Informationssamhälle, Internet och IT har blivit riktiga modeord de senaste åren och används flitigt i alla möjliga sammanhang. Om man så diskuterar framtiden, teknisk utveckling eller samhällsförändringar kommer man strax in på IT: föreställningar om att datorer skall lösa arbetslösheten, göra företagen effektivare, myndigheterna bättre o.s.v. Tankar om informationssamhället genomsyrar det politiska och offentliga språket. Men åsikterna är inte entydiga: en del ser i den nya datatekniken löften om en ljusare framtid medan andra fruktar en ökad statlig kontroll av medborgarna.

Det offentliga Sverige är med i utvecklingen: regeringen levererar IT-propositioner och tillsätter IT-kommissioner, snart sagt varenda kommun har en egen IT-strategi. Inom skolvärlden satsas stora belopp på datorisering och internetuppkopplingar. Man talar numera oftare om kunskapsklyftor än om klassklyftor, att alla medborgare måste få tillgång till tekniken, datorer och Internet. Sverige behöver datakunnigt folk nu när vi skall in i informationssamhället.

I dagstidningarna beskrivs Internet ofta som en tummelplats för unga datafreaks med dåligt utvecklad moral. "Hackers" surfar runt och bryter sig in i datasystem, pedofiler kan enkelt sprida barnpornografi, tonåringar lär sig tillverka sprit, bomber eller droger. I mer initierade artiklar är författarna bekymrade över tillgängligheten till offentliga handlingar eller den rättsliga statusen för e-post, om censur och övervakningsmöjligheter. De frågar sig vad vi skall ha Internet till, hur det kan användas på ett bra sätt. Behöver staten skapa ny lagstiftning för att reglera IT eller skall man låta marknaden styra utvecklingen på egen hand?

Alla verkar i alla fall vara överens om att den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån etiken; det finns ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är moraliskt önskvärt. Många menar att informationssamhället kräver nya etiska regler och mönster de gamla invanda moraliska vanorna verkar inte kunna tillämpas längre. Men samtidigt som många beskriver Internet som "etikens död" kan man se Internet som "etikens gryning". Just avsaknaden av moraliska regler har gjort att användarna själva skapat nya etiska mönster. Denna rörelse har underifrån insett att mänskligt umgänge, även via elektroniska medier, kräver regler. Dessa generella regler finns kodifierade i något som kallas "Netiquette", nät-etikett.

Vilka är det då som deltar i etikdiskussionerna? Jurister, journalister, företrädare för olika företag inom databranschen, politiker, IT-konsulter och ett fåtal datakunniga humanister. Etiker? Nej i alla fall inte på något tongivande sätt. Detta märks också: en stor del av debatten handlar om att dataprogram piratkopieras och distribueras via Internet eller att upphovsrättslagar vad gäller text, musik och bilder inte längre kan tillämpas. Det stora etiska problemet med Internet verkar vara att kommersiella företag förlorar royaltyintäkter. Här har etikfrågorna snarare kommit att handla om juridik.

Varför deltar inte fler etiker i diskussionerna? I debatten förekommer nästan alla centrala etiska begrepp: personlig integritet, ansvar, privatliv, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet m.fl. Etikens olika skolbildningar kan tillämpas i debatten: bör man till exempel hålla Kant i handen och analysera IT utifrån ett pliktetiskt perspektiv, och leta efter nya elektroniska "kategoriska imperativ"? Eller är det snarare Mill och Bentham man skall ha med sig och undersöka om IT kan tillmötesgå utilitarismens krav på maximerad nytta och nöje för så många som möjligt? Eller det kanske är vettigare att med en kontraktsteori som grund ta hjälp av Rawls för att undersöka vilka rättigheter man kan ha i IT-samhället?

Varför deltar inte fler etiker i debatten? De som diskuterar etik och IT är inte facketiker och facketiker verkar kunna för lite om IT för att våga kasta sig in i diskussionerna. Ändå rör sig debatten om verkligt klassiska etiska frågeställningar:

• Vilka etiska teorier och principer kan användas vid etiska överväganden?
• Vilka handlingar är goda och vilka är onda utifrån ett etiskt perspektiv?
• Vilka värderingar kan ligga till grund för utvecklingen av informationssamhället?
• Hur kan IT användas för att skapa det goda demokratiska samhället?

