Elsa i underjorden 13/3 2001

Äntligen, Elsa i underjorden tog sej in på även detta år. En besökare kommenterade att det var ett tag sen, och det är sant. (Samma besökare efterlyste för övrigt Blå Häst. Vad säger ni, hästarna, kanske ett litet promoparty för nya skivan? Nudge, nudge.)

Nåja, nu gällde det dagens spelning. Jag var orolig för att den inte skulle bli av, men det blev fullt program och bra klass på det dessutom. Det var Ladies med Lufsen som övertalade mej att det skulle bli en spelning. Jag fick med Henrik Tröst och Tissue, men Tissue tvingades backa ur. Det verkade nästan lite småkört när Armborst & Tulpaner påminde mej om att de var intresserade, och de kunde, på kort varsel, ta detta datum! Sedan kunde Fredik Johansson & Humanisterna på ännu kortare varsel ta sista platsen, och programmet var fullt!

Inte ett enda Linköpingsband, hur skall detta gå? Jo, det gick faktiskt riktigt bra. Visst har det varit tjockare med folk, men det var rätt bra ändå. Publikbilden nedan säger inte så mycket, men jag kan säga att det var inte ståplats, men det var inte mycket sittplatser lediga.

Publiken. Vid PA't sitter Martin Eneling.

Henrik Tröst var först ut. Han körde mest solo, men inledde med en sång om trubadurens lott, där en dam vid namn... öh, hjälp mej nån... (lägger in namnet när nån kan påminna mej) hjälpte till med stämsång. Henrik sjöng mest egna sånger, men även en Dylan och en Lehrer ("Irländsk ballad" för att vara exakt).

Henrik har gjort en egen, hembränd skiva med titeln "Mjölbyvärk", som han tyvärr glömde att ta med. Det var egendomligt knepigt att få honom att fastna på bild, men följande bild blev i alla fall hyfsad:

Henrik Tröst

Det som var spelciellt tråkigt med bilderna var att just Henrik missade jag att plåta under intervjuerna (se nedan), och han hade gått när jag kom på det. Det är annars "reservbilder" där även svårplåtade brukar komma med bra.

Fredrik Johansson & Humanisterna behöver inte presenteras på dessa sidor. De är ju med överallt! Det är andra gången som jag satt dem som "reserver", men de kommit med redan första spelningen lika fullt.

Fredrik, Joakim, Magnus

Det blev en behjublad spelning, med gamla hits (Man ska va nöjd, Brysselvisan, Lugn och ro...) såväl som ett par nya. Den nya, som heter nåt i stil med "Klas är trött på alltihop", kändes som ett säkert kort på framtida spelningar. Fredrik har brutit lite ny mark i ljudbilden, och det är alltid bra.

Den andra låten var av Magnus som omväxling! Jag minns inte titeln, men om jag säger att den handlade om hockey så har jag sagt alldeles för lite.

Bandets andra låtskrivare i förgrunden

Varför är det lätt att ta hyfsade bilder på Fredrik bedan andra inte fastnar?

Även trummisen Jocke kom med på egen bild.

Nummer tre var Armborst & Tulpaner, eller snarare en bantad version av bandet. De är normalt sex personer, men de tre som kom bjöd på mycket ljud, bra texter och bra sväng. Det blev samma sättning som Fredrik & Humanisterna, dvs gitarr-bas-trummor.

Armborst & Tulpaner

Namnet "Armborst & Tulpaner" syftar för övrigt på Guns & Roses, och i likhet med dem så går det bra att förkorta till bara första ordet i namnet.

Trummisar ska man som sagt inte glömma bara för att de sitter lite åt sidan eller lite bakom.

De sjöng om kvinnliga präster ("jag respekterar varje kollega som inte är kvinna, neger eller bög"), Jesus, "min granne" (om en trappuppgång med anslaget "inga barnvagnar, endast rullatorer!"), bantning, sprit och schizofreni.

Sången om grannen slutade med att Olas A-sträng gick hädan, så programmet fick justeras lite efter den lite annorlunda gitarr han då lånade av Ladies med Lufsen.

Ladies med Lufsen ja, de var sista namnet för kvällen, två tjejer och en kille som går på vishögskolan i Kungälv. De är därmed de mest långväga gästerna i vår.

Här var sättningen lite annorlunda, som du kan se på bilderna. De tre bytte också instrument ganska ohämmat, och turades om som ledsångare.

