Att få en spelning är trevligt. Råkar det vara en spelning för en uppmärksam publik som kan ta till sej nåt nytt så är det riktigt, riktigt trevligt. Att få publiken att lyssna på en pubspelning är en helt annan sak. Så det blev en spelning som de flesta i publiken redan har glömt. Så är det ibland.
Dick gick på först, och det var nog bäst, för han har lite vana av sånt här.
På nån låt var vi på och kompade och körade lite.
Sen var det Peters tur.
Efter några låtar så dök det upp bland annat damen nedan som absolut måste upp och sjunga lite skåpmat.
Jaja, du får väl det då, och jag kompar så gott det går, men nej, vi har inte repeterat Cecilia Lind!
Under min spelning (om man nu kan kalla den det) så kom följande två herrar och ville dra en låt eller två. Det här var betydligt mer den sortens inhoppare jag ville ha, för de hade egna låtar. Att promillen inte riktigt tillät att man drog dem utan papper var en annan sak. De fick länken till Underjorden, så kanske vi får höra dem förbeedda en annan dag.
Öööh... minns du hur den gick?
Jag kände att låtarna föll framför mina fötter, så i stället för de mustiga satirer jag hade förberett så höll jag mej till lättvindiga saker som "Stop", "Varm choklad" och "Polisbil", och sen drog jag upp Trygg för att avsluta med "Aurea mediocritas", med mej på tamburin och kör.
Det är den gyllene medelvägen...
Numera kan man inte ta bussbilder efter spelningarna, för Tryggbussen är ju borta. I stället får du hålla till godo med detta:
Bil-d.
På bilden finns Trygg, Lundberg samt de två i publiken som lyssnade, Robin och Andreas (även känd som "Leper").
En bil-d till.
Bilen är lite mindre än den gamla. Nej, mycket.
Nog om detta! Bilen eller spelningen? Båda, men speciellt spelningen. Vi ses en annan gång. Jag spelar hellre på IOGT än på pub. Till och med "Stop" skulle nå fler där. Men jag är inte ledsen. Man ska försöka.