1.1 Syfte och källor

De etiska frågeställningar som oftast kommer upp i debatten kan delas upp i huvudsakligen tre grupper: frågan om personlig integritet, frågan om offentlighetsprincipen, frågan om upphovsrätten.

Syftet med uppsatsen är att klargöra på vilka sätt den personliga integriteten hotas i och med att IT och Internet börjar användas allt flitigare i dagens samhälle av både myndigheter och företag. En viktig fråga är om det behövs nya (eller anpassade) etiska regler för att skydda integriteten i informationssamhället.

Uppsatsens uppläggning är naturligtvis påverkad av de källor som finns tillgängliga. Det har varit svårt att hitta etisk facklitteratur som tar upp IT-frågor. Den bok som jag främst stödjer mig på är amerikansk, Ethical Aspects of Information Technology av Richard A. Spinello. Två svenska bidrag finns också: Göran Collstes Etik i datasamhället och journalisten Anders R. Olssons IT och det fria ordet. Jag har även använt några artiklar ur en amerikanska välrenommerad datatidskrift som någorlunda behandlar frågan om etik och IT, främst e-postanvändning. En del av mina källor utgörs av dokument hämtade från Internet. En liten diskussion om att använda Internet som källa för en akademisk uppsats följer i kapitel 1.2.3.

1.2 Begrepp

1.2.1 Integritet

Som utgångspunkt för begreppet integritet ligger att man ser på människan som en självständig och fristående enhet inte bara bestående av en kropp utan också av karaktärsegenskaper, vilja, vanor, känslor o.s.v. Varje individ omges av en "privat sfär" inom vilken andra inte har rätt att tränga sig in utan individens medgivande. Denna privata sfär kan bestå av personliga uppgifter, önskningar eller kunskaper som man anser så intima att det skulle skada en om andra kände till dem. Ens privata sfär kan ändra karaktär och omfattning, den ser olika ut beroende på vilken roll man för tillfället spelar om man är maka/make, förälder, kompis, yrkesman, student o.s.v. Alla personer har en privat sfär har integritet!

Begreppet integritet hänger samman med en idé om att man som individ har rätt till privatliv. Detta i sin tur kan kopplas till tanken att varje samhällsindivid har en uppsättning rättigheter. Dessa rättigheter kan delas upp i negativa och positiva rättigheter . Negativa rättigheter innebär ett skydd från inblandning från utomstående, som stat, företag, och andra individer. Exempel på negativa rättigheter är rätt till yttrandefrihet, privatliv, frihet (från tvång m.m.), egendom (äganderätt) o.s.v. Positiva rättigheter å andra sidan innebär att individen har rätt till sådant som behövs för att kunna leva ett fritt och fullgott liv. Man har till exempel rätt till sjukvård eller utbildning, och oftast är det staten som har skyldighet att tillgodose dessa individens behov. Integritet kan ses som en negativ rättighet, alltså något som varje individ besitter och som måste respekteras och skyddas.

Det hävdas ofta att integritet är en rättighet. Om man med rättighet menar "valid claim", välgrundat anspråk, som implicerar skyldigheter för omgivningen, kan vi precisera påståendet att integritet är en rättighet på följande sätt: varje person har ett välgrundat anspråk att andra personer inte handlar på ett sådant sätt att hans eller hennes integritet blir kränkt.

[Collste 1993, sid 144]

Göran Collste diskuterar integritetsbegreppet och integritetskränkning i sin bok Etik i datasamhället. En fråga gäller när integriteten kan sägas vara kränkt. En uppfattning är att kränkningen uppstår när informationer om en person insamlas mot personens önskan. Om man godkänner insamlingen och användningen av informationen skulle integriteten alltså inte vara kränkt. Collste argumenterar mot denna uppfattning: integriteten är inget man kan avsäga sig, all hantering av personlig information innebär alltid en kränkning. Han inför för tydlighetens skull en distinktion mellan att något sker i enlighet med en persons önskan eller att det sker i enlighet med personens tillstånd. Även om jag ger tillstånd till att information om mig sprids innebär det en kränkning, "man kan då hävda att personen inte har förmågan att, alternativt inte vill, skydda sin integritet. Själva det faktum att denna typ av uppgifter om honom spritts ut innebär en kränkning av hans integritet" [sid 142]. Collste tar exemplet pornografi: man kan anta att modellerna som poserar har givit sitt tillstånd för fotograferingen, men "det är ändå rimligt att hävda att bilderna utgör en kränkning av deras integritet" [sid 143].

