På denna tur kan man på lätt sätt bli invigd i några av Kebnekaises hemligheter.
För att uppnå den största vinst på turen bär man, som förut omtalt, stiga från stugan direkt upp längs bäcken upp på bergets platå, och sen följa dess rygg direkt fram till toppen. Man ser Kebnetjåkkos lilla norra glaciär, som icke finnes på kartan.
[RITNING 86 - På Kebnetjåkkos platå (norr om Kammen)]
Förutan utsikten över Tarfalavagge och Storjökelns omgivningar har man dessutom en vacker blick över Ladtjovagge mot Skartatjåkko, Liddopakte och Singitjåkko, och ju längre man tränger fram mot väst, dess vackrare och mera imposant träder Kebnekaisebranten fram. Själva toppen är en lång kam med ett högt lodrät stup ned mot Storjökeln, där densamma mötes med Sydjökeln.
[RITNING 87 - På Kebnetjåkkoplatån (söder om kammen)]
På själva toppen (1786 meter över havet), är det gott om isranunkel.
[RITNING 88 - På Kebnetjåkkos södre platå (mot väst)]
Man stiger ned mot syd, följer moränvallarna längs sydjökelns östra kant och avlägger ett besök vid det vackra, sönderslitna glaciärhuvudet, vars tinnar och klyftor äro något ganska sällsynt inom dessa trakter.
[RITNING 89 - Parti av Sydjökeln]
Även härifrån har man en fin utsikt till Tuolpagorni, Singitjåkko och Skartatjåkkos mäktiga norrbrant.
[RITNING 90 - Utsikt mot Skartatjåkko och Tuolpagorni]
Man kan lägga återvägen ned över Kebnetjåkkos södra glaciär, eller också stiga nedför den svåra moränen ned i kitteln.
Den Norra klippön är lätt att bestiga från väster, den södra deremot svår och kräver sinnesnärvaro under några meters klättring omkring 20 meter under toppen, i övrigt lätt. Panoramaet skall vara storståtligt.
Någon detaljerad berättelse om leden föreligger ännu icke.
Man stiger uppför glaciären i kitteln mellan östtoppen och Tarfalatjåkko. Ifall man stiger helt upp till passhöjden är bestigningen säkert utan svårigheter, då lutningen här är obetydlig.
Utsikten skall vara alldeles storartad, kanhända vackrare än utsikten från Kebnekaise.
Den, som har rest något och är förtrolig med turistförhållanden i andra bergstrakter, måste förvånas över det jämförelsesvis ringa tilloppet till Kebnekaisestugan, oaktadt allt det Turistföreningen gjort för att underlätta färden.
En motsvarande plats i nabolandet skulle sannolikt bliva samlingsstället för skaror av bergtagna turister. Man måste dock hoppas att ständigt flera finna fram till dessa underbara trakter, vilka frambjuda allt vad man med rimlighet kan fordra av en skandinavisk bergstrakt. Ängar och skog, sjö och älv, vattenfall, skyhöga klippor och sönderslitna glaciärer, allt vad som fröjdar en naturvän.
Dock, all fröjd innebär ett stänk av vemod. Den trotsiga jätten är, som allt i verlden, förgänglig, ty starka, obönhörliga krafter, dem intet kan hämma, fräta oupphörligt på dess kropp. Den tid skall komma, då det stolta bergslottet endast är ett formlöst stenkummel. Men släkte efter släkte skall dock genom otalda år stirra med beundran på dess vördnadsbjudande stup och dess skimrande snöfält, och alla skall draga bort ett glänsande minne rikare.