Vill man vara väldigt kort, koncis och kryptisk kan man beskriva Internet som en uppsättning regler för hur information skall överföras mellan datorer. Ordet Internet betyder egentligen "mellan nätverk", och det beskriver kanske bättre vad det är frågan om, nämligen en stor världsomspännande sammankoppling av mindre, lokala datornätverk. Grunden till Internet kom till under 60-talets slut då den amerikanska militären ville ha ett nätverk för sina datorer. Man tänkte att om man samlade all datorkraft på ett ställe så skulle det ju räcka med en välriktad sovjetisk atombomb för att slå ut alltihop. Alltså måste man sprida ut datorerna i landet, men samtidigt var det nödvändigt att alla datorerna kunde "prata" med varandra.

Man kom på att man kunde utnyttja de telefonledningar som redan fanns för att överföra information mellan datorerna. Samtidigt var man medveten om att även telefonlinjerna mellan två datorer kunde slås ut i krig. För att lösa detta problem skapade man ett system som innebar att informationen som skickades själv kunde hitta alternativa vägar till sin måldator. Varje dator tilldelades en unik adress och informationen som skulle skickas delades upp i småpaket som försågs med var sin "adresslapp". Varje dator mellan avsändare och mottagare läste adresslappen och förmedlade paketet vidare mot sitt mål.

Detta innebär att den avsändande datorn inte behöver veta var måldatorn befinner sig, det får de mellanliggande datorerna sköta. Det är till och med så att alla paket inte behöver ta samma väg mellan avsändare och mottagare. Det låter kanske kaotiskt, och det är det också, med det fungerar faktiskt väldigt bra. Efter den amerikanska militären kom de amerikanska universiteten och de statliga myndigheterna med i nätverket. Det första nätverket i Sverige var SUNET, Swedish University Network, genom vilket alla svenska universitet och högskolor är sammankopplade. Idag finns det en mängd kommersiella företag som erbjuder allmänheten internetuppkoppling, i Sverige finns ex. Telia, TELE2 och Algonet.

2.1 Internets olika delar

Det finns olika avdelningar eller "tjänster" att utnyttja på Internet. Det man kanske främst hör talas om är e-mail, newsgroups och World Wide Web. Samtliga tre delar utnyttjas i internetkriget och jag kommer därför att beskriva dem lite kort.

2.1.1 E-mail

Alla som skaffar sig ett internetabonnemang får en adress för e-mail, eller elektronisk post. Det gör det möjligt att skicka meddelanden till någon annan som har e-mail. Man tror att det finns 50 miljoner människor som använder e-mail. Alla lärare på Linköpings Universitet har e-mail genom universitetets internetuppkoppling. Ett e-mail är i allmänhet ett rätt kort meddelande, och det tar bara några få sekunder att överföra även om mottagaren finns på andra sidan jorden. Man kan också skicka med "bilagor" till sitt e-mail, ex. ett textdokument från sin ordbehandlare eller en bild från ett bildprogram. För att använda e-mail behöver man ett speciellt mailprogram i sin dator.

2.1.2 Newsgroups

En newsgroup, eller diskussionsgrupp, är en variant av e-mail. Man skickar sitt e-mail inte till en person utan till en s.k. newsserver, en dator som på sin hårddisk lagrar alla inlägg i alla diskussionsgrupper. Runt om i världen finns det tiotusentals newsservrar som har ständig kontakt med varandra. Om jag vill deltaga i diskussionsgruppen alt.religion.scientology skickar jag mitt inlägg till min närmaste newsserver, adresserat till scientologigruppen. Newsservern kopierar sedan mitt inlägg och skickar iväg det till nästa server som gör samma sak. Inom ett dygn finns mitt debattinlägg kopierat till alla världens newsservrar. Vem som helst kan sedan kontakta en newsserver och läsa mitt och alla andras inlägg.

I Usenet finns det c:a 20.000 olika diskussionsgrupper, var och en med sitt speciella diskussionsämne. Varje grupp har ett unikt namn, som någorlunda beskriver vad diskussionen handlar om. Varje gruppnamn består av tre delar avdelade med punkter, exempelvis alt.religion.scientology. Letar man efter andra grupper som diskuterar religioner hittar man dem under namnen alt.religion.xxx. För att kunna läsa och deltaga i diskussionsgrupperna behöver man ett speciellt program, en s.k. newsreader, "nyhetsläsare".

