eller kanske man skulle kalla det
Själva evenemanget var nämligen ETC's 25-årsjubileum. Arrangemangen i Laxholmskällaren föregicks av föreläsning med bl.a. Maria-Pia Boetius, men det visste vi inte ens om i förväg. Vi kom för Stefan och Fredrik, och fick Ulf som en bonus.
Man kunde säga att det var "Fredrik Johansson & Humanisterna, med två killar innan som hette Ulf och Stefan", men då skulle jag göra mej lite för fånig, för det handlar ju om Ulf "Sveriges hårigaste näsor" Lundqvist och Stefan "Sveriges största käft" Sundström! Inga dåliga "förband" för Fredrik och grabbarna!
Innan vi åkte ställdes det upp för en konstig bild. Vad gör de? Nej, Hanna och Musse skulle inte med.
Utanför Laxholmskällaren hittade vi Hasse och Hogga (Blå Häst) som bättrade på luftföroreningarna lite.
Charlotte och Frida väntar på insläpp. (Foto: Peter)
Jocke i lugnet före stormen. (Foto: Peter)
Fredrik och Magnus verkar inte nervösa alls. (Foto: Peter)
Och inte Stefan heller. (Foto: Peter)
Ulf Lundqvist visade diabilder
Som den här till exempel.
Hur roligt är det med en lågmäld kille med lätt stamning som kommenterar en rad diabilder? Jo, det var faktiskt riktigt skoj! Det var dels hans kända serier och skämtteckningar, men också en del märkliga bilder, en svit diabilder han hittade som någon kastat bort, bilder ur veckotidningar från 70-talet och ur en körskolebok från 50-talet. Lite löjeväckande, men också vemodigt, fyllt av saknad av den lite lugnare tid det känns som att det var då.
Stefan gjorde en sån där skönt opretentiös spelning där man känner att det är fullkomligt ointressant om det är "inne" eller ej. Det bara är, "ta mej som jag är", och det blir väldigt bra.
Stefan sjöng alla sina tre låtar om Margerite...
och några om Sabina. Och "Onda barn".
Peter pratar med Ulf, som var en pratglad och trevlig prick, och faktiskt inte hårig på näsan!
Ja, jag var ju också där förstås. (Foto: Peter)
Så här tjockt med folk var det, glatt humör och mycket aktivt lyssnande.
Fredrik, Magnus och Jocke gjorde en säker och rolig spelning. Ljudet var lite knepigt, för det är en "hård" lokal, men det kändes bra efter förutsättningarna.
Dick rattade in Humanisternas ljud
Magnus drar igång
Fredrik. Kolla fotarbetet!
Charlotte, Peter, Alv, Frida, Kajsa, Dick. Alla var där! Ja, nästan då.
Jocke koncentrerar sej.
Spelningen rullade på i bra tempo. (Foto: Peter)
På slutet bjöd Fredrik upp mej, Dick och Peter på scen för att vara skrålkör på "Klas åker till Grekland". Observera mitt klädval! (Foto: Charlotte)
Eftersnack.
Trubadur fångad under kurtis med fager visnymf!
Det kan ni titta i stjärnorna efter!
En kul grej denna kväll var att både jag och Peter sprang runt med var sin kamera och plåtade för glatta livet. Dessutom fick vi hjälp av Charlotte och Alv när vi skrålade själva.
Peter fick en Olympus C-100 på födelsedagen för ett litet tag sen.
Jag kör med min kära Kodak DC280 som jag köpte i somras för att ersätta den skrotfärdiga Agfan... Äsch, dags för batteribyte!
Det är två skojiga kameror som båda ger hyfsade bilder för det mesta. Kodaken är lite vassare förstås (högre upplösning och zoom), men Olympusen är snabbare, mindre och kan dessutom filma. Inte minst har de lite olika personlighet. Man ser här och var att båda två har lite problem med mörka områden. Vi avslutade kvällen med att ta var sin bild i mörker utan blixt, en situation där man inte kan begära nåt av en kamera i de här prisklasserna.
Nattlig utsikt från Holmenbron
Samma vy med annan kamera. (Foto: Peter)
Som sagt, de har lite olika personlighet, men ingen av bilderna är nödvändigtvis bättre än den andra, faktiskt. Det beror på vilken gamma ni har på bildskärmen. Olympusen fläskade på bra mycket mer ljus, så det ser ju lite skojigare ut på okorrigerad skärm, med med gammakorrektion kan den se lite brusig ut.