Ännu en rapport från nåt där jag själv medverkade. Visafton i Lugnet är något av en tradition nu, på tredje året i rad. I år var det Blacka Musik, med Fredrik Johansson i spetsen, som ansvarade.
I strilande regn åkte vi (jag, Peter Trygg & Bredbandet samt Hanna Trygg) mot Finspång i Folkabuss. Tyvärr var Hanna mest T utan rygg, för hom drabbades av akut ryggont, så det blev besök på akuten på vägen till Lugnet. Vi får hoppas att det blir bättre snart.
Väl framme i Lugnet försvann regnet omedelbart, men spelningen hölls ändå inomhus, i det märkliga lilla slotts-lusthus som Lugnet ståtar med. Det visade sig vara en alldeles förträfflig lokal!
Lugnet - tjusigt, eller hur?
Dick Lundberg öppnade, och förvånade med att köra enbart covers. Med hans produktion så är det lätt att sakna hans egna låtar, om än bara för en kväll, men å andra sidan körde de flesta andra eget, och visst är det kul att tolka sina förebilder.
Dick framför fansen
Artisten som en gång var känd som Dick Lundberg. Det är han fortfarande förresten.
Nästa punkt var kvällens enda trumförsedda band, Fredrik Johansson och Humanisterna. Här har vi bandet som gör det jag skulle vilja göra härnäst, lägga bra, textstarka låtar i en lite fetare inramning, som här med trummor och bas, rocka till det precis lagom utan att sabba innehållet. Jag fångade "Man ska va nöjd" på video, och som jag sagt tidigare så är "Klas åker till Grekland" helt klart bandets huvudnummer för tillfället.
Fredrik Johansson och Humansterna
Fredrik, huvudansvarig
Sen var det min tur, och nej, som vanligt finns det inga bilder på mig. Jo, det finns, men inte digitala, så jag kanske kan lägga till nåt en annan gång. Jag satsade hårt med inte mindre en fem nyskrivna låtar, och de äldre som jag sjöng hade allra minst fått ny tonart, så allt var nytt - men det kändes bra! "Översvämningsblues" måste ju bara sjungas nu medan den är färsk, och så skedde! "Jag samlar Pokemon" och "Livet är som ett datorspel" var två låtar som jag själv känner för, och som också kändes som om de satt fint, trots att de är skrivna bara några få dagar sedan! Jag fick köra innantill förstås, men vad annat kan man med så ny repertoar?
Efter mig var det Treo Comp. Jag har ofta varit förvirrad på om det heter Trio eller Treo, men i kväll fattades en person, och två andra hoppade in (däribland Fredrik). Treo Comp kör covers av allehanda slag, och stod för kopplingen till traditionella visor med flera Taubespår ("Det är den sköna sommar" och "Så skimrande").
Treo Comp
Därefter var det Peter Trygg & Bredbandet. De körde mest egna låtar, inte helt olikt vad de spelade i Grytgöl, fast nu med full sättning. Det blev lite småråddigt på vägen, för det var lite dåligt repeterat, men de kunde strama upp det lite efter hand och satte Dicks "Horn" som en bejublad avslutning. Gruppen behöver täta till det lite, och helst lägga in en bas för ett fetare ljud, men låtarna är bra och kan göras mycket med.
Peter Trygg med ett smalband på varje sida
Musiknätets tjejduo Frida & Charlotte kom sedan. Det var väl nästan lite releaseparty, för deras nya singel "en singel" fanns att köpa i entrén. Varje ex hade olika färg. Jag köpte själv det röda exemplaret. Tre låtar, och jag återkommer om hur den låter.
Frida & Charlotte
Frida & Charlotte är ovärdeliga för Musiknätets spelningar, en motpol mot alla våra murriga mansröster. Skall jag vara lite kritisk så skulle jag önska att de kunde söka lite mer "kärna" i rösterna, för det blir en aning för snällt ibland.
Björn Eriksson var en ny bekanstskap för mig, men inte för de som varit med i Spökskivor/Musiknätet längre än jag. Han finns med på Spökskivors första skiva "Ur skuggorna". Här visade han sig vara en kille med väldigt mycket röst. Kvällens största käft kan man nog säga. Sångerna stack ut en del, inte minst för att det var en del kristna teman. Det kör ju vi andra normalt inte med (utom möjligen "Pingiskyrkan"). Björns största problem var en trilskande gitarr, som stämde ur sig ruskigt fort.
Björn Eriksson
Om Björn var en ny bekantskap så är väl Martin & Raketerna snarare nostalgi? Martin läser ju på annat håll, så bandet ligger på is, men återförenades i kväll i en bejublad spelning. Martin är, precis som i Finspång i vintras, en klar publikkontaktmänniska, medan de andra ofta ser blygare ut - fast det var nog bättre än sist. Publikkontakten hjälps också upp av att de spelar allt utantill - rekommenderas! Trallvänligt, inte precis det djupaste vi hört på Musiknätets scener, men i alla fall vettiga texter ur hjärtat.
Raketerna och Martin
Till slut var det en "hemlig gäst". Det var Henrik & Jesper, ett par killar från Finspång som är ganska gröna. Det var deras första spelning. Som sådan var det helt OK, fast de har förstås en väg att gå för att få rutin. Speciellt gillade jag deras sång om myggen i Grytgöl. Visst finns det saker kvar att sjunga om! Stilmässigt kändes de tidvis lite som Lenton. (Ena halvan av Lenton heter för övrigt också Henrik...) Vi vill gärna höra mer, men helst lite mer välrepat nästa gång. Det var modigt att ta sin premiär efter de ovationer som Raketerna fick!
Henrik & Jesper
Och därmed var det slut på en rolig kvällen, förutom hemresan förstås. Som helhet en jättebra visafton, med stor bredd, med utrymme för chansningar.
De som hjälpte till "bakom scen" skall man inte glömma bort. Här finns lite bilder:
Ljudet rattas in
Vad gäller ljudet så var det bra. Det var inte så lysande som i Grytgöl förstås, men bättre än på Stampen senast.
Kaffe, bullar, kakor och läsk
Förtäring fanns, till trevliga priser! Däremot fanns ingen toalett, ett litet marginellt problem för oss killar (vi gör som hundarna ungefär när det kniper, uppsöker ett träd eller buske), men vad gjorde tjejerna?
I entrén togs den blygsamma entréavgiften, och dessutom såldes skivor, bara några få titlar, men ändå.
Entré 20 kronor tack! Kanske en skiva med Frida & Charlotte?
Fredrik har trevligt i logen
Huset består av en sal och två små sidorum, och det var precis lagom. Ena sidorummet var för fika, och det andra blev en liten loge/backstage.
Till slut vill jag ägna ett par bilder åt vår lilla bilresa, bara för att jag kan.
Everhill repar under övervakning. Den som kan gissa hur jag tog bilden räcker fram en hand!
Utsikt från ett baksäte
Bredbandets glamorösa turnébuss