Collste tar även ett annat exempel för att illustrera integritetens speciella status när han jämför med en annan negativ rättighet: äganderätten. Jag kan tillåta att en annan får ta en av mina ägodelar utan att det kränker min äganderätt. Collste menar att det vi uppfattar som äganderätt egentligen är ett "knippe" rättigheter, och det man i exemplet ovan avsäger sig är förfoganderätten över ägodelen. Den personliga integriteten kan inte på samma sätt delas upp i olika delrättigheter, vilket skulle förklara att man inte kan "ge bort" sin integritet på samma sätt som man kan med ägodelar.

Integritet har också en annan betydelse: man kan säga att en person "saknar integritet" eller har "stark integritet". Man menar då inte samma sak som i definitionen ovan, utan mer hur bestämda åsikter en person har.

man /menar/ att personen saknar trovärdighet, hon flackar mellan olika ståndpunkter och låter sig styras av auktoriteter. Att säga att en person saknar integritet innebär då att man uttalar sig negativt om personens karaktärsegenskaper. Att ha integritet är detsamma som att ha vissa positiva karaktärsegenskaper, eller vissa "dygder" enligt etisk terminologi.

[Collste 1993, sid 139]

När det gäller frågan om integritet och IT är det integritet i den första betydelsen som används. Den svenska datalagstiftningen från 1973 handlar nästa uteslutande om integritet i förhållande till dataregister. Hanteringen av personuppgifter i olika dataregister sågs som ett hot mot den personliga integriteten. Datalagen reglerar vilka som får upprätta register och hur det får användas. Mer om denna fråga i kapitel 2.

Ett problem är att den amerikanska debatten kretsar kring begreppet "privacy" som inte betyder samma sak som svenskas integritet. Den amerikanska termen "integrity" motsvaras av svenskans trovärdig och ansvarsfull. För "privacy" finns ingen bra och direkt svensk översättning, det handlar om individens rätt att vara "oberörbar", att ingen skall ha rätt att veta någonting om mig som jag inte själv tillåter. De värsta privacyförespåkarna menar att privacy skall fungera ungefär som i vilda western: en ensam cowboy rider in i en stad, stiger av hästen och tar en drink på saloonen och rider sedan vidare utan att någon fick reda på vem han var, varifrån han kom eller vart han skulle.

Privacy har precis som integritet inte någon entydig och klar definition som alla är överns om. Etikern W A Parent har formulerat följande definitionsförslag: "Privacy is the condition of not having undocumented personal knowledge about one possessed by others" [Collste 1993, sid 141]. Den kunskap som avses med "personal knowledge" är "facts about a person which most individuals in a given society at a given time do not want widely known about themselves". I begreppet privacy ingår också betydelsen att ha kontroll över vilken information som finns om en i olika dataregister, att man har rätt att bestämma vilka uppgifter som får spridas och i vilka sammanhang de får användas.

1.2.2 Informationsteknologi

Många menar att vi håller på att lämna industrisamhället för att gå in i informationssamhället, ungefär som vi en gång lämnade bondesamhället för industrisamhället. Det handlar alltså om inom vilken bransch som man hoppas och tror att framtidens arbetstillfällen, inkomster och utvecklingsmöjligheter ligger. Så som man en gång satsade på industrialiseringen vill man nu satsa på informationsteknologin. Information och tillgång till snabb information ses idag som en viktig "handelsvara" av både stat och näringsliv. Information kan säljas och köpas, insamlas, utvinnas, förädlas, omorganiseras o.s.v. Kunskap om valutakurser, börsvärden, försäljningsstatistik, budgetunderskott, råvarupriser, arbetslöshetssiffror m.m. ligger till grund för statens och företagens beslut och planering. Kunskaper bygger på att man har snabb tillgång till tillförlitliga informationer, och detta tillhandahålls av informationsteknologin, vilken förkortas IT. Med IT menas egentligen alla medier som kan förmedla informationer, som tidningar, böcker, telefon, fax, radio, tv, telex m.m.

