Dick ger ut sin första kommersiella soloplatta, och bjöd på releasepartyt på Kulturkammaren. Det var med vin, kvinnor och sång, närmare bestämt med bar, med vänner av båda könen och levande musik.
Dick fick en liten fånig present av mej: En mikro-bootleg med risiga bandupptagningar med låtar som Dick inte verkar ha med i verksamheten längre. Nio spår på fem minuter, på CD i visitkortsformat! Garanterat brusigt, för det är från de äldsta fansens gamla demokassetter!
Men... kan man spela den här i en CD-spelare?
Bakom scenen hittade jag Järnjungfrun:
Skål på er bröder!
Och ute vid baren hittade jag Frida och Charlotte:
Jodå, vi ska spela i kväll!
En mingelbild till:
Tjenare, Ida! I bakgrunden skymtar Dick(s hatt).
Efter lite mingel var det dags för levande musik. Själv var jag först ut. Egentligen skulle Fredrik Zeijlon ha börjat, men hans fanclub var lite försenad, och det vore synd att börja utan dem. I stället började jag, med lite barninriktat ("Polisbil" och hälften-Dick-låten "Horn"). Mer hälften-Dick var "Lyxexpressen" och "Jag vill va som en Lundberg", där jag glömt både ockorden och anteckningarna, så jag tog komphjälp av Dick själv.
Jag kompade mest mej själv förstås. Nya balladen "Skit i en fläkt" (en stillsam söt ballad, det tyckte jag passade den titeln) uruppfördes.
Sen spelade jag "Kvävda aggressioner i mitt bubbelbad", signerad D. Blomqvist 1993. Och så avslutade jag tillsammans med Humanisterna, med "Jag samlar Pokemon".
Fullt ös, medvetslös!
Sen var det Fredrik Zeijlon. Detta var hans andra "spelning ute", räknandes Elsa i Underjorden som den första.
Vi kände igen låtarna från "Elsa i Underjorden" senast. De börjar fastna så smått nu, och jag vill ha dem på skiva snarast.
Det enda Fredrik saknar är väl lite scenhappenings. Å andra sidan, den där slitna gitarren kvalificerar nästan som en happening i egen kraft. Mina bilder för dagen visar inte riktigt hur nött den är.
Fredriks fanklubb.
Dick är social ute bland borden, fulla med gamla och nya kompisar.
Näste man var Peter Trygg. Även han tog lite hjälp, av Alv och Fredrik.
Alv gjorde dagens andra inhopp.
Peter bad Fredrik hoppa in på "Den ironiske trubadurens vals", inte minst för att ge Fredrik äran av att ha skrivit melodin.
Publiken var lite lat under Peters spelning, men lite dans blev det i alla fall!
Apropå Alv, ja. Hon hade nog, i konkurrens med Peter, kvällens häftigaste kläder, trash-ängel.
Den gudomliga trash-ängla-alven tillbeds tillbörligt.
Chaida var kvällens stora överraskning: Det var inte duon Chaida, utan nåt som snarare kunde kallas "Chaida Band" eller nåt. Tjejduon kompletteras med tre rockande killar, och syntesen blev bra!
Charlotte och Frida samt gitarrist.
Bas och trummor var det också.
Deras tolkning av "Dicks Heidi, du låter bli att vara barn" var helt enkelt toppen, där den stilla visan lagts i pumpande rockläge, utan att förlora låten! Måste spelas in!
Dick påar mellan numren.
Fredrik Johansson & Humanisterna är knappast kvällens överraskning, men som väntat kvällens röjigaste dansgolv och kvällens piggaste scenshow.
Trummor: Usama bin Ladin, bas: Saddam Hussein, gitarr och sång: George W Bush! Ja, så presenterade de sej!
En rejäl bild på Magnus brukar jag ju ha. Han skyms inte av notställ, nämligen.
Rock-n-roll!
Och Jocke bakom trummorna.
Snyft-.Anna (Dajva-Anna) frågade om jag inte hade tillräckligt med bilder på Fredrik, Jocke och Magnus redan. Ånej. Två av de bästa jag nånsin tagit tog jag förra spelningen, och på den här lyckades jag i alla fall nästan få bilden jag vill ha:
Hopp! Elände, en mik kom i vägen! Rätt bra annars!
På avslutande "Klas åker till Grekland" var det dags för skrålkören igen.
Och full fart var det. Jag tror det är Hanna som tog den här konstnärliga bilden, och den ovan också.
Till slut fick vi nåt som jag önskat mej länge: Dick Lundberg & Järnjungfrun i klassisk sättning med låtarna de spelade 1999.
Dick & Järnjungfrun, eller vad de nu kallade sej i kväll.
De försök bandet senare gjorde som Lucidor var helt klart viktiga att göra, men konceptet är som renast i den hör formen, där Dicks låtar helt enkelt läggs i en tyngre inramning. Lucidor kändes som om Lundberg gjorde för stora eftergifter för andra stilar, och tappade bort sin egen. Jag hann inte höra så mycket i kväll, men klassikern "Teater Tellus" är en höjdare som funkar fint. När vi gick tror jag att "Månen" hade gått upp på scenen.
Tomas Nilssons gitarr i de gamla Lundberglåtarna är helt rätt!
Välkommen till teater Tellus!
En kritik: Det var väl högt. Jag hade med mej proppar, men utan proppar hade det varit jobbigt.
Tack för en trevlig kväll! Till slut en bild på kvällens verkliga huvudperson:
Ämnet för kvällen omgiven av sina föregångare
Party! Fest och glamma på Dicks realeaseparty!
Dick var glad att så många av hans vänner hade dykt upp och stämningen var på topp. Musiken var bra och folks tolkningar på sina Dick-covrar var fantastiska . Chaida/Leadstorms version av Heidi var suverän! Ingemars och Peters cover fick Dick att garva , "Kvävda agressioner i mitt bubbelbad", en låt som Dick helst hade önskat att vi alla hade glömt!
Nåja några frågor fick skvallertanten ställa till lite olika roliga människor.
Varför vill du va som en Lundberg?
Vem skulle inte vilja va så snygg!
Jocke trodde jag skulle retuschera bort honom från den här bilden.
Varför vill du va som en Lundberg?
Jag vill inte vara som en Lundberg, jag vill va som en Holm!
Varför vill du va som en Lundberg?
Därför att en Lundberg sjunger så bra.
Varför vill du va som en Lundberg?
För att det är så skööööööööööönt.
Varför vill du va som en Lundberg?
För att jag är gift med en!
Hanna är tjejen i mitten... nej till höger!
Varför vill du va som en Lundberg?
Vem vill inte ha Kajsa?!
Heeej!
Vi vill bli fotograferade!
Så över till riktiga romanser:
Borta på den flyttbara läktaren hittade jag bland andra Anna och Fredrik:
Inte den bästa bilden jag tagit på Anna, men riktigt snyggt på Fredrik! Eller hur?
Hm... Har nu Anna fått en fin bild på Fredrik så borde väl Fredrik få en bättre på Anna? Väl?
Anna, snyggast på SNYFT! Dessutom chefen. (Tillfrisknad dator tillönskas, så SNYFT kan lleva upp lite igen. Fast... risken är väl inte så stor att hon ser detta, med tanke på just det!)
Och så den obligatoriska bussbilden:
Bussbild, pussbild!
Vad föreställer denna bild?
Den är rund, den är vit...?
Här är ett konstnärligt porträtt av Peter Trygg:
Hur? Jo, bilden är tagen genom ett dricksglas. Fint eller hur?