Lilla Skärblacka har trubadurkväll med Stefan Sundström! Minsann, inte illa. Och dessutom Dick Lundberg & Järnjungfrun samt Fredrik Johansson. Klart man måste vara där!
Ett smolk i bägaren var att det hela startade så långt efter utsatt tid. Över en och en halv timme sent är det äntligen dags. Lyckligtvis var far min, som kört mig dit, tålmodig så jag kunde stanna hyfsat länge.
Först ut var en duo som inte var förannonserad, "Änglar utan pass". Bilden på dem är förfärlig... förlåt, jag menar konstnärlig. Det har nåt med blixt att göra. Duon var bra, även om engelskan äter upp mycket nyanser för mig som lyssnare.
Ängar utan pass
Sen var det Biffen och Bananen... jag menar Dick Lundberg & Järnjungfrun med Peter Trygg. En bra spelning. Enda egentliga missen var att dra en bit av "Månen", bryta, och sen köra den igen, som ljudtest. Tips: kör nåt kort som ljudtest, så kan du köra hela. Som test på hur bra Dick och grabbarna är kan jag nämna min gode far. Han hade bara tänkt höra en låt eller två, och sen fördriva tiden med att läsa, men Järnjungfrun var så bra att han glatt satt kvar och hörde rubbet. Vi snackar då om en man ur äldre generationen som inte faller för visrock utan vidare, men som lät sig övertygas av bra texter, scennärvaro och utstrålning.
Dick Lundberg och Peter Trygg, samt, som vanligt mer eller mindre dolda, Järnjungfrun
Sen var det "en grabb från Skärblacka", dvs arrangören själv, Fredrik Johansson, tillsammans med Martin Södling och Mats Nilsson. Publiken ropade högt efter "Villiga Maria". Ja, det är väl det killar vill ha antar jag...
Fredrik, Martin och Mats
Och så, till slut, var det dags för Stefan Sundström. Det var nästan lite otacksamt för honom att köra solo efter det fläskiga ljud som de övriga gjorde, men Sundström är ju Sundström, eller hur? Och han räcker i högsta grad till även solo.
Av hänsyn till far, fru, barn och sånt så fick jag dra mig hemåt innan Stefan spelat klart, men det kunde inte hjälpas. Om det hände nåt revolutionerande efter att jag gått så får nån annan berätta om det.
Stefan
Ja, det var det det. Tyvärr blev bilderna inte så himla bra, för blixten når lite dåligt, men ändå. På det hela taget en bra kväll, när den väl kom igång.
Det här är inte grubbel precis, men var annars skall jag lägga det?
Jag kom just (halv tolv) hem från Finspång, där fortfarande vispuben lär pågå när jag börjar skriva detta. Jag var tvungen att sticka i förväg, tyvärr. Mama Viol hade inte spelat än, och Dick och Fredrik hade nog tänkt spela låtar från nya plattan på slutet.
Jag hann höra Fredrik Johansson, Peter Trygg och Dick Lundberg och Järnjungfrun, i lite olika blandningar. Jag har så klart hört mycket av deras saker förut, men det är alltid kul att höra dem. Lite missar, glömda texter, brustna strängar och sånt gjorde ingenting.
Fredrik inledde. Början var väl lite trevande, som det kan vara, men efter hand kom det fram mer och mer av underhållaren Johansson. Han gör en grej av att mellansnacken skall vara långa, och det hela blir skönt opretentiöst och underhållande. "Jag tackar Gud" lyfte lite extra på grund av kommentarerna mellan verserna om pingstvännen som blev allt rödare i ansiktet ju längre visan gick. Evert Taube-imitationen var minnesvärd. Det blev diverse visor ur produktionen, med "Losec blues" som efterlängtad final backad av Järnjungfrun.
Peter Trygg hävdade att han sjungit sig hes på repetitionen, men det hördes absolut inte. Så snart han var igång på nån av de låtar som sitter säkert så följde rösten med. Det var också kul att höra honom köra en Demian-cover som, till skillnad från Demian-spåret på "Ingen Vit Riddare", han sjöng med sin egen röst i stället för att imitera.
Dick Lundberg, med och utan Järnjungfrun, med körhjälp av Peter, det är sannerligen god visrock vi talar om. Låtarna är bra, men det visste vi ju redan. Men vad som inte är så självklart är hur bra de hanterar en liten lokal utan att det blir överstyrd hårdrock av det. Visst är det rock med distad elgitarr och trummor (för att nämna de två mest typiska volymhöjarna), men det funkade bra. Det var märkligt nog mer gitarr än trummor som lät högt.
Och nu blir det bilder:
Peter Trygg, samt Fredrik Johansson i bakgrunden
Dick Lundberg och Järnjungfruns gitarrist, Tomas Nilsson heter han väl?
Resten av Järnjungfrun var inte så lätt att få med på bild, men det gick ur en snäv vinkel! De lär heta Mats Wernersson och Samuel Öjring om mina anteckningar stämmer.
Planen är att ha den här sortens vispub ca en gång i månaden. Det är bara att önska lycka till med projektet! Bra lokal, möjlighet att sälja öl (vilket vi inte har på Elsas, mer än möjligen lätt), och, framför allt, vilja och entusiasm.
Sådär! Är jag första att rapportera om det, eller vad?