När man talar om IT idag avser man dock oftast användningen av datorer som informationsförmedlare. Datorer kan kopplas ihop till s.k. nätverk som oftast organiseras så att en större och kraftfullare dator fungerar som "server" till vilken övriga datorer är "klienter". På serverdatorn lagras alla filer och ofta alla program som används inom nätverket. När man som anställd startar sin dator loggar man in på nätverket och får då tillgång till sina filer som finns lagrade på servern. Det finns många fördelar med klient-server-nätverk: om t.ex. min klientdator kraschar finns alla mina filer kvar på servern. Om datorer stjäls förloras ingen väsentlig information. Nätverkets alla användare kan dela på gemensamma skrivare, scanners, CD-ROM-enheter o.s.v. När man skall göra backup, d.v.s. säkerhetskopiera alla viktiga filer i nätverket, görs det enkelt på servern och inte på alla klientdatorer. Använder man e-post inom nätverket finns en speciell dator inkopplad, en s.k. mailserver, som enbart hanterar postfunktionerna. Har man Internetanslutning i nätverket finns servrar som bara hanterar dessa kontakter.

Olika nätverk kan sedan kopplas ihop till större enheter, olika företag som ingår i en koncern kanske kopplas ihop till ett större nätverk för att kunna skicka e-post till varandra. Internet är just olika mindre nätverk som är sammankopplade till ett världsomfattande jättenätverk. Genom Internet kan ex. en forskare på Linköpings Universitet få kontakt med andra forskare vid nästan alla universitet jorden runt. Statliga myndigheter sprider information via Internet, liksom företag, organisationer o.s.v. Börsvärden, råvarupriser all möjlig annan marknadsinformation finns att tillgå via Internet.

När man pratar om IT idag och fantiserar om framtidens IT gäller visionerna alltså datorer i nätverk: tillgång till snabb, uppdaterad och tillförlitlig information, möjligheterna att göra säkra affärer, möjligheterna att hålla videokonferenser med partners på andra sidan jordklotet, möjligheterna till distansarbete för medarbetare, möjligheterna att snabbt sprida ut den information man vill. Det Internet som finns idag är dock inte tillräckligt utvecklat för att göra allt detta möjligt, men stora resurser satsas som sagt på att göra drömmarna om informationssamhället verkligt.

1.2.3 Internet

Vill man vara väldigt kort, koncis och kryptisk kan man beskriva Internet som en uppsättning regler för hur information skall överföras mellan datorer. Ordet Internet betyder egentligen "mellan nätverk", och det beskriver kanske bättre vad det är frågan om, nämligen en stor världsomspännande sammankoppling av mindre, lokala datornätverk. Grunden till Internet kom till under 60-talets slut då den amerikanska militären ville ha ett nätverk för sina datorer. Man tänkte att om man samlade all datorkraft på ett ställe så skulle det ju räcka med en välriktad sovjetisk atombomb för att slå ut alltihop. Alltså måste man sprida ut datorerna i landet, men samtidigt var det nödvändigt att alla datorerna kunde "prata" med varandra.

Man kom på att man kunde utnyttja de telefonledningar som redan fanns för att överföra information mellan datorerna. Samtidigt var man medveten om att även telefonlinjerna mellan två datorer kunde slås ut i krig. För att lösa detta problem skapade man ett system som innebar att informationen som skickades själv kunde hitta alternativa vägar till sin måldator. Varje dator tilldelades en unik adress och informationen som skulle skickas delades upp i småpaket som försågs med var sin "adresslapp". Varje dator mellan avsändare och mottagare läste adresslappen och förmedlade paketet vidare mot sitt mål.

Detta innebär att den avsändande datorn inte behöver veta var måldatorn befinner sig, det får de mellanliggande datorerna sköta. Det är till och med så att alla paket inte behöver ta samma väg mellan avsändare och mottagare. Det låter kanske kaotiskt, och det är det också, med det fungerar faktiskt väldigt bra.

