Malins förlossningsberättelse

Ganska snabbt blev det svårt att ligga kvar. Dels var förvärkarna ganska elaka när de kom, dels fick jag en jädra fart på magen. Och Liten var jätteirriterad på sammandragningarna och sparkade ilsknare än någonsin när mellan dem. 

Och värre blev det... Vid halv fyra väckte jag Kalle för att han skulle få vara med och ta tid. Första värken han fick uppleva var storartad. Jag störtade (nåja) ut på toaletten och satt där och grät och kräktes i handfatet. 

Sen var det vidrigt... (så här i efterhand så tror jag att Liten passerade spinaetaggarna då). Värkar på minst en minut med 1-3 minuters mellanrum. 
Jag var oerhört besviken över hur dålig jag var på att hantera smärta. Hur skulle jag klara av en massa timmar till innan det blev allvar.
Kalle stackarn fick inte ta i mig och jag visste inte var jag skulle göra av mig.

Ringde förlossningen och berättade. Bm sa vänligt att jag skulle tänka på att för en förstföderska kan det ta måååånga timmar än. Skulle jag inte prova att duscha lite först och jobba på hemma? Men om jag ville fick jag såklart komma in...

Jag ville in! Då skulle det stanna av och jag skulle få vila ett tag innan det blev på riktigt.
Vi packade ihop oss och for. I bilen tyckte jag redan att det lugnat ner sig. Bara två värkar hann vi med - gud så skönt... Det var bara det att bilresan tagit totalt 5 minuter!

Vi skrevs in på förlossningen 05.45. Jag skämdes lite över hur pjåskig jag var - men det hjälpte inte ett dugg att andas och gunga på höfterna. 
Att ligga och försöka köra ctg var nästan omöjligt. Bm kände äntligen efter och plötsligt sa hon så konstiga saker.
Jag var jätteduktig? Hade gjort ett jättejobb?
Jag var öppen 7 cm och huvudet stod långt ner. 

Hastig förflyttning till ett förlossningsrum. Där fick jag stå lutad mot sängen medan de kopplade nytt ctg och där blev jag kvar - gick inte att flytta sig. 
Fick lustgas som jag faktiskt inte vet om den hjälpte - men det var något att koncentrera sig på.

Lyckades tala om att jag inte orkade mer och undrade samtidigt varför jag sa det nu - det stadiet kunde jag väl inte vara i redan? Och hemska tanke - det skulle ju vara i minst 20 minuter. 
Snart går vattnet, sa bm, och då känns det nog bättre. Och då gick vattnet...

Sen insåg jag hur träffande liknelsen med att skita bowlingklot är. HUR skulle det gå? Och hjälp - ingen hade sagt att jag fick trycka på än. Och bm stod vid datorn... 
Jag måste trycka på - får jag? Och det fick jag om jag försökte att inte ta i för kung och fosterland.
Brölandes i lustgasmasken lyckades jag faktiskt ta en liiiten paus en stund och tänja ut lite - Den enda pausen jag fick under hela tiden kom precis vid rätt tillfälle.

Och efter endast 9 minuters krystande var det över. Orkade inte vända mig om och titta på vem det var som vrålade där bakom. Kunde bara tänka på att andas...

Sen fick jag hjälp upp i sängen och så småningom mina glasögon tillbaka så jag kunde se vem det var som haft så bråttom. 
En liten tjej blev det kl 06.39. 3870 g och 51 cm lång. Alldeles som en "vanlig" bebis såg hon ut. Hade inte hunnit bli hoptryckt och röd eller blå eller skrynklig...
Det tog ett bra tag innan jag landade, men hon hittade tummen och visade sig vara en förnöjsam sort.

Spruckit en del hade jag så klart gjort men inte något i mellangården och inte så mycket som jag "borde" ha gjort. Det var väl tack vare den där enda korta pausen..

Nu är vi hur som helst hemma igen. Liten är förmodligen en Alva - och än så länge ganska till freds med livet. Förvånansvärt snäll och tyst efter att ha skrikit första natten. 
Jag är VÄLDIGT glad att jag inte försökte stanna hemma och duscha en stund utan "sjåpade" mig och åkte in - annars hade vi inte lyckats ta oss till bb.
Och trots att det inte blev ett dugg som jag tänkt mig (bada, prova akupunktur, lyssna på musik och dricka soppa några timmar innan jag gav upp och bad om eda) så är jag nöjd. Jäklar vilken upplevelse! Och rätt häftigt att det blev utan annan bedövning än lustgas=)
Och det blev verkligen MIN förlossning iom att min kropp bestämde allt och bm bara hade att hänga med... 
Fast nästa gång ska jag se till att ta mig in lite tidigare så kanske jag hinner vara på förlossningen i en hel timme åtminstone=)