Förra årets spelning i Hösalsparken upphöjs nu till tradition, för Dick hade fixat in oss där igen. Vi startade dock lite tidigare, klockan 16. Det visade sej vara både bra och dåligt på samma gång. Alltihop startade med en dos rejält strul. Dick missade tåget och blev sen, Fredda och Kajsa grep in och fixade fram PA, och jag och Fredda stod för riggandet.
Planen att jag, Dick och Fredda skulle jamma tillsammans pajade därmed, och ett tag såg det utsom om betydligt mer skulle paja, men i slutändan blev det bra ändå!
Mikstativen glömdes på Blacka Musik, så vi fick klara oss med Dicks enda stativ samt en mikrofon upptejpad på mitt notställ! Först hängde den så här. Senare stramade jag till det så den satt dikt an mot underkanten, och då var det perfekt!
Fredrik Johansson började för en relativt sparsam publik.
Mr Englishman, en herre med instrument som råkade finnas i parken och som jag drog upp som inhoppare. Det blev inte precis lysande, för han hade nog ett par innanför västen, och regnet ökade, men han var i alla fall glad för inbjudan.
Gänget samlat!
Efter herr engelsmannens lilla inhopp stängde vi scenen en stund, för regnet strilade och Norrköpings centrum kändes väldigt tomt ett tag, men när det väl slutade gick jag på. När jag gick på så var på sin höjd "interna klubben" närvarande, men som ni ser på bilden så har det börjat cirkulera lite människor, och det blev snabbt fler! På bilden ser man också en dam som var ganska kontaktsökande.
Men nu infann sej Kultunattskänslan! Medan jag spelade så samlades en ansenlig mängd folk, stannade en del eller hela spelningen och lyssnade. Det var lite synd att jag inte hade hunnit planera en spelordning, men det gick bra ändå och plötsligt var allihop värt besväret och det blev väldigt roligt!
Efter mej gick Dick på för första gången av två. Jag vill minnas att även han fick en hyfsad publik. Han fick börja med "Våren är gratis" tillsammans med Adde. Notera den upptejpade mikrofonens perfekta placering!
På slutet av Dicks spelning började det skymma, och jag kopplade in scenljuset. Det var en ensam, billig halogenlampa. Är det nåt att ha? Jo, det var det i högsta grad! Det gav ett riktigt acceptabelt scenljus, lite åt det gula hållet snarare än det kalla byggeljuset som jag var rädd att det skulle bli. Två hade väl varit ännu bättre, men jag kunde inte kånka med mej hur mycket som helst.
Jag är lite osäker på spelordningen nu, men Lasermopsens Diktatur, Hanna, Martin och Lina, hade ett uppträdande som även det drog en ansenlig publik, inte minst ungdomar.
Niklas Svensson, eller hur var det nu mer efternamnet?, spelade i ungefär samma dunkel som i fjol, men nu med scenljus.
Hans minidisc med inspelat komp var det tyvärr nåt fel på (skivan, inte spelarem, för vi provade med min också), men personligen tyckte jag att det kändes bättre med helt levande. Hans poppiga låtar fungerar minst lika bra med enbart gitarr.
Daniel Saidi stod inte på programmet, men hoppade in i skarven mellan sina andra spelningar unger kvällen.
Jag fick inga riktigt bra bilder på honom, för jag envisades med att plåta honom utan blixt. Kraften i sången ser man i alla fall!
Här är en poet som gjorde ett kort inhopp. Namn?
Sen var det Matiss Silins, trubadurslammästare med ett lite längre program.
Här ser vi honom med hela scenen.
Lasermopsen kom tillbara med en impoviserad föreställning om Sibitien. Det passade bra, för nu hade det börjat bli kallt!
"Min Syster och Jag" hade kommit hit från Västerås.
Tyvärr fick de korta sitt program lite, för till slut så blev fingrarna stelfrusna!
Därmed gick Dick på lite före tiden.
Här är en bild som blev rena porträttet!
Framåt niotiden nöjde sej Dick, och vi bestämde oss för att stänga scenen. Det var lite före planerad tid, men vi led av att det hade börjat strilregna en aning igen, nu med blåst!
Vi drog oss till Laxholmskällaren, där en stor och aktiv publik njöt av Fredrik Johansson och Nyhumanisterna (eller vad man ska kalla dem).
Fredrik med bandet i Laxholmskällaren
Dagens konstbild. Vad föreställer den?
Efter Fredda och grabbarna blev det mer Skärblacka, nu reggaebandet Riddim Section.
Eftersnack med Fredda, Dick och Viktor.
Everhill, Dick, Martin, Fredda samt en skymt av Anna i underkanten.
På vägen ut såg vi några polska småflickor med för lite kläder.
Sedan drog jag iväg med mina tre kolli (gitarr, ryggsäck och en väska med mer prylar) till järnvägsstationen. Det var en trevlig kultuinatt, även om vädret gjorde att det kändes en aning dämpat. Jag grämer mej över att ha missat Blå Häst för andra året i rad. Jag visste att de skulle uppträda på "Norrköpings fulaste plats", men först senare har jag insett att min gissning på var det var (bakom Domushuset, Domino) var alldeles riktig!
En annan föreställning som jag missade var Roger Överallts spelning. Det var ännu tråkigare att missa, för det sägs att det var deras avskedsspelning! Därmed har Elsa i Underjordens allra första medverkande band upplösts! Dystert, men å andra sidan måste man gå vidare ibland, och förhoppningsvis hittar vi Pelle Filipsson och de andra i nya konstellationer.
Affischen blev inte så väldigt välspridd, men den fanns! Den fanns mest runt Hörsalsparken. Ni som bor i Norrköping: Ser ni nån som sitter kvar så snälla, ta ner den! Jag hann inte rensa upp.