Efter den amerikanska militären kom de amerikanska universiteten och de statliga myndigheterna med i nätverket. Det första nätverket i Sverige var SUNET, Swedish University Network, genom vilket alla svenska universitet och högskolor är sammankopplade. Idag finns det en mängd kommersiella företag som erbjuder allmänheten internetabonnemang, i Sverige finns ex. Telia, TELE2 och Algonet.

Det finns olika avdelningar eller "tjänster" att utnyttja på Internet. De man kanske främst hör talas om är e-post, newsgroups och World Wide Web. De personliga integriteten är faktiskt i farozonen om man använder sig av dessa tre tjänster, så jag kommer därför att beskriva dem lite kort.

E-post

Alla som skaffar sig ett internetabonnemang får en adress för e-post, eller elektronisk post. Det gör det möjligt att skicka meddelanden till någon annan som har e-post. Man tror att det finns 50 miljoner människor som använder e-post. Alla lärare på Linköpings Universitet har e-post genom universitetets internetkoppling. Ett e-postbrev är i allmänhet ett rätt kort meddelande, och det tar bara några få sekunder att överföra även om mottagaren finns på andra sidan jorden. Man kan också skicka med "bilagor" till sin e-post, ex. ett textdokument från en ordbehandlare eller en bild från ett bildprogram. För att använda e-post behöver man ett speciellt e-postprogram i sin dator, t.ex. Eudora eller Pegasus Mail.

Newsgroups

En newsgroup, eller diskussionsgrupp, är en variant av e-post. Man skickar sin e-post inte till en person utan till en s.k. newsserver, en dator som på sin hårddisk lagrar alla inlägg i alla diskussionsgrupper. Runt om i världen finns det tiotusentals newsservrar som har ständig kontakt med varandra. Om jag vill deltaga i en diskussionsgrupp skickar jag mitt inlägg till min närmaste newsserver, adresserat till rätt grupp. Inlägget undertecknas automatiskt med min e-postadress. Newsservern kopierar sedan mitt inlägg och skickar iväg det till nästa server som gör samma sak. Inom ett dygn finns mitt debattinlägg kopierat till alla världens newsservrar. Vem som helst kan sedan kontakta en newsserver och läsa mitt och alla andras inlägg. Om någon vill svara på mitt inlägg kan svaret antingen skickas till diskussionsgruppen, och blir då offentligt för alla som läser gruppen, eller också som privat e-post direkt till mig.

I Usenet finns det över 20.000 olika diskussionsgrupper, var och en med sitt speciella diskussionsämne. De flesta diskussioner förs på engelska, men det finns grupper som pratar svenska och alla andra nationella språk. Varje grupp har ett unikt namn, som någorlunda beskriver vad diskussionen handlar om. Varje gruppnamn består av två eller fler namndelar avdelade med punkter, exempelvis behandlar gruppen alt.religion.scientology scientologikyrkans lära och affärsmetoder. Letar man efter andra grupper som diskuterar religioner hittar man dem under namnen alt.religion.xxx. De svenskspråkiga grupperna heter swnet.xxx.xxx. För att kunna läsa och deltaga i diskussionsgrupperna behöver man ett spe-ciellt program, en s.k. newsreader, "nyhetsläsare", som t.ex. Free Agent.

World Wide Web

World Wide Web, www eller "webben" på svenska (nåja), är den kanske populäraste delen av Internet. Man kan på speciella www-servrar lägga text- och bilddokument (kallas hemsidor eller homepages) som man vill att andra skall kunna läsa. Varje dokument har ett unikt namn eller adress som beskriver var någonstans i världen dokumentet finns. Ett www-dokument kan förutom text även innehålla bilder, ljud, filmsnuttar, animeringar och musik.

