Resan till Cork

En berättelse av Kari med bilder tagna av Sven.

En dag fick vi se en skylt som sa att det skulle bli jazzfestival i Cork. Det tyckte vi lät spännande, så två månader i förväg började vi planera för vår tripp. Det hade alla andra människor också gjort. Så när Kari började ringa på B&B var det fullt. Jag frågade hur långt i förväg man skulle beställa och fick svaret ett år i förväg. Hoppsan! Innan jag gav upp ringde jag ett B&B till och se där fick jag napp det hade kommit ett återbud. Veckan innan köpte Sven tåg biljett och så var vi redo. Två dar före avfärd, kom det varsel om grindvaktsstrejk just den fredagen. Det var så vi satte middagen i halsen. Skulle vi nu inte komma iväg trots allt. Precis kvällen innan sa man att strejken blivit uppskjuten en vecka så vi pustade ut och packade vår ryggsäck och så börjde vi resan.

Fredagen den 22 okt.

Tåg mot Cork 13.20. Resan gick bra förutom att vi blev försenade en halvtimme på grund av ett annat tåg före oss och så blöta löv på spåren. Resvädret var fint. Vi kom till Cork samtidigt med regnet. Vårat B&B låg 10 min gångtid från stationen så det gick bra att traska dit i regndiset. City låg också nära vårt B&B, så vi checkade in i vårat stora rum med fin utsikt över Cork. Så ut för att se stan, Kari köpte halsduk och vantar för se snart är det höst. Vi blev hungriga och så fick vi se en indisk Take Away, vi gick in och beställde, så fick vi mat på papperstallrikar och själva lokalen hade nog gjort sitt men maten var bra och det var ju huvudsaken just då. Connie Lush Poster

Mätta och glada traskade vi ut på stan igen. Fick veta att alla utomhusaktiviteter var inställda för deras förre partiledare Jack Lynch hade dött och skulle begravas i Cork dan därpå. Irländarna visar respekt för dom döda och just den här partiledaren hade varit mycket populär. Vi blev frusna, det var lite kyligt i Cork, innerstan ligger som i en gryta och där stannar all kylig havsluft. Så vi gick till en hotellpub och tog öl och zinsano. Karis mage gjorde uppror men efter en stund ordnade det upp sig. Vi traskade till en annan pub. Där var mycket folk och stämningen var hög för se där spelade ett band som hette Connie Lush bandet bestod av en trummis, en basist, en gitarrist och en sjusjungande tjej, vilket ös. Dom påstod att hon utnämts till Englands bästa bluessångerska. Vi pratade med ett trevligt par från Cork, han hade också motorcykel så där hade han och Sven gemensam nämnare. Fick veta att dom hade en son som studerade i Dublin för närvarande så det blev lite frågor om den stan för där hade dom inte varit så mycket. Efter denna välmatade eftermiddag gick vi till vårat B&B tittade på Cork by night och föll i sömn.

Lördagen den 23 okt.

Vi började dan med en rejäl frukost. Vi åt oss så mätta att vi tog siesta väldigt tidigt. Men sen ut på stan igen. Det var mycket folk i rörelse, men Kari kom åt att köpa en fin blus i en butik som hade rea. Alla började nu samlas på gatorna för att vänta på begravningsföljet som skulle gå genom stadskärnan. Likbilen med Jack Lynch kom först och se då klappade irländarna i händerna och vi blev mycket förvånade. Men här i landet är döden inte riktigt så allvarlig som i Sverige. Nu var tiden kommen att gå till Everyman Theater för att höra på jazz. Här hade vi köpt biljetter.

