle of Man. Kom så till Holyhead 21.58 , där Susan mötte och vi åkte hem till henne och drack cider och pratade med Fenton. Ingen Sven, men fick veta att han var på jazzfestival. |
| Hemresedagen. Jag är i södra Wales och det är en bra
bit till färjan och inga transportleder i rätt riktning. Tittar
ut en väg över bergen som ser ut att gå i rätt riktning
och inte så mycket där jag åkt förut. Vägvalet
bör ge mej ett par timmars marginal. Det ordnas frukost på campingen,
skönt med lagad mat på morgonen som man slipper fixa själv.
Vädret är bra och vägen bjuder på ännu mera fantastiska vyer. Ett regnväder blöter ner mej rejält. Jag känner mej som en indränkt svamp. Sen blir det sol igen och kläderna torkar. Kommer till Rhoscolyn vid tre-tiden och får en chans att träffa Susan, Kari och barnen. |
Vaknade och åt frukost. Susan och Alaw hade bråttom för
att ta saker till Holyheadfestivalen som skulle gå av stapeln på
eftermiddagen. Jag passade på att berätta för Joe den lille
pojken om slottet i Cardiff och det blev populärt. Susan och Allow
kom hem och nu åkte vi till en lilleputtstad Anglesey Model Village
and Gardens. Susan hade fått fribiljett dit och det måste ju
utnyttjas. Eftersom Fenton jobbade blev det jag som fick följa med
och det var inte ledsamt.
Detta var verkligen en plats för Joe (4 år) det var kul att se honom i aktion. Åter hem och se då kom Sven. |
Vi pratar lite snabbt om vad vi har haft för oss och hur eländigt
det var med solförmörkelsen innan vi skiljs åt igen.
| Så var man ensam igen. När jag pustat ut en liten stund så åkte jag ner till Cricket-planen där Fenton och gänget hade match. Det var kul att prata med dem om vad som hänt under veckan. De hade sett mer av solförmörkelsen än vad jag hade gjort. Jag åkte tillbaka till familjens hus och träffade Wyn en sista stund innan jag åkte iväg till färjan. | Så bar det iväg igen till festivalen. Vi som åkte var Sheila, Susan, Kari, Alaw och Joe. Vi kom lagom för att se alla fina arbeten. Där fanns blommor, tavlor både målade och sydda, bakverk, sylt och en massa fina grönsaker, och allehanda handarbeten. Det var också tävling i olika klasser och åldersgrupper och jag fick se Joe vinna en pokal i sin klass, han hade gjort en fisk och kakor och blommor. Alaw vann pokal i sin klass för foton, bakverk och handarbete. Så tog dom mej till färjeläget och fick vänta en liten stund på Sven. |
Vi checkade in till färjan som var försenad idag också men nu på grund av mycket folk. Vädret vackert och en säker överfart till Dublin. Vi mötte ett par från Australien som blev mycket glada över hjälp med turistinformation. Tänk nu kan vi ge information om vår nya hemland, det känns ju bra. Så var färden slut Sven tog sig snabbt hem, medan Kari fick vänta både på Darten och bussen en god stund. Kom äntligen hem kl 22.30.
Summering: Detta var en annorlunda semester. Det gick att semestra på var sitt håll även om nu detta inte var riktigt meningen från början. Man måste göra det bästa av situationen och det gjorde jag. Har träffat många trevliga människor och sett och upplevt mycket. Detta är en semester i vår smak. Men nästa gång måste vi uppleva Wales tillsammans. Mycket nöjda är vi nu tillbaka i vardagen.
På
kvällen pratar jag med grannarna på campingen. De har åkt
hit för just solförmörkelsen precis som jag. De berättar
att de varit på campingen ett par dagar och sett hur den har fyllts
på mer och mer ju närmare dagen för förmörkelsen
det går. Det kommer nytt folk hela tiden men det blir aldrig trångt.