En av finesserna med www är att man kan skapa länkar mellan olika www-dokument. I en vanlig text som den här uppsatsen hänvisar jag till mina källor, och sedan får intresserade läsare själva försöka skaffa fram dessa källor om de vill kontrollera mina uppgifter. I ett www-dokument däremot kan jag göra en länk direkt till det dokument jag hänvisar till. Länken visas så att ett ord i texten har en annan färg och är understruket. När jag klickar med musen på ordet/länken läses det andra dokumentet in och visas på skärmen, snabbt och enkelt. För att kunna läsa www-sidor behöver man ett speciellt program, en s.k. browser eller "webläsare", de vanligaste heter Netscape och Internet Explorer.

Internet som källa

Att använda dokument hämtade från Internet som källor för en akademisk avhandling är ett relativt nytt fenomen. Det finns inga fastlagda regler och hittills har det inte utvecklats någon allmän praxis. En viktig skillnad mellan att använda vanliga källor, som facklitteratur och tidskrifter, är att dokumentens författare och ursprung kan vara svårt att kontrollera. En bok utgiven av förlaget Cambridge University Press är tryggare att använda som källa än ett dokument som man hittat på en server som heter Lysator. Alla stora förlag och universitet har dock egna servrar, även om böckerna sällan finns där i fulltext. Är man noggrann med att kontrollera serverns adress kan man dock förstå mycket. Om en www-server heter www.scientology.org kan man anta att servern ägs och kontrolleras av Scientologikyrkan. På en sådan server kan man inte förvänta sig att hitta objektivt material om kyrkan. Vill man däremot undersöka Scientologikyrkans trosåskådning kan man ju använda uppgifter från deras server lika väl som deras övriga informationsmaterial.

Ofta kan man på bokomslagen till fackböcker finna information om författaren, t.ex. att Göran Collste är teologie doktor och docent i etik vid Linköpings universitet. Detta garanterar ju till viss del att innehållet i boken är sakligt och uppfyller vissa akademiska regler. Men hur är det med Johan Andersson och hans sidor på servern Lysator? Vem är han? Vad har han för utbildning? Vad har han för syfte med vad han skriver? Mycket av den information man normalt har när det gäller akademisk facklitteratur har man inte tillgång till när man använder Internet.

Trots detta anser jag att man mycket väl kan använda dokument funna via Internet som källor till en akademisk uppsats. Bara man tillämpar normal källkritik kan man finna mycket vettigt och användbart material. Många tidskrifter har numera även elektroniska utgåvor som innehåller samma artiklar som pappersutgåvan. Vissa standardverk finns i fulltextformat på Internet, exempelvis Svensk Författningssamling och Svensk Lagsamling, bibelutgåvor på olika språk, SOU (Statens Offentliga Utredningar) kommer snart (Norges motsvarighet NOU finns redan tillgängligt). Riksdagen har en server på vilken man kan hitta alla motioner, propositioner och riksdagsprotokoll. Vatikanstaten och andra har servrar där man kan hitta många fornkyrkliga dokument i engelsk översättning. Här kan man t.ex. läsa det brev som Ignatius, biskop i Antiochia, sände till Polykarpos, biskop i Smyrna, strax före han led martyrdöden år 110 e.Kr.!

Ett annat problem med att använda Internet som källa är att innehållet på servrarna hela tiden förändras. Inlägg i diskussionsgrupperna raderas automatiskt från newsservrarna efter c:a 30 dagar. Sidor på www förändras och uppdateras. Det är inte helt ovanligt att sidor på www byter adress till en helt annan server, eller att katalogstrukturen på servern förändras. Vill man säkerställa sina internetkällor måste man därför skriva ut dem på papper och datera utskrifterna. Hänvisar man till e-post måste man göra en utskrift eftersom brevet ju bara finns på brevmottagarens dator. Utskrifterna bör lämnas till institutionen för arkivering så att de finns kvar för framtida kontroller.

När man skriver ut sina Internetkällor på papper löser man ytterligare ett problem, nämligen det som gäller sidhänvisningar. När man bara har texten på skärmen existerar ju ingen sidnumrering.

När det gäller källhänvisningar till internetdokument i den löpande texten i pappersversionen av min uppsats har jag valt att i fotnoten skriva www-sidans titel i kursiv stil inom citattecken med sidhänvisning till utskriften. I uppsatsens källförteckning står internetkällorna under egen rubrik, ordnade alfabetiskt efter sin titel med angivande av utskriftsdatum och internetadress.