Ledamot i miljönämnden i Linköping, en myndighetsnämnd.

Ledamot i innerstadsföreningens styrelse.

Sekreterare på kommunfullmäktigegruppens möten.

Jag ställer upp i kommunfullmäktigevalet i Linköping.

I övrigt försöker jag flika in ett konstruktivt ord där jag kan.

Då skillnaderna inom de borgerliga partierna är mindre än skillnaderna mellan dem skulle jag helst se att sammarbetet fördjupades till en partisammanslagning. Jag skulle utan att tveka kunna se alla M traditioner som historia till fördel för Borgerliga Samlingspartiet.

Den största politiska utmaningen är avveckla politisk styrning av samhället, styrning som det inte finns tillräckligt med duktiga politiker för att sköta och inte heller tillräckligt med skattepengar. Detta ansvar behöver tas över av konkurerande organisationer på en marknad där konsumenter och inte politiker har makten.

Den näst största utmaningen är att öka mängden arbetstillfällen, helst så mycket att begreppet sysselsättning faller i glömska eller reserveras för pensionärer och andra frivilligt daglediga. Jag tror att politiken bara kan bidra indirekt till detta genom att sköta statliga institutioner så de gynnar tillväxt och genom att gynna utbildning och sköta gemensam infrastruktur. Går det bra kommer det att ta ett årtionde eller en generation att lösa det mesta av problemet.

Själv är jag mest engagerad i energi och miljöfrågor och jag är mycket kritisk till hur försvaret och andra delar av statens våldsmonopol sköts. Jag är orolig över den globala oljeförsörjningen och jag litar inte på att vi lever i en tid av evig fred.

Det viktigaste som jag praktiskt har påbörjat men ännu inte nått fram med är att försöka få till en lagändring vid konflikter mellan olika störningar. Som det är nu tas det ingen hänsyn till i vilken tidsordning verksamheter har etablerats eller hus har byggts när tex en boende blir allergisk mot hästar. Om stallet är nybyggt får hästarna flytta på sig vilket är bra. Om huset är nybyggt och stallet funnits länge får hästarna flytta på sig. Det senare gör det svårt att bosätta sig nära ett stall om det ger en livskvalitet som man söker, det ersätter folks frivilliga riskövervägningar med byråkratiskt kontrollerade zoner och det strider mot de flestas spontana rättsuppfattning.

Det jag gör praktiskt är små saker vilket inte är oävet, tänk globalt och agera lokalt är ett bra ordspråk.

När det gäller större frågor är jag mest intresserad av sådant som ger ett uthålligt samhälle. Effektivitet och materialkretslopp som ger mycket mänsklig nytta per mängd miljöbelastning. Jag tror att många miljöproblem går att bygga bort och att vi har en skyldighet att försöka. Detta kan göras på smarta sätt så det som byggs är meningsfullt även om miljöproblemen skulle vara felbedömda.

Vad vi än gör för miljön behöver vi hela tiden ifrågasätta våra planer och observera vad som händer i naturen. Gör vi inte det missar vi att en del saker blir bättre, andra sämre och att inte alla åtgärder var rätt.

De värsta miljöskadorna av energiindustri är utsläpp till luft av svavel, kolväten, kväveoxider och koldioxid. Landskapsförstörelse eller förändring genom gruvor och vattendammar och urlakning av avfallsupplag. Jag håller inte med om att energianvändningen i sig är dålig genom att den gör att människor kan påverka sin miljö. Det är egentligen att säga att mänskligheten är ond och mänskligheten är ett naturfenomen bland andra. Jag håller oss för att vara det intressantaste och mest unika som pågår på jorden.

De två akutaste energiproblemen är den kommande bristen på billig olja när efterfrågan överstiger produktionsförmågan och förmågan att snabbt expandera produktionen samt växthuseffekten. Oljebristen eller oljeprishöjningen är ett problem då den kan ge mycket obehagliga politiska följder och skada fattiga människor och länder. "Peak Oil" löser inte problemen med växthuseffekten då det finns enorma mängder kol och svavelhaltig tjockolja i oljeskiffer och oljesand. De räcker för att på en dyrare och smutsigare nivå dra runt världsekonomin i århundraden.

Det är teoretiskt möjligt att utveckla kolförbränning där koldioxiden tas om hand och lagras i marken. Det är även teoretiskt möjligt att justera jordens klimat med skuggande eller speglande solsegel med ytor jämförbara med månens. Men det är oklokt att lita på att det kommer att fungera eller utföras och även om det skulle gå otroligt bra att få fram sådan teknologi kommer det att ta lång tid.

När det gäller växthuseffekten håller jag på att det viktigaste är att ersätta så mycket kolanvändning som möjligt. All lätutvunnen olja och gas kommer ändå att brännas men i den bästa av världar i högre utsträckning av fattiga länder som inte har råd eller kunskap till annat medan de industrialiserar.

Jag är säker på att en av de största miljövinster vi kan göra genom att tänka globalt och agera lokalt är att göra våra energibransch till en exportindustri som ersätter gamla kolkraftverk i våra grannländer. Det är även bättre med elintensiv industri i Sverige med befintlig infrastruktur än byggande av elintensiv industri i u-länder som har brist på kapital och behöver el till lättare arbetsintensiv industri.

Dvs vi borde spara el med isolering och effektivisering. Vi borde bygga fler kraftvärmeverk. Vi borde effektivisera och bygga ut vattenkraft i våra redan utbyggda vattendrag. Vi borde bygga mer vindkraft. Vi borde trimma våra kärnkraftverk och renovera Barsebäck. Vi borde till och med bygga nya kärnkraftverk då vi tillhör de priviligierade länder som kan bygga dem.

Vi borde även göra mer fordonsbränsle av biomassa. Det är för övrigt något som centerpartiet borde kämpa för då det ger liv åt landsbygden genom produktion i stället för stöd.

Det finns mycket mer att säga. Jag har gjort det i andra forum och kommer att lägga in mer här.

Att staten missköter denna traditionella uppgift gör mig otrygg. Det värsta är att uppgifterna inte hänger ihop med resurserna och att den politiska ledningen inte förefaller ha någon fungerande plan på hur och varför saker skall göras.

Jag litar inte på att vi lever i en tid av evig fred. Skulle världen bli orolig och vår lilla nordliga plätt på jorden stressad ger det större risk för desperation och övergivande av humanistiska värderingar om statens resurser vid kris och krig är små.

Jag reflekterar alltid över det jag deltar i. När jag gjorde lumpen funderade jag en del över försvaret och har sedan i två omgångar grunnat vidare på det. Av nyfikenhet, ilska och tentaångest funderade jag ut ett förslag till försvarsutveckling avsett att vara diskussionsunderlag och kanske komma till lite nytta. Jag har inte hittat något lämpligt forum att diskutera i så nyttan vart begränsad.

En kortare mera tillgänglig text över funderingen.

En längre och mera formell text.

Bitar av funderingarna har jag använt i olika diskusionsforum på nätet. Men söker man efter det är det nog enklare att kontakta mig direkt.

Förutom drömmerierna har jag gått med i hemvärnet där jag gör en liten praktisk nytta.