Skivrecensioner i all ära, men skivor är ofta lite knepiga att få tag på, och när man väl får kontakt så är portokostanderna såpass höga att det inte hjälper om skivan är charmant billig.
Ännu sämre är "demospalter" i tidningar. Vad är det för poäng med att ödsla spaltutrymme åt låtar som läsarna inte har en chans att få tag på? Det finns inte ens information om hur man eventuellt kan få fatt i skivan, om den över huvud taget säljs.
Därför bestämde jag mej för att det mest meningsfulla sättet att recensera oetablerad musik är att recensera mp3! Gamla mp3-sidan var väl hyfsad, men jag kunde inte ägna så mycket utrymme åt varje när målet mest var att länka alla. Här skriver jag lite om specifika låtar som jag tycker kan vara intressanta, och som du med en gång kan skutta iväg och tanka hem!
Det blir en del av mina favoriter, men inte bara. Jag tar tacksamt emot tips om mp3 som jag inte hittat. Det ska vara svensk musik, svensk text eller möjligen instrumentalt. Anglocister får hålla sej nån annan stans.
Hur ofta kommer det nytt? Tja, säg det. Ge mej lite återkoppling, lite tips och kommentarer, så blir det nog oftare.
Observera: Äldre "tips" kommer säkert med tiden att få lite brustna länkar. Det kan inte hjälpas.
Daniel Saidi, student i Norrköping, har nyligen lagt ut sin senaste demo "Fem berättelser" på nätet. Hans tidigare demos har varit sologrejer ("En röd debut") eller lite enklare bandkomp ("Glömd"). Inget fel i det, men det här är rejält upparrat med band, och resultatet imponerar. Jag skulle nog vilja säga att speciellt Winnerbäckfansen inte ska missa detta, för tankarna går lätt dit. Det är välgjord vispop med rockband, piano och stråkar, tätt och glest möts med positivt resultat.
Fast vill man ha låtarna lite naknare så är valet "En röd debut" valet, t.ex. proggiga "Allt för oss".
http://www.saidiochkollektivet.cjb.net/
För övrigt finns det en massa bra låtar på Ljuv Musik som jag borde tipsa om, men ni som läser här är väl där ibland ändå?
En kollega på jobbet tipsade mej om denna märkliga musiker.
På hans hemsida välkomnas du av en lätt hispig bild av Matte med en lärobok i "Calculus", dvs analys, universitetsmatte. Detta är temat för låtarna. Det handlar om artitmetik, geometri, Hilbertrum, skalärprodukter med mera. Texterna är förvånansvärt välgjorda och fyndiga, med många ovanliga och fyndiga vändningar.
Melodierna är gamla standardlåtar(*), men i riktigt fläskiga komp som jag antar att han satt ihop på synth. Han delar upp låtarna på två skivor med de väl valda namnen "Matematiska nidvisor 18" och "Nya hyss i vektorrummet".
Kanonlåtar som bör höras:
"Läsa matematik", om matte som drog. Tjuvröka får man inte, men tjuvräkna går bra.
"Polygontåget kommer".
och många fler... Låtarna är så välgjorda att jag inte hittat nåt riktigt bottennapp än. För den som pluggat på TekFak är det väldigt skoj! Ni andra kan ju lyssna in lite och se vad ni tycker.
(*) Förtydligande/rätttelse: En del melodier är verkligen gamla standards, som "Vi äro cosecanter" ("Vi äro musikanter"), men många är också Mattes egna, ofta träffsäkra pastischer på kända stilar, som marschen "Polygontåget kommer".
För att inte uppdatera den här sidan för vanvettigt sällan så tänkte jag tipsa om Olov Hamilton. På hans sida fins två mp3, "11 september" (inspelad på skiva av Hammarlund, en låt lite i stil med "Titanic") och "Hård och besynnerlig" (Vysotskij-pastisch). Det är sceninspelningar av två moderna visor. Levandes inspelningar låter som de gör, lite lätt i otakt sådär, men Olov är lovande. Han har nog en bit till toppklass, men han har något att säga.
