IOGT-NTO förening 5602 fyllde år, och jag och Peter var där och spelade för dem. Jag kallade oss "Lättmjölkstrubadurerna", för det passar bra på både mej och Peter.
Eftermiddagen började panikartat, med dubbel missuppfattning på tiden, så vi fick ta med barnen. Dessutom bestämde jag mej i sista stund för att ta med eget ljud: förstärkare, mixer, högtalare och tre mikar med stativ. Detta knölade vi ner i en pappkkartong och en väska! Elegant, faktiskt!
Peter värmer upp på Teddes ukulele medan Tedde och Emil leker i bakgrunden.
Innan jag helt går ner mej i bilder på oss själva och mina brorsbarn så kan vu ta ett par bilder på medlemmar och gäster:
Mat, mat!
En bild längs det längsta bordet.
Sen tar vi lite bilder mest på mina kära släktingar:
Josefin och Johan, mina äldsta brorsbarn.
Bengt, min bror, som hade bjudut dit oss. Han är också pappa till hela fyra barn, som alla syntes mycket under kvällen.
Peter illustrerar att "bilder på mej brukar se så fåniga ut". Det bruakr de inte alls, men uppställda bilder, som denna, kan göra det.
Pumpa-pa. Josefin med flera illustrerade föreningens verkamhet via pantomim.
Andreas illustrerade månen och... nånting.
Johan fick korgen och nån har gjort en tavla?
Nu är det dags att ta lite på oss som spelar.
Vi körde två varv, varav det första var sådär och det andra bättre, främst för att jag lyckades mixa ljudet bättre i pausen.
Här ser det ut som om vi båda två blivit fångade sjungandes "m". Vi sjöng en blandning av eget och kända låtar som jag tror blev rätt bra. "Sånt är livet" mötte "Aurea mediocritas", jag fick begäran om "Sagan om riddaren av den fesiga skepnaden", och Peter körde "Hönan Agda" som obligatorisk Corneliscover.
Kul med udda kameravinklar! En bild ur vårt perspektiv. (Bengt tog de flesta bilderna på oss.)
Dans blev det, speciellt till "Dagny" och "Jag samlar Pokemon". Det började när barnen började gunga arm i arm till "Sånt är livet", och sen blev det bara bättre och bättre. Tack alla barn, ni höjde kvällen!
Emil ville gärna vara vid mikrofonen, men det lät just ingenting. (Ursäkta att några andra barn inte syns, men Tedde ville absolut att bara Emil skulle med. Hela bilden finns här. Full upplösning som kompensation!)
Och vi fick varsin fin blombukett, som vi tyvärr glömde kvar!
