I år tog jag själv tag i vår medverkan på kulturnatten. Allvarligt talat tog jag på mig lite för mycket, två scener om tre timmar vardera, men det gick bra och det var kul.
Liksom 2005 var vi i Hörsalsparken, men denna gång med en rejäl ljudanläggning och till och med scenljus. På grund av problem med att få fram trummor (jag fick ringa runt på förmiddagen) så var vi sena, men en stund efter utsatt tid kom vi igång i alla fall.
Fredrik Johansson med band (Magnus, Jocke, Viktor men denna gång inte Julia) öppnade med en rejäl dos progg och socialrealism. Det skrev jag förra gången också. Men kolla vilka kostymer de har fixat! De spelade inte mindre än två gånger till på kvällen!
Emma var en av kvällens nykomlingar i Ljuv Musik/Underjorden-sammanhang. Hon spelade egna låtar med socialrealistisk profil. Ska man jämföra med Onzon, eller kanske snarare Maud Lindström?
Jag spelade själv, inklusive lite jammande med Magnus, Jocke och Viktor, och Fisken tog en bild med sin mobil precis när jag hoppade upp på pallen för att dirigera avslut på låten.
Becca spelade bara två låtar. Jag vill minnas att det var en Maud-låt och en till.
Dvs nu hade det varit ett proggband och tre solister. Sedan rundade vi av med punkbandet The Slaughtered Reindeers:
Kolla energin, och sminket!
Här ser man någorlunda hela bandet. Man anar den groteska scenkostymeringen.
Efter TSR rev vi våra saker (stärkare, trummor) illa kvickt och fortsatte till Stadsbiblioteket.
I Biblioteksteatern spelade Bosse visor (se nedan), och tyvärr glömde han bort tiden så vi fick väldigt trångt om tiden. Därför fick vi snabbrigga, och även här blev det lite försenat, men vi kom igång i alla fall.
Först ut var Tomas Blomqvist, som fick starta för en nästan tom lokal, men efter hand kom det in mer och mer folk. Observera den effektfulla stordiaprojektorn! Dess huvudsakliga funktion var att lysa upp notstället, men efter lite siktande blev det både rätt häftigt scenljus och bra bild dessutom!
Sedan var det Peter Trygg, även han med stordiaprojektor. Det var trevligt för fotograferandet ska jag säga.
Jenny Walker läste sina rätt magstarka dikter, som står i bjärt kontrast mot Peters ömsinta visor.
Hon släckte ner projektorn, vilket gjorde att det blev knepigt att fotografera henne. Märkligt nog ville min nya och bättre kamera inte ta en bild på henne ens med blixt, men då provade jag min gamla Ricoh, och den hade en helt annan åsikt. Man ska ha reserver, så är det.
Publiken tilltog stadigt. Det ska noteras att Jenny fick den strålande idén att hoppa upp på scenen i kaféet ovanför när spelningen där slutade och göra reklam för vårt.
När Henriks Nyfolkliga Allmogeorkester spelade så var humöret på topp och det var gott om folk. Här var det folkmusik och folkmusikstuk, såväl irländskt som Owe Törnqvist.
Det var slående hur mycket fart och stämning fyra killar med akustiska instrument får till. Jag skulle påstå att det var bästa svänget på hela dagen.
Dag Swanö var sista förannonserade punkten. Det blev många av de mest odödliga Tom Nouga/Dag Swanö-klassikerna.
Dag fick hjälp av Patrik Selsfors på andra halvan. I avslutande "Piska mej med lagom mycket gummi" hakade publiken på. De gjorde vi nog en del redan på de andra.
På slutet skulle det ha varit öppen scen, men det föll sig helt enkelt så att Mr Fisk och Jennifer spelade på så länge publiken hade trevligt, och det hade den. Mr Fisk var från början ordinarie punkt, men han hade givit återbud (för att han håller på med en massa annat än musiken, tror jag) men glada fans ville så gärna ha med honom så så fick det bli.
Kulturnatten är ju inte bara vi. Allt det andra vill jag inte bara ignorera. Jag gör ett par nedslag på saker som jag såg.
Den här gruppen dansade i Stadsbiblioteket.
Bosse heter han väl, som spelade före oss i Biblioteksteatern.
Lyrikföreningen Dödsstjärnan hade poesislam på samma plats där dansarna ovan var innan. Vi ser Martin borta till höger.
I Corren var det på måndagen en artikel, inte om oss men om Kulturnatten som helhet. På slutet frågade skribenten, varför har vi inget sånt här i Linköping? Ja det kan man fråga sig, men jag har ett svar: Så länge arrangörerna av "sommarfester" och sånt är griniga och svåra att prata med, de vill göra sin grej och tycker man är krånglig, då fortsätter alla att göra sin grej och därmed punkt. Att komma med på Kulturnatten var inte svårt. Hasse Eriksson var tillmötesgående och lätt att komma överens med, och han skickade vidare till rätt personer och sånt. Utan någon sammanhållande som kan hantera ramen så blir det inget. Jag har (via ombud) framfört förslag till Linköpings kulturfolk. Vad tycker de? Nääää.... jobbigt. Jag har försökt få med oss på sommarfestivalen. Näää, fattar inget, bidde en tumme. Så jag åker till Norrköping. Där vill både kommunen och invånarna ha med fler än sig själva. Jag är beredd att diskutera saker för Linköping också, men vi måste nog gå andra vägar.