De hetaste vis-mp3'orna hittar ni på Ljuv Musik. Hela Dicks skiva "Jakten på den ultimata lyckan", hela Chaidas skiva "Inget att göra åt" och min egen "Svara på min E-post" i gangsta-rap-version av Dick Lundberg, kan det vara nåt?
Men jag ska ta lite från annat håll också. Här är en punklåt som inte var så tokig:
Wildcat Strike: Är det demokrati?
"När röstade vi på Wallenberg" är den bärande raden, men det räcker för en låt av det här slaget. Tyvärr verkar de inte skriva så mycket på svenska annars.
Betydligt lugnare är Björn Wernersson, ena halvan av Bards of Thore. Mjuka visor i tradstil. "En liten ängel" är ett tips.
Fredrik Sandh: I sin egen lilla värld
Typisk Sandh-låt, med ovanligt fläskigt komp om någon som inte får nåt gjort.
Sen tar jag en på avdelningen inte helt lyckade försök:
Pergamon/Taketh: Uppenbarelsen
Det låter som om Taketh försöker göra nånting lite i samma anda som Tom Nouga gjorde i "Rosenrött", men inte alls med samma skärpa. Här växlar man mellan ganska eleganta folkmusiktoner, fast med svajig stämsång i otakt, och metallbröl, och vad det nu kan vara för poäng de vill få fram framgår inte. Tänk färdigt nästa gång så kan det bli bra.
Hetast just nu är utan tvekan Mama Viols nya skiva "Försent". Hela skivan ska komma upp på mp3.com. Hittills har 7 låtar kommit, inklusive skivans troligen minst seriösa spår, "WAP-klar", av undertecknad. Förutom den ligger alltså också sex riktiga Mama Viol-låtar uppe. Dessutom har de en ny låt som inte är rån "Försent", utam från "Dick 3.0" som jag satte ihop för en tid sedan.
Covers på okända låtar, eller på låtar som inte blev sådär helperfekta i orginalversion, är skoj. Dick Lundbergs "Virvlande snö" fick visserligen inleda "Månskensstycken", men kunde blivit bättre. Mama Viol gör den på ett annat sätt.
Ett par andra mp3 som jag lyssnat på på sistone:
Herr Knallhatt: Det kommer ingen cirkus
Jag tankade hem Herr Knallhatts låtar, men sen blev de tyvärr liggande medan jag jobbade och passade barn. Nu har jag hunnit lyssna, och "Det kommer ingen cirkus" är en charmerande liten visa. Lo-fi, lite brusigt och halvförkylt, men det känns rätt ändå. Dystert nästan på gränsen, men resultatet är hörvärt.
Tom Nouga: Creedencemonstrena anfaller
Jag tipsade om Tom Nougas nyaste på funderingssidan nyligen. En favorit bland de nya är denna, en elak spark på coverbandpubliken som vill höra gamla godingar. Man bör förstås inte tycka illa om distade elgitarrer för att höra på den.
En till Tom Nouga. Detta är bland det roligaste jag hört av honom. Delar av låten är Tom Nougas vanliga gitarrbaserade rock, men när han sen jamsar igång med smöriga dansbandstongångar så blir det riktigt komiskt. Han varnar på mp3.com att de som inte förstår svenska ska hoppa över låten. Det ska de nog, för nej, Tom Nouga har inte gått över till att göra spekulativ dansbandsmusik. Däremot gör han parodi på det.
Nej, det måste bli en till av denne produktive kille. "Skaffa en hobby" är en låt som just kom i ny version, angriper de som tror att de vet bättre och ska tvinga på andra sin åsikt.
