Vadå "över korsningen"? Jo, StPersgatan är en gågata, gatan som går mellan Spiralen och Spiralen. Sedär, en obegriplighet till! OK, till höger ligger ursprungliga Spiralen, men åt vänster ligger före detta EPA, som numera också heter Spiralen. Kåken är ett klassiskt EPA-hus, brottsligt fult, som du ser i bakgrunden på bilden nedan. Men det var inte det saken handlade om. Poängen var att Blå Häst kunde spela på gågatan, på ena sidan Drottninggatan, med publiken på andra sidan. Såväl spårvagnar som en uniformerad promenadorkester passerade mellan band och publik.
Så här såg det ut när jag närmade mej bakifrån:
Blå Häst med högtflygande planer.
Jodå, de hänger två meter över marken, på två plattformar som lyfts upp av två stora gröna maskiner som jag inte ens vill gissa vad de heter. Där uppe stod (från vänster till höger) Pentti, Johan, Holger, Hasse (satt) och Pelle.
Hela gänget med ett tjusigt skivomslag i jätteformat.
Plattformarna hade den intressanta bieffekten att de gungade rejält om nån av musikanterna hoppade. Pentti noterade att det kunde bli lite otäckt, för de hoppade liksom inte i takt.
Solen skiner på Hasse och Pelle
Denna skiva innehåller bland annat äkta dragspelspunk, i låtarna "Jag hatar kultur" och "Batman". (Fjäsk, Pentti, i vår lite mer ÅÄÖ-vänliga generation hette han fortfarande Läderlappen!)
Dragspelspunk!
Det var bra drag hela tiden, om än en smula överstyrt ibland. Speciellt gav Pentti järnet i "Det här är inte blues", en typisk tragikomisk Salmenranta-låt som naturligtvis är blues.
Det här är inte blues!
Låtordningen är ingen poäng med att dra, för det var låtarna på plattan rakt av, i ordning utan undantag(!), komplett med skivans bonusspår, som bisarrt nog är en måttligt intressant cover som jag inte insett poängen med än. Fast det kanske är själva poängen.
Naturligtvis såldes den nya skivan på plats, och dessutom bjöd Blå Häst på kaffe och kakor. Skivan kan köpas genom att E-posta Blå Häst samt på spelningar så klart. Jag hoppas kunna hjälpa dem med beställningsformulär, men jag har lite för fullt upp är jag rädd. Om den finns i några skivaffärer vet jag inte, men den lär säljas på Pizzeria Ljura! Kultigaste stället att köpa den, månne?
Det bjöds på kaffe, kakor och plattor, med prislapp bara på plattorna. Kolla duken!
Ännu en timme före start trodde jag att jag skulle missa hela grejen, för jag har inget körkort, Eva var inte i skick att köra (hon går på hostmediciner som är lite för starka) och jag fick ingen chans att ta mej till sista möjliga tåget. Men, då ingrep min far, och hämtade mej och Tedde. När vi kom körande längs med StPersgatan, bara ett par minuter sena, så såg vi några stora gröna saker vid Spiran, nåt varningsblink, och Penttis stora kalufs. Bingo!
Så här långt har jag varit "seriös", men nu vill jag in med lite egotrippat beundrande av eget barn, eller åtminstone medverkan. Det får jag väl?
Tedde tog en bild själv, och fotograferingen var mer imponerande än resultatet. Han gick och kollade kameravinklar mycket noggrannt, och tog sen följande bild:
Teddes foto av Blå Häst.
Bilden till vänster är hela Teddes bild, men det är ju mest ett hus och en sån där grön pryl? Fast han fick faktiskt med det han tyckte var viktigt: trummisen Hasse, och bilden till höger är beskuren som den skulle vara enligt honom. "Pummischen e bäst!" säger han.
Sen var jag bara tvungen att försöka göra en poäng av det lilla barnet på skivomslaget.
Ööh, e de ja på bilden? Nej, det är det inte. Jo, på fotot såklart, men inte på skivomslaget.
Bilden blev lite skum, för den är tagen precis när plattformen började sänkas ner. Det syns på en antydan till skrynkling i underkanten. Jag hoppas att planschen klarade markkänningen. Sen var Blå Häst bokstavligt nere på jorden igen.
Åter med fötterna på jorden
Det var en kul spelning som jag är glad att jag fick chansen att vara med om. Jag återkommer med recension om skivan. Jag har hunnit lyssna lite redan, och jag har hört de flesta låtarna förr. Det är en skojig platta, där de flesta spåren är lyckade och roliga... med några undantag? Fast jag kan slå vad om att tidningarna, som de brukar göra med musik som är mer rolig än vanlig, kommer att såga den rejält.
Med några undantag.