av Apam
Packmoppeturnén är en turné startad av Göran Samuelsson och har numer hunnit bli ett stort evenemang i Värmland. Den består av ett gäng musikanter som röjer runt på mopeder och spelar på olika ställen i Värmland. Idén och konceptet kan verka en aning tokigt, vilket det också är, men också mycket roligt. Det skall vara lite galet.
I år besökte jag dem på Café August i Karlstad - ett av de mysigaste caféerna som finns. Det var vackert väder och de flesta besökarna avnjuta en trevlig eftermiddag med lite mat och en kall pilsner. Det är det goda i livet man vill minnas, men det är missarna man minns.
Wille Crafoord
Artisteriet på packmoppeturnén i år bestod av, utöver Göran Samuelsson, kända musiker som; Plura Jonsson, Marie Bergman, Wille Crafoord, Claes Janson. De hade även med en hejdundrande poet vid namn Bengt Berg, samt några av landets duktigaste kompmusiker som; Lasse Englund, Bengan Blomgren, Bengt Bygren och Robert Henriksson.
Marie Bergman
Kvällen inleds av en ljum insats av Göran Samuelsson - det var inte dåligt men jag har sett bättre av honom. Den Göran som alltid brukar vara så mjuk och god, var nu lite mer stel och kantig.
Därefter lättar Wille Crafoord lite mer på stämningen, då han spelar den skämtsamma visan "Drågad på krogen", som han en gång skrivit och spelat in med Nippe Svensk. Då kom publiken, vilken ofta brukar vara svårflörtad, igång på allvar. Det var nu de började klappa och sjunga med.
Plura Jonsson, från det gamla bandet Eldkvarn, var mycket bättre än jag förväntat mig när han spelade en hyllning till Totta Näslund och en del andra fina låtar, vilket gjorde kvällen ännu festligare.
Strax efter pausen, så kom Bengt Berg upp och läste lite dikter. Det jag läst av honom tidigare har absolut inte imponerat, men det han gjorde nu fick mina ögon att öppnas för honom också. Han är ju rolig - vem kunde tro det. Under pausen höll jag på att skratta mej fördärvad av denna gamla gubbe, vilken jag alltid trott endast hållt på med myspyspoesi.
Mina tre frågetecken Wille Crafoord, Plura Jonsson och Bengt Berg visade sig vara lysande.
Marie Bergman hade jag höga förväntningar på redan innan, vilka hon visserligen nådde upp till, men inte mycket mer. Hon gjorde en fantastisk ragae version av "Ingen kommer undan politiken".
Kompmusikerna gjorde vad de skulle - som sagt är de ju bland Sveriges bästa.
Göran Samuelsson spelade upp sig och mjuknade ju mer spelningen gick, och även han avslutade i toppform.
Göran Samuelsson
När jag vandrade hem efter spelningen, var jag både omtumlad och berusad av den sjudundrande spelningen och det goda ölet. Faktum är att jag var så fokuserad på den underbara spelningen att jag missade sista bussen hem. Jag fick stanna i Karlstad.
Som det kan gå.