Christoffer Svensson: Trist lyrik och drogromantik
Det är inte precis Lundbergkopia, men denna låt är lite "Poetjäveln", lite "Jag fortsätter att göra den musik som ger mej sex" och kanske lite "". Det är rejält råddigt, medvetet i otakt och lite lagom halvdåligt, men det ska vara det. (Han har andra låtar som är lite mer seriösa men den här var rätt kul.)
Henrik Tröst: Mina sånger borde handla om er
Tröst ska vi inte glömma. När man lyssnar på honom så ska man räkna med att höra saker om hans före-dettor, men här är det en betydligt intressantare sak tillägnad samma små människor som Fredrik Johansson skriver om.
Peter Olofsson: En äkta wannabe
Får jag referera till mej själv lite? Det finns nån som inte gillar det, men det skiter jag i. Den här låten är besläktad med både min egen låt med nästan samma namn, och "Den perfekta dokusåpan", men i det här fallet följer det verkligeten ganska konkret åtminstone halvvägs in i låten och skruvar slutet lite försiktigare.
Michael Nystås: Regnet kommer nu
Dansbandsjournalistens egna låtar är inte dansband, men ändå närmare än de flesta andra här.
Reggae med en del ambition i texten. Jag kollade låten på ren chansning när den dök upp bland de nya på mp3.com, och det här är inte dumt alls. OK reggae med en sångare vars sång går fram bra så man hör texten. Ett låt som får mej att undra hur deras andra låtar låter, för de verkar värdera texterna.
Jag har legat lågt med den här sidan ett tag, för jag har inte haft tid eller ro att lyssna på så mycket mp3'or. Men, så bytte jag lite tankar med Peter Olofsson, som visade mej sin lista favoritlåtar från nätet. Här kommer några av dem. Det blev mycket Musiknätet, men det får ni tåla. Från och med nu är det Peters ord:
Min absoluta favorit bland Dicks alla verk! Han körde den med band på releasepartyt. Jäkligt skön å spela!
Dristig & Ekman: Visa till barnomsorgen
Den här hittade jag på Radio Träsk nångång i höstas...en av mina personliga favoriter!
Fredrik Johansson & Humanisterna: Song of Brussels
Den här hörde jag för första gången på Dicks releaseparty, då den va ganska ny. En direktöversättning av Magnus Axelsson har jag för mig.
Fredrik Johansson & Humanisterna: Lugn och ro
Ännu en favorit! Svårt att välja eftersom dom nästan bara gör bra låtar! Om jag inte minns fel så körde dom den här på releasepartyt också... KANONLÅT!
Mama viol var bland dom första visbanden jag hörde över internet. Man skulle nästan kunna säga att det var dom som fick mej att börja lyssna OCH spela själv. Det här är nog den bästa låten dom gjort!!
[Ingemars kommentar: Denna låten tipsade jag om nedan, men det är väl kul att konstatera att jag och Peter är överens om att den är en topplåt!]
Marcus Priftis: Trötters brev till jultomten
En låt som jag hittade härom veckan...som jag också gillar rätt mycket..speciellt texten! Skönt gitarrspel också för den delen..
Först vill jag ta fram en till av Tom Nouga och Dick Lundberg:
Jag hade tänkt ta en till gammal favorit, men så föll jag för en av Tom Nougas nyaste. Den behandlar mogenhet och omogenhet, önskan om att få vara omogen igen, slippa alla kraven på en "mogen" man. Bra tema, snyggt genomfört med ett proffsigt, lagom tufft rockkomp med rötterna i 70-talsrocken. Stilen är tämligen representativ för Tom Nouga: gitarrbaserad rock med mycket pålägg med synthar och vad det kan vara. Jag får väl ta en av balladerna nästa gång.
Denna låt har en av Lundbergs bästa romantiska texter, som inte går bort sej i flummiga omformuleringar, utan lyckas leverera sitt budskap med skärpa. Det är en mjuk, stillsam ballad med en vacker enkelhet. Sången i verserna är utmärkt, medan refrängerna tyvärr mest blir bröl. Här är det läge för den där tjejkören som inte alls passade på studioversionen av "Görans dilemma". Men även med brölet är det en fin låt.
