Gå till föregående kapitel genom att trycka här.

Övriga delar av projektet

Kassler

Under 1990-91 ställde jag mig frågan varför de till synes lämpliga trädridåerna i vassen inte utnyttjades i så stor grad. De trädridåer som det då gällde var de vid Ramstad-, Charlottenborgs- och Väversunda kanalerna. En trolig anledning kunde vara brist på bomaterial, då det i områdena inte finns någon större mängd av varken salix eller kaveldun. För att undersöka om så var saken använde jag en metod som har testats i en pungmespopulation i Norrköping (J. Vourinen muntl.), nämligen att hänga ut konstgjorda bon. Denna metod bygger på att pungmesarna använder material från övergivna bon. I Norrköping användes bomull i virkade bon, själv valde jag att använda en enklare metod. Denna bestod av fårull inneslutet i kasslernät, därav namnet (se figur 20).

Första året, 1992, hängdes ca 25 av dessa ut spridda utmed hela strandlinjen. Det visade sig direkt att dessa användes av pungmesarna, t ex i den första lyckade häckningen (bo 3-92) användes ull till ungefär en fjärdedel av boet.

Ullen används mestadels i början av byggnationen. Ovanstående bo bestod i deltastadiet till mer än tre fjärdedelar av ull.

Under 1993 sattes inga nya "kassler"-bon upp, men det som fanns kvar av de gamla användes fortfarande. I övrigt gjordes inga ytterligare observationer jämfört med året innan.


Figur 20: Bollar av fårull, sk kassler, har hängts ut runt Tåkern för att underlätta pungmesarnas sökande efter bomaterial.

En utveckling av "kassler"-bona skulle kunna vara att i ett bo varva ull av olika färger, exempelvis rött, blått, grönt, svart, vitt, gul och naturfärgat. Av detta skulle man sedan kunna se om pungmesarna väljer färgerna i en viss ordning. I så fall skulle man kunna göra en skala för tillgången på bomaterial, då det torde gå åt fler färger om tillgången är låg.

Utvärderingsystem för häckningsbiotoper

Arbetet med att utforma ett system för att kunna klassa biotopkvaliteten har precis påbörjats vid Tåkern och kommer att fortsätta under minst ett år till. Det går ut på att genom att undersöka en rad parametrar och klassa dessa efter en bestämd skala så kan man sedan göra ett system för att beräkna biotopens kvalitet. Några av de parametrar som används är: salixtillgång, avstånd till kaveldunsfält etc. För att förenkla beräkningarna används ett dataprogram till detta.

Gå till nästa kapitel genom att trycka här.

This page has been accessed 

RXML parse error: This tag doesn't handle content.
 | <accessed>
 | <spider>