"Gröna, sköna Grebo" heter den här lokalvisfestivalen. Grönt var det, skönt var det när det var uppehåll. Men så är det, utomhusarrangemang är ett vågspel. Därmed är detta några bilder från en festival som jag tyvärr blev utregnad från. Jag var inte där så länge, inte får att jag själv inte ville utan för att mina barn frös och ville hem. Synd.
Kultur bjöds det på i mängd, nämligen. Jag kom dit en bit in i spelningen med Fredrik Johansson och Humanist... Hundanisterna var det numera, eller nåt i den stilen. :-P Spelar roll, det är samma musik och i stort sett samma personer. Den stora skillnaden är att de numera har skivkontrakt och det kommer en "riktig" skiva under hösten. (Vad det nu är som är mer riktigt med den än den stora traven gamla.)
Det är ingen hemlighet att jag gillar Fredda och gänget, jag gillar musiken och det otvungna vispunkstuket. Men jag ska faktiskt tillåta mig att kritisera lite för en gångs skull. När det är en så stor och tacksam publik så skulle i alla fall jag satsa lite mer på intensitet och publikkontakt. Spelningen hade kunnat vara en bra bit bättre om Fredda tänkt lite på det. Scenen var tillräckligt nära publiken och ljudet var bra, så det fanns alla möjligheter.
Fast en ursäkt för lite bristande koncentration kanske är att den här dagen är väldigt intensiv, med två spelningar (för det var väl inte tre?) samt en Sundström-konsert. Här har vi Magnus, Jocke och Fredda bakom scenen, innan de slängde sig i fordonen för att ta sig till nästa ställe.
Skulle man ta sig en rök efter spelningen så behövdes det paraply. Fast fördelen var att vi som inte röker inte behövde oroa oss för passiv rökning.
Tobias styr och ställer med det hela. Synd att jag inte kunde stanna till de nummer han mest rekommenderade (Johan Melander mfl), men de låg sent. Detsamma gällde hans egen spelning.
De här tjejerna måste väl vara de yngsta på scenen? Om jag läser programmet rätt så kallar de sig "5 tastes" och sjöng och dansade till förinspelat komp. Inte precis min grej, men de var duktiga. Jag reagerade speciellt på att de presenterade sig väldigt säkert, det är ovanligt i den åldern.
Distrobord fanns, med skivor, tröjor med mera, och utanför bild även en del ätbart. Jag förhandlade till mig paketpris på Tobias skivor, men råkade lova att skriva lite om dem också. Ajaj, vad har jag nu gett mg in på? Och så köpte jag ett par andra också. Kunde jag inte stanna och höra dem så kan jag ju se till att höra en del hemma, och dessutom hör det till på festivaler! Billiga var skivorna dessutom.
Om bilden ovan ser lite sned ut så beror det på att jag körde på värsta vidvinkeln för att smyga med Tobias ute på kanten när han trodde att jag bara fotade distron. :-)
På bilden skymtar man även det tryckta programmet. Det var snyggt och ambitiöst, fast hade samma nackdel som nätinformationen, spelordning och tider fanns inte. I programmet hittade jag till mitt höga nöje en bild jag själv har tagit, på Sillprofeterna från början av månaden. Jag måtte vara en bra fotograf. :-) (Nej, det är jag inte men jag gillar att plåta på amatörspelningar.)
Nicke Sixx (tidvis med fästmön Åsa) gjorde mig till en början inte speciellt intresserad. Det känns lite elakt kanske, men det var illa mikat (gitarren lät inte ett jota i första låten), låtar som skulle vara roliga men föll platt och det var bara covers.
Men allt var förlåtet i sista låten. Då var det äntligen dags för en egen låt, och inte vilken som helst, utan uruppförande av kärleksvisa till fästmön. Även utan slutet var det ett lyft, för nu fanns allt det där som fattades innan, det kändes viktigare och närmare, och när det till slut visade sig vara ett frieri så... Ja, vad säger man? Man gläds med dem och gillar det.
Här har vi ju själva problemet med covers, man är inte så engagerad i covers, det blir lätt lite slött och mekaniskt, medan en låt man själv har gjort får en helt annan spänning och glöd - även om de inte är så personliga som denna!
Puss! Och konferencieren tar upp en applåd till.
Arrangörerna hade godisregn.
I publiken fanns Peter Tedebro, optikpianisten som inte är från Grebo. (Det där sista är ett litet skämt mellan honom och mig.)
Uppe på den här balkongen filmades det (det var inte bara jag som tog bilder) och där klämde Tedde upp en av mina reklamlappar för Ljuv Musik.
Det här är väl Dick Zeijlon, revypappan för Respexet? (Rätta mig om jag har fel.) Här i ett nummer med förkläde, om mannen som inte riktigt är den husets herre han vill vara. Greppet med revy som omväxling i något som mest är musik förde tankarna till Malexander i somras, och precis som där är det välkommet.
En bit bort fanns det här partytältet. Ja, det verkar ju användas till vad det heter. Det borde bara ha varit med utsikt mot scenen.
Mer Respexet, med två skådisar och Peter på piano.
Men vid det laget hade redan Eva och barnen gått till bilen för att åka, och jag fick motvilligt fly fältet. Synd, för det här utbudet är värt ett längre besök, och det är inte så ofta det är festivaler av denna typ så nära Linköping.
Hittar du FELAKTIGHETER skriver du till mig och rättar.
FATTAS medverkande som var så bra så så beror det på att jag inte var där hela tiden utan alldeles för lite. Synd, men vad gör man? Har du egna bilder du lägger upp så kan jag länka.