Men de andra som var med första varvet får vänta lite, så det inte blir för begränsat.
Det var dåligt med göteborgare förra gången, så låt oss reparera detta:
Alexandersson & Paulsson: Albin
Det är nästan lite billigt att ta deras mest klockrena hit, men skulle nån ha missat den så är det väl den perfekta introduktionen till denna duo. Albin är en gubbe på långvården. Tråkigt tema? Nej, det är det inte. Albin var i sin ungdom frivillig och slogs i spanska inbördeskriget, och sången slutar dramatiskt, men jag säger inte hur, för det ska du lyssna på. Stilen är modern visa, helt baserat på gitarrer och tretakt.
Jag har fler göteborgare på gång, men nu blir det lite Stockholmare. De är ju så många.
Detta är nästan titellåt på "Visor för världen", och ett bra spår på den plattan. Den handlar om det där ungdomsupproret, och hur det går med det sen. "Du vill visa för världen vem du är, och att du är nåt annat än alla dom där". Temat hanteras med bra djup och mycket konsekvens. Mama Viol kallar sin stil för "hårdvisa". Man kan också kalla det poetisk pop/rock, men då glömmer man bort att det är musik med ena benet i vistraditionen. Musikaliskt är det ganska rakt på sak, inga konstigheter, men det finns ändå ett personligt drag i det hela som lämnar mersmak.
Nästa låt kan man fråga sej om det är Stockholm eller Norrland. Utvandrad norrlänning, om jag förstår saken rätt.
Thomas Zidén och Dara Dagger verkar inte göra så djupa texter för det mesta, men den här låten har nåt att säga. Det handlar om avfolkning i Norrland. Den sägs vara en lokal hit, och det kan jag tänka mej. Texten kunde lika gärna ha varit av Piribauer eller Euskefeurat/Ronny Eriksson. Stilen är visrock med lite reggaerytmer, och det är välgjort. Thomas Zidén har en bra rivig vis/bluesröst, och jag önskar att han kunde använda den mer i den här riktningen.
Nästa kille, Robert Eriksson, hittade jag tack vare ett tips på Dristig&Ekmans hemsida, om att de hade fått med låtar på mp3-kanalen "Swedish Unleashed", som jag starkt misstänker är Robert Erikssons egen. Det är mycket Lundell i hans musik, kanske lite väl mycket. Samtidigt är det välgjort och kan bli väldigt bra.
Robert Eriksson: En inneboende
Lundell-imitationerna har här fått ge plats för nåt mycket mer åt tradvisehållet, en stillsam visa med gitarrkomp. Texten är en dikt av Nils Ferlin. Den kunde blivit riktigt bra, men känns lite avkippt, lite ogenomtänkt i slutet. Mer tyngd på liknelserna, lite mer skärpa, och det kan bli en höjdare. Den är helt OK nu, men ett varv till på den är den värd, Robert! Och skippa Lundell-rösten, hitta din egen!
För att börja så gör jag ett snabbt botaniserande över låtar som man bara inte ska missa, mest Musiknät-medlemmar. Mycket av det här ligger på mp3.com, och jag vågar inte riktigt länka direkt till låtarna där, men det går väl bra ändå?
Tom Nouga gör mycket som är bra, och den här är speciellt lysande. Ambitiös, varierad och intressant rockmusik med en livsfilosofisk text som är rent genialisk, med kristallklart budskap. Man kan möjligen kritisera Tom Nouga för att inte komma lika nära som Dick. Ja, apropå Dick:
Dick anser detta vara bland det bästa han gjort, och nedladdningarna på mp3.com talar samma språk. Den är ganska ambitiöst inspelad, med stämsång, synth, trummor och lite gitarr. Texten är sådär flumpoetiskt romantisk som Lundberg ofta är, bearbetar poetens svårfångade känslor. Jag tror att denna låt kan representera den sida av Lundberg som nästa skiva kommer att handla om.