Det första bandet hette T.S. Monk Sixtet och spelade modern jazz. Sven tyckte så där och Kari nästan sov. Nästa band var mycket bättre och hette David Sanches Quintet David Sanches Quintet det var också modern jazz men med latinamerikanska rytmer och det tycke Sven mycket om och dom andra i publiken också och se nu sov inte Kari utan var också mer närvarande. Publiken visade sin uppskattning med att tjoa och applådera för fullt. En kille spelade på bongotrummor och diverse slaginstrument det var skickligt genomfört. Så var det sen eftermiddag och vi blev hungriga och gick på Tai-restaurang, vi fick bord men dom sa att vi hade en timma på oss att äta sen var bordet upptaget. Maten kom jättefort och var mycket god vi åt på 20 minuter så det blev tid över för efterrätt. Så vandrar vi iväg till utomhusaktiviteter. Vi ville höra Mugenkyo trummor men vi kom för tidigt och fick rådet att gå till Ship of Fools alldeles i närheten. Det var en barnteater på en båt med många nationaliteter på dom unga skådespelarna. Det var ett äventyr bara att komma ombord på båten. Så fick vi se hur man kan göra bra barnteater med enkla medel. Behållningen var att se hur alla barn betede sig. En del av dom var verkligen med i handligen som handlade om att komma till världens ände. Till det behövdes mycket hjälpmedel, men så kom dom på att ens egna händer var dom bästa hjälparna. Ja, ja. Vi kom så tillbaka till trummslagarna och dom hade redan börjat. Det är ett gäng från England som varit i Japan och lärt sig spela trummor på japanskt vis. Dom kallade sig Mugenkyo Taiko Drum. Det var fyra personer som trummande på och så hade dom besök av sin japanske lärare som dessutom spelade flöjt. Det hela var mycket bra. Trots att lokalen var en gammal lokal för järnvägen och nu användes som industrilokal var det hela mycket stämningsfullt och livligt. Så strövar vi in mot stan igen och ska gå på pub en del är överfulla och andra har inte musik. Vi hittar en ganska befolkad pub med dixilandmusik och där tar vi var sin Guinness. Hill-Billies för fullt Så fortsätter vi hemmåt med hittar ett nytt ställe med tre hill-billys dom spelar så som dom gör och gjorde det bra och såg ut som ena riktiga smutsiga cowboys. Vi pratade med ett trevligt par från Westport i county Mayo och dom gav oss fler restips. Efter denna dag återstod bara sängen.

Söndag den 24 okt.

God frukost och lång vila i det vackra vädret. När regnet kom gick vi ut. Men det gjorde inget för vi var inomhus på ett stort hotell som heter Metropole. Alla deras konferensrum användes av olika band och det var fritt inträde på dagen så vi gick runt i rum ur rum och lyssnade på allehanda jazzmusik en del bra och en del riktigt bra. Efter dessa musikaliska timmar gick vi ut på stan och där hittade vi en pantbank som var öppen och vi köpte en video om tåget X2000 (som det visade sig vi inte har kapacitet att se på vår video) filmen var billig. Vi gick till vårat B&B och vilade lite, så gick vi på stan igen. Vi fick lyssna på Mugenkyo än en gång och dom var lika bra nu också.

Så satte ESB Millenium Drums igång och det var fullt ös. Ungefär samma föreställning som i Galway. Efter detta följde vi med en liten karneval till hamnen för se nu skulle det bli fyrverkeri. Efter en stund sades i en högtalare att vi skulle få vänta en timma innan det kom igång. Ett annat väntande par underhöll oss med att berätta om Cork och mycket annat så timman gick fort. En del människor orkande inte vänta utan gick hem. Äntligen kom fyrverkeriet igång det var en underlig tillställning som började tamt med att de tuttade på lite och så var det killar i brandsäkra kläder som showade vid ett gammat fyrtorn. Bl a så hade dom paraplyer det brann om och lite annat.

Så efter en stund kom det riktiga fyrverkeriet igång men det var så långt borta och en del av dom stora fina smällarna skymdes av moln på himlen. Men visst var det pampigt och det höll på en stund. Så blev vi törstiga och var lite frusna så det blev att leta pub igen. Vi hittade ett ställe med äldre människor som roade sig efter bästa förmåga och en man med gitarr underhöll. Vem som helst ur publiken fick komma fram och sjunga och det ville en gubbe som var riktigt bra. Han sjöng Johnny B. Goode på sitt sätt. Det var en skön avslappnad stämning. Så tog vi sats och gick till vår B&B för ännu en natts sömn.

Måndag den 25 okt.

Upp och åt god frukost och så blev det ingen vila för nu packade vi ihop våra saker för att ta ett snabbtåg till Dublin. Tåget avgick i tid och tog oss genom det släta landskapet med berg på sidorna en bit bort. Vädret fint och naturen börjar skifta i alla färger även här fast visst är det mycket som är grönt. Vi kom till ett mulet Dublin. Men vad gör det när man har varit ute och haft roligt.

Sammanfattning: Jazzfestival i Cork kunde enligt Sven ha varit mer organiserad. Vi visste inte riktigt var dom olika aktiviterna var. Nästa gång vi åker ska vi ha mer biljetter till dom riktiga spelningarna. Kari hade inte förväntat sig nått särskilt så allt var bra även om nu jazz inte är min starka sida. Corkborna verkar vara ett vänligt folk. Fast visst växer Cork ut med en väldig fart också likaväl som Dublin. Ja se den keltiska tigern är fortfarade i farten.