Ladies med Lufsen

Även om det inte var så mycket eget material så var programmet väldigt bra. Det var sången om panelhönan, det var en irländsk sång som påminner lite om Povels "Den franska biljetten" och dess förlaga "The Thing" (förlaga till förlagan kanske?), sången om tärnan och den syndiga tomten, sången om hur besvärligt det är att vara snygg tjej med alla killar efter sej, och dagen-efter-sången om Syster Dyster.

Jamen de spelar ju inte samma instrument som nyss!

"Lufsen", som för övrigt kommer från Chile, framförde en egen sång på spanska som hette nåt i stil med "niños tristes", ledsna barn. (Jag kan inte spanska så gnäll inte om jag stavar fel, men rätta mej gärna.)

Sång på spanska

Ytterligare två sånger blev på spanska, dels en från Desperado, och dels den kända sång som ledigt kan växlas över i "twist and shout", vilket de också gjorde.

Så var kvällen slut, Martin hade för länge sen (troligen något försenad) rusat till sin träning, och vi andra började plocka ihop. Ja, nackdelen med Elsas Hus är att man måste släpa trummor.

Hur som helst var det en bra Elsa i underjorden, med glad publik och bra musik. Jag vågar påstå att flera av de medverkande (inte bara de i sammanhanget självklara Johansson & Humanisterna) kan bli aktuella på Finspångs Visfestival.

Man kan förstås fundera på om jag inte har lite hårt fokus på vismusiken just nu, denna och nästa spelning, nu när det inte heter "viscafé" eller nåt sånt. Jo, det har jag, men det är ändå vismusik i bred mening, med visrock och jazz, och vårens tredje spelning är tänkt att vara lite mer åt annan rock och pop (Pastell och Tom Nouga Band, med Trygg & Everhill som kvällens visduo, samt ett band till, möjligen Tissue). Men, varför be om ursäkt för att man har förbaskat bra musik? Det här var väldigt bra, varierat, svängigt, lyssningsvärt och lyssningsbart, precis lagom högt för att fylla lokalen rejält utan att kräva öronproppar.

Till slut ett par bilder på glada besökare som ville med på bild. Tryggs turnébuss är en ren tradition vid det jhär laget:

Nej, titta ditåt!

Sen har vi en glad besökare som jag inte vet namnet på som trivdes utmärkt och som gärna ville vara med på bild:

Kul!

Tack till den glada publiken, utan vilken det inte blir nån konsert! Tack till Martin som rattade ljud, och till Susanne som hjälpte mej frakta trummor, och dessutom lovat att se till att de kommer tillbaka i morgon! Och tack till Jimmy och ni andra på Studiefrämjandet som gör detta möjligt!


Rygglöst skvaller

Nummer 2

Hanna Trygg har för andra gången (första var på Popstopp tidigare i år) intervjuat de deltagande med ett antal riktigt bra frågor. Allt som låter sant kan vara påhittat, allt som låter påhittat kan vara sant!

SKANDAL!!

Basist Fredrick & Humanisterna anföll undersökande journalist med klotformigt smörgåspålägg. Journalisten blev svårt skakad av händelsen. "Jag trodde detta aldrig kunde i Sverige" säger skakad journalist. Basisten har ej kunnas nås för kommentar.

Frågor:

1. Medlemsantal i fanclub?

2. Hur länge har du utövat musik?

3. Har du hittat toaletterna på Elsas Hus?

4. Berätta vad du tycker om dimackord!

5. Vad har du att säga till ditt försvar varför du spelar musik?

Henrik Tröst

Henrik Tröst, munspel, gitarr och sång.

1. Fanclubben består av hela Malexander och halva Ödeshög utom den halv som vill slå ihjäl mig.

2. Snart i 12 år och farmor säger att jag nynnade Internationalen på skötbordet.

3. Ja, och använt.

4. Jag snubblar på dom ibland inget jag spelar med flit.

5. När jag spelar min eget material så spelar jag för mig själv; Publiken råkar bara finnas där som en slags psykolog som ofta ger mig betalt. Andras låtar spelar jag för andra.

Frederick & Humanisterna

(OBS! Hanna ville ha denna stavning. Den får stå för henne. /Ingemar)

Fredrick "Babblan" Johansson sång och gitarr

1. Ingen officiell men herrarna Evererhill och Stjärnborg ville starta en och om vi hade skulle vi ha massor.

2. Började vid 10 med gitarr tröttnade och tog upp den igen vid 15 års ålder.

3. Ja, men det är lätt att komma vilse.

4. (Låååååång tyssstnad) Snyggt om man spelar beach jazz Martin och Raketerna men inte om man spelar progg.