Både Tom Nouga och Dick Lundberg kommer från Finspång. Apropå det:
Blå Häst: Det finns ingen anledning att åka till Finspång
Detta är bland det bätre Blå Häst har gjort på den humoristiska sidan. Ja, det finns ett par som är snäppet bättre, men denna småstadsmobbing kan jag inte undvika. Man ska såklart inte ta den på allvar. Tyvärr lider den av ett par nödrim, och att STAL inte längre lär heta STAL. Musikaliskt är det rak dansbandsrock.
Fredrik Johansson är en som har haft många anledningar att åka till Finspång:
Fredrik Johansson & Humanisterna: Klas åker till Grekland
Det här är låten som markerade en vändpunkt för Fredrik Johansson, paradnumret på första plattan med Humanisterna. Låten är en berättelse om sexköp i Grekland och dess konsekvenser, med en tydlig känsla av grekisk musik. Frågan är väl om Grekland egentligen är rätt plats, men låten fungerar så bra att man överser med det, såväl som ett och annat nödrim. En låt som lyckas vara mörk och rolig på samma gång. På mp3.com finns både en snabb och snärtig liveversion och en mer välljudande men långsammare studioversion. Jag tror jag gillar liveversionen bäst även om ljudet inte är perfekt hela tiden. Studioversionen må ha stabilare ljud men känns seg i jämförelse.
Vi tar en annan Johansson när vi ändå är igång:
Johan Johansson: Om du över huvudtaget bryr dej
Johan Johansson är förstås inte precis oetablerad, efter både soloplattor och äventyr med KSMB, Strindbergs, John Lenin och Skurkarna, men än se'n, bra gratislåtar är bra gratislåtar, och den här är bra! Livelåt med Skurkarna, lagom bullrig, lagom skrikig, ska man kalla det vispunk eller är det möjligen lite för välspelat för det? Jag gillar formen där man växlar gitarrriff med sång, så det blir både och utan att sången dränks. En sång för både punkare och visälskare, medan teknikbögarna knappast lär bry sej. Fast gör de det över huvudtaget?
Johan Johansson är från Stockholm. Det är Olofsman också:
Janne Olofsman & hagtribunalen: Nig vackert
Här tar jag en ny i stället för nån gammal favorit. Det är nyaste låten med Olofsman, med (relativt) nya bandet. Texten är rak samhällskritik om nutidens flathet mot trenderna, media och kommers. Musikaliskt är det latinska rytmer, med en mycket framträdande fiol. Olofsman sjunger som han brukar, uttrycktsfullt och grovt. Möjligen är låten lite väl lång, men den gör en vändning i mitten som gör det att fungera. Kanske Olofsman allra mest ambitiösa hittills.
Mer Stockholmare:
Pharaos Bagare: Månen är full som ett ägg
Pharaos Bagare är de enda i den här listan som jag bara hört inspelade. Texten är egentligen banal, en enkel erotisk sak som att bli förförd som bagarna överträffar på andra spår, men låten är mycket medryckande, dansvänlig folkrock, med en duktig tjej som körar ordlösa slingor som pricken över i. Förföriskt, en låt jag skulle vilja höra levandes.
Och inte alltför långt från Stockholm ligger Uppsala:
Priftis är inte bland de mest lättsmälta, för det finns en del att slipa på, men texterna är trevliga och "Igen" är en låt som funkar rätt bra. Man kan knappast kalla det hårdvisa, snarare mjukvisa rent stilmässigt. Det handlar om olycklig kärlek, om hur det är när det tar slut. En riktigt naken och nära sak, gitarr och röst som kryddas med fiol en bit in, ett bra drag för att inte låten skulle bli för enformig.
Det får räcka för ögonblicket. Nästa varv ska jag gå lite mer utanför Musiknätet.