Detta var en kväll med Musiknätets innersta krets. Lite varning för "gamla vanliga gänget"? Jodå, men samtidigt var det mycket nytt, många nya låtar och lite ovanliga sättningar.
Första var det Mama Viol, som fick spela först för att halva bandet av familjeskäl behövde fara hemåt tidigt.
Mama Viol släppte officiellt skivan "Försent" denna kväll. Det spelades låtar från den, som "Jag börjar tappa tron", och "WAP-klar". Jag hade redan i förväg bestämt mej för att inte spela WAP-klar själv i kväll. Den låter ju ändå bättre med Mama Viol! På slutet kom nödvändigheten "Klädsamt annorlunda", låten somjag ville skrivit om inte Ma(rtin eller thias?) redan gjort det.
Mathias plockar några rockiga toner
Jocke på bas
Tedde (min son) återfann sin lekkompis Adde (Dicks son). Här diskuterar de hur lång en av Addes kusiner är. "Ända upp i taket!"
Anna och Fredrik
Martin stod som vanligt för den mesta sången.
Jocke på trummor.
Dick spelade nytt och omskrivet. "Trollkarlens lärling" var ny för mej. "Hundar begravna" har jag hört förut, men jag är rätt säker på att den inte funnits på nån officiell skiva. "Vissa former av misär" har fått en i stora delar ny text.
Kajsa, Mathias och Martin lyssnar på "Heidi 4", och det är väl Kajsa som får ta den till sej mest? Heidi 4 handlar om vardagen i ett förhållande, det där kärleksämnet som är kanske det minst utslitna.
Dick frågade efter önskemål, jag ropade "Sonic!", och Adde blev så här glad när hans favoritlåt kom upp. Ja, jag tycker också om Sonic. Det är en av Dicks bästa fast han inte verkar tycka det själv. När humor, fyndighet och allvar möts så blir det ofta bra.
Sen var det min tur. "Wannabe" först, sen mina tre nya "Världens bästa Persson", "Moderatvisan" och "Huvudet i sanden". En hel del politik alltså, dagen till ära. "Moderatvisan" skrev jag så sent som igår, sista april, inspirerad av det faktum att jag skulle spela på en politiskt tonad dag.
Därefter var det dags för en liten present till Fredrik, "Hambo om bymentalitet" med en variant på texten, och med Magnus Axelsson på bas. Jag satte mej för ett tag sen och testade om man kunde rimma hela vägen i den låten, för jag tyckte att melodin inbjöd till det. Det gick, men helst om man stuvade om handlingen lite. Det är ingen busvandalisering utan en alternativ form, som handlar om grottekvarnen och hur svårt det kan vara att ta sej ur den - symboliserat av de där skorna som inte blir köpta. På många sätt samma sak som Frediks, men också annorlunda, och så med massor av rimmande som sagt.
Sen var det bara att fundera på vad som önskades, och det blev lite till barnen: "Polisbil", "Pokemon" och "Pelle Fridh". Vilken snygg tröja jag hade förresten.
Och så sist så var det Fredrik Johansson med sitt "flytande kompband". Jag tycker att han ska döpa det till nånting bra även om det inte kommer att vara samma varje gång. Flytande Kustbandet? Nåja, alla skämt på nåntingbandet har väl redan använts.
En viktig nyhet var blås! Här är bröderna... öh, namn får jag kolla och peta in senare.
Magnus och Viktor spelade gitarr och bas.
Fredrik röjer loss och Viktor brummar med.
Trångt på scenen!
Ett problem med Fredriks spelning var att volymen blev väldigt hög. Jag fick hålla mej i fiket med familjen, inte minst för att hålla lille Musse borta från högt ljud. Därför kunde jag inte följa spelningen så väl som jag önskat, men jag har en del av den inspelad så jag kanske kan ta igen lite där. (PS: Nu har jag kollat den lite grand. Tyvärr blev min inspelning ganska dålig. Att man aldrig lär sej att dra ner rejält så det inte blir överstyrt. Dessutom spelar man in band bäst med mik, så trummorna kommer med. Många nya låtar i alla fall, proggigt och punkigt.)
Där var det hela slut, tre timmar men det var ännu ljust, för det hade börjat redan klockan 4. Det var en härlig kväll som fick mej att känna mej som en amatörtrubadur igen. Det känns som om det finns liv i vårt nätverk. Även om vi inte samlar de tusental som samlas runt brasorna så är det livskraftigt, det händer saker. Det finns plats för kreativitet och musikglädje.