Kulturnatten i Norrköping har blivit en självklarhet för mej, och när det finns möjlighet är jag med på någon scen. Förra året blev det inte nåt för min del, men i år hade Dick fixat så att Ljuv Musik hade scenen i Hörsalsparken hela kvällen.
Under eftermiddagen gick jag stan runt och satte upp affischer, och vid tvåtiden gick jag till Södertull för att försöka komma med en viss spårvagn. Där mötte jag (som väntat) några musiker:
Pentti Salmentanta, mannen som kommer att se ut som Lasse Winnerbäck om Lasse låter skägget växa lite mer.
Blå Häst skulle nämligen spela i Kulturnattsspårvagnen. Medan spårvagnen åkte bort och vände så drog de låten "Män är svin" mitt på gatan.
"Män är sviiin!"
Låten är ny, och känns som en lyckad Salmenranta-låt, kul på ytan men med en god portion ångest under. Från vänster: Johan Carlsson, Pentti, Hasse Eriksson, Pelle Norberg och Hogga Thell.
Så kom spårvagnen, och jag tyckte att jag stod bra till för att komma med, men... svupp, fullt! Nehej. Jaha, ingen idé att gräma sej, så jag sprang ifatt Dick, som jag nyss gett min affischbunt, så vi kunde sätta upp resten med gemensamma krafter.
Blå Häst hade en spelning på kvällen också, på "stortorget", vilket är nåt mycket mindre centralt än man kan tro, en öppen plats i en skövlad del av stan som bara känns som en nybyggd förort. Norrköpingsborna hittade nog dit, men för mej var det lite knepigt. Sen skulle det visa sej att jag inte hann dit alls, så det blev bara en Blå Häst-låt för mej idag. Synd.
Under den processen mötte vi Peter Olofsson och hans kompisar.
Vår affisch fick trängas med Blå Hästs affisch.
Skivan "Gratis", som Dick bränt i en hyfsad bunt, såg ut så här.
Riggning pågår.
Först var det "covertimme", där några av oss plockade ett par förebilder. Först Dick, som spelade Sundströms okända "Vissna blommor".
Sen Fredda, som spelade Taube och Bellman. Han noterade, liksom jag, att covers spelar vi ju inte normalt.
Men jag kunde väl också hitta ett par. Den här bilden är antagligen tagen under Susanne Löwenhards "Dammtrollet". Sen blev det "ATP" av Johan Carlsson (från Blå Häst), och eftersom de båda är ganska korta så drog jag en tredje, "Konjak och nazister" av Ronny Eriksson (från Euskefeurat).
Peter Olofsson spelade Winnerbäcks "Bussen från stan", en Winnerbäckare av hög klass, vilket är precis Peters nisch.
Sen var covertimmen slut, och Nicklas Hjertman (f.d.Svensson) gick på med sitt program.
Nicklas Hjertman spelade sina låtar.
Nicklas lämnade fritt fram att ta gratisskivorna, och det sade bara svosch så var de borta.
Denna bild är taget nån sekund efter att alla gratisskivorna gick. De lyckiga vinnarna är på väg tillbaka till sina platser.
Sen var det min tur. Det gick väl rätt bra, men jag fick två problem: lösblad och ljus. Några av mina låtar krävde papper (t.ex. den nya "Johan Rabiat", skriven dagen innan), men lösblad blåser lätt ner, och ljuset var såpass dåligt att det var riktigt knepigt att läsa. Men Dick grep in och hjälpte mej.
Jag själv, kompad av Dick på det för honom ovanliga instrumentet "marschall".
I den situationen satsade jag förstås en del på låtarna jag kan utantill, "Wannabe", "Jag samlar Pokemon", "Den perfekkta dokusåpan" med mera, men låtar som "Som en golfare" (också ganska ny, och mittenverserna sitter inte än) ville jag ju också gärna ha med.
Det var en mycket rolig spelning. Jag fick visserligen mindre publik än Nicklas, men det var en glad och pigg publik, speciellt en gäng ungdomar på första bänk som hakade på i refrängerna och verkligen ville låta sej roas.
Efter mej var det Tom Nouga.
Tom Nouga.
Bakom scenen var en byggarbetsplats, med lyftkran, och då kunde ju inte Tom låta bli att spela just "Älskling, du ser ut som en lyftkran". Jag försökte fixa nån bild på honom och lyftkranen, men det var för mörkt.
Tom Nouga heter egentligen Dag Swanö.
Sen var det Peter Olofsson, med Tove som kör.
Tove och Peter.
Peter går snabbt framåt, och det känns att han är inspirerad av Lasse Winnerbäck. Glädjande nog är det den lite djupare och skildrande Lasse han bygger på, den Lasse som vi saknar idag.
"Min syster och jag" riggar, men sen var jag tvungen att gå.
Jag missade "Min syster och jag", Fredda och Dick, för barnen var trötta, och Tedde ville så gärna att jag skulle följa med hem i stället för att hänga med nån annan bil senare, så jag kunde inte neka honom. Därmed kunde jag inte heller besöka Blå Hästs kvällsspelning.
Synd på det jag missade, men ändå, en riktigt bra kulturnatt! Tack till speciellt Dick för att han fixade både Ljuv Musik-scenen och skiva!