2.1.3 World Wide Web

World Wide Web, www eller "webben" på svenska (nåja), är den kanske populäraste delen av Internet. Man kan på speciella www-servrar lägga text- och bilddokument (kallas hemsidor eller homepages) som man vill att andra skall kunna läsa. Varje dokument har ett unikt namn eller adress som beskriver var någonstans i världen dokumentet finns. I ett www-dokument kan man inte bara visa text, utan även bilder, ljud, filmsnuttar, animeringar och musik. En av finesserna med www är att man kan skapa länkar mellan olika www-dokument. I en vanlig text, som en uppsats utskriven på papper, hänvisar jag till mina källor och sedan får intresserade läsare själva försöka skaffa fram dessa källor om de vill kontrollera mina uppgifter. I ett www-dokument däremot kan jag göra en länk direkt till det dokument jag hänvisar till. Länken visas så att ett ord i texten har en annan färg och är understruket. När jag klickar på ordet/länken läses det andra dokumentet in och visas på skärmen, snabbt och enkelt.

Många företag har sidor på www, liksom myndigheter, organisationer, kommuner, privatpersoner o.s.v. Den svenska regeringen har t.ex. en egen sida. De flesta av New Age-grupperna har egna www-sidor på Internet. Även Scientologikyrkan har egna www-servrar med egna sidor, som sprider den information de själva väljer att visa. För att kunna läsa www-sidor behöver man ett speciellt program, en s.k. browser eller "webläsare".

2.2 Internet som källa

Att använda dokument hämtade från Internet som källor för en akademisk avhandling är ett relativt nytt fenomen. Det finns inga fastlagda regler och hittills har det inte utvecklats någon allmän praxis. En viktig skillnad mellan att använda vanliga källor, som facklitteratur och tidskrifter, är att dokumentens författare och ursprung kan vara svårt att kontrollera. En bok utgiven av förlaget Cambridge University Press är tryggare att använda som källa än ett dokument på en server som kanske heter XS4ALL. Alla stora förlag och universitet har dock egna servrar, även om inte fackböckerna finns där i fulltext. Är man noggrann med att kontrollera serverns adress kan man dock förstå mycket. På en www-server som heter "www.scientology.org" kan man inte förvänta sig att hitta objektivt material.

Ofta kan man på bokomslagen till fackböcker finna information om författaren, t.ex. att Mikael Rothstein är filosofie doktor i religionshistoria vid Köpenhamns Universitet. Detta garanterar ju till viss del att innehållet i boken är sakligt och uppfyller vissa akademiska regler. Men hur är det med Ron Newman och hans sidor på servern Cybercom? Vem är han? Vad har han för utbildning? Vad har han för syfte med vad han skriver? Många av de informationer man normalt har när det gäller akademisk facklitteratur har man inte tillgång till när man använder Internet. Detta är den information man finner om Ron Newman och hans sidor:

This page created by Ron Newman. The opinions expressed here are solely those of the author, and are not necessarily shared by CyberAccess Internet Communications, Inc. Last revised Friday, May 31, 1996.
/ ... /
The Church of Scientology is a religious cult which has unwisely decided to declare war against the Usenet and Internet communities. Since December of 1994, this Church and its followers have committed numerous acts that are hostile to the spirit of free speech on the Net. This web page is intended to document these activities. [Länk]

Trots detta kommer jag att använda Ron Newman och hans sidor som källa till min uppsats. Hur vågar jag detta? Jag har undersökt hans källor och funnit dem trovärdiga. I sin text har han länkar till andra servrar med domstolsdokument, tidnings- och tidskriftsartiklar direkt från tidningarnas egna servrar, kopior av e-mail och diskussionsinlägg från gruppen alt.religion.scientology o.s.v. Dessutom har han ju rätt klart deklarerat sitt syfte med sidorna, och man behöver inte undra över hans inställning till Scientologikyrkan.

Ett annat problem med att använda Internet som källa är att innehållet på servrarna hela tiden förändras. Inlägg i diskussionsgrupperna raderas automatiskt från newsservrarna efter c:a 30 dagar. Sidor på www förändras och uppdateras. Oftast står det på www-sidorna när de är uppdaterade (i citatet här ovan ser man att sidan är "last revised Friday, May 31, 1996"), men det är ingen regel som gäller alla sidor. Det är inte helt ovanligt att sidor på www byter adress till en helt annan server, eller att katalogstrukturen på servern förändras. Vill man säkerställa sina internetkällor måste man därför skriva ut dem på papper och datera utskrifterna. Utskrifterna bör kanske lämnas till institutionen för arkivering så att de finns kvar för framtida kontroller.

När man skriver ut sina Internetkällor på papper löser man ett problem som gäller sidhänvisningar. När man bara har texten på skärmen existerar ju ingen sidnumrering. När det gäller källhänvisningar till internetdokument i den löpande texten i min uppsats har jag valt att i fotnoten skriva www-sidans titel inom citattecken med sidhänvisning till utskriften. I uppsatsens källförteckning står internetkällorna under egen rubrik, ordnade alfabetiskt efter sin titel med angivande av utskriftsdatum och internetadress.