Pungmesen Remiz pendulinus har studerats vid Tåkern, västra Östergötland, mellan 1990 och 1993. Studien har främst inriktats på att undersöka pungmesens populationsutveckling och häckningsbiologi.
Pungmesen är en ny fågelart i Sverige, den första vid Tåkern sågs 1973, och det är därför intressant att följa utvecklingen av populationen. Antalet bon runt sjön har ökat från åtta 1986 till omkring femtio 1993. Den kraftiga ökningen är en följd av pungmesens expansion norrut. Populationen kan förväntas öka ytterligare något i storlek innan Tåkerns maximala bärförmåga är nådd.
Den mesta tiden har lagts på att undersöka pungmesens häckningsbiologi. Pungmesen har inte de par som annars de flesta fågelarter har. Istället har de kortvariga förhållanden under parningsperioden. Direkt när det sista ägget lagts överger någon eller båda föräldrarna kullen och börjar om med en ny partner. Ungefär 50% av alla kullar överges varför häckningsframgången är ganska dålig. Anledningen till att så många kullar överges är att det hittills varit ett underskott av honor i populationen. Detta leder till att honorna, som normalt tar hand om ungefär 70% av kullarna och lyckas bättre med kulluppfödningen, oftare överger kullen. Anledningen till detta är att det finns många hanar för en ledig hona.
Under 1993 användes DNA-fingerprinting för att undersöka faderskap. Analyserna görs i samarbete med Lunds universitet och förväntas bevisa att oäkta ungar förekommer. Dessa kan ha tillkommit på två olika sätt, tjuvparning och äggdumpning. Tjuvparning innebär att en hane parar sig med en redan upptagen hona. Äggdumpning betyder att en hona lägger ägg i en främmande honas bo. Analyserna pågår när detta arbete skrivs och några färdiga resultat finns inte.
Börja läsa första kapitlet genom att trycka här.
This page has been accessed
RXML parse error: This tag doesn't handle content. | <accessed> | <spider>