5. Som ett bevis på att alla kan spela och att det får låta hursomhelst.

Magnus "Fraggeln" Axelsson. Basist, körsång och köttbullsmarodör

1. Ingen exakt siffra har ingen officiell fanclub.

2. Först med gitarr i klass 4 för kommunen tröttnade efter några månader och lärde mig själv. Började med bas i 7:an och var med i bandet Bad drains.

3. Ja jag kommer dit när jag behöver det. Man måste morfa (byta skepnad) när man ska ta sig dit.

4. Jag tycker dom är svåra. Dimackord kan vara lätta men är onödiga och överflödiga.

5. Vet inte.

Bonusfråga till Magnus som älskar bonusfrågor: Hur ursäktar du din frisyr?

Den behöver ingen ursäkt, jag ville bara förändra mig och det är första gången jag färgar håret.

Joakim "Animal" Holm.

1. Vadå fanclub?

2. Hockey? Jaha, musik, började med trummor -98.

3. Ja.

4. Fråga Janne Hammarlund!

5. Jag är inte musiker utan hockeyspelare.

Armborst & Tulpaner

Ola Eriksson sång, kazuo och gitarr. (Heter det inte kazoo? /Ingemar)

1. Vet ej liten skara där hemma ca 20 personer.

2. Gitarr har jag spelat sen jag var 17 det är 15 år nu.

3. Inga problem men gick vilse på vägen upp hittade någon illegal spelklubb som hete Drakhålan eller nåt, så jag skyndat mig där ifrån.

(Red anm: Klubben heter Dragon's Den och har länge engagerat bland annat mej och min fru. Även Henrik Tröst och Peter Trygg har en del förflutet i hobbyn.)

4. Har hört om dom i jazz, helt meningslöst.

5. Det är väl för att det är roligt.

Bonusskvaller: Dragspelaren som ej var med ser ut som en kopia av Roland Cedermark.

Linus Lehenberg, bas.

1. Om våra familjer är 5 och det finns 35000 invånare i Nyköping. Så är det mellan tummen och pekfingret 35-35000 medlemmar.

2. Började 83 med gitarr byte 89 till bas för att jag trodde det skulle vara lättare.

3. Ja, en trappa ner rak fram genom en dörr till vänster.

4. Dimackord finns men man vet aldrig vad dom leder till.

5. Ooohhh, jag pluggar till civilingenjör och detta är en chans att träffa andra människor. Trummisen och jag har ett bluesband. Amborst och tulpaner är nedlagt med återuppväcks för högtidliga tillfällen och pengar.

(Red anm: Då var detta till större delen ett högtidligt tillfälle, alltså!)

Johan Askbom, trummor

1. Oj oj, många i Nyköping. 95-97 hade vi en hel skock som följde med oss.

2. Spelat trummor sen jag var 10-11 år och är nu 32 år.

3. Ja, en baggis man frågar.

4. Ett fint ackord lite sorgset.

5. Utan musik skulle livet stanna.

Ladies med Lufsen

Kattis Molarin (i mitten på bilden om nån undrar)

1. Ca 20.

2. Vid 15 år ålder började jag med gitarr och har nu spelat i 5 år.

3. Japp med det var inte lätt.

4. Hehe för tre veckor sen upplevde jag mitt första dimackord, fascinerande.

5. En tuff fråga, finns inga ursäkter det är en last jag dras med.

Johanna Persdotter

1. Fancluben är närmaste visvänner i Göteborg, kanske.

2. Beror på vad du menar med aktivt. Började vid 13, lät sedan gitarren stå och samla damm ett tag och har nu spelat i 6-7 år.

3. Ja, en trappa ner.

4. Dom är härliga . Jag säger som vispoeten Christina Kjellson: "jag känner mig som ett dimackord på väg mot ett bättre sammanhang men som drunknar i sin egen efterklang.

5. Vi lär oss i skolan att inte ursäkta oss, vi bara kör.

Alvaro Araya Leon (till höger på bilden vid Kattis text ovan)

1. Fanclub (skrattar): hela våran klass, 20 personer.

2. Jag har spelat gitarr sen jag var 5 år.

3. Vet att dom finns i källaren.

4. Ja, dom är fräcka ibland men jag använder dom inte så ofta.

5. Jag anser att den musikstil jag spelar ger ett bra utryck för känslor utan att vara patetisk, och man kan också vara ironisk.

Red anm nu igen: Uppmuntra gärna Hanna, så blir det fler och ännu knasigare frågor framöver!