Årets första Elsa i Underjorden var (tror jag) världshistoriens första Underjord-säsongstart utan Ingemars närvaro och min egentliga debut som arrangör. [Andra Underjorden överhuvudtaget där jag inte var med, tror jag, och den förra var i november. /Ingemar] Jag var naturligtvis nervös som ett djur, men jag tycker att det ändå blev rätt bra. Som mest satt uppemot 25 personer i publiken, men det glesnade efter hand. Att bilderna från spelningen kanske inte blev helt strålande får jag ta på mig, fast det är nog tillräckligt för att ni som inte var där ska få en aning om vad ni missade.
Innan vi börjar med själva rapporten vill jag passa på att infoga en liten annons:
Ryggradslös sladdertacka sökes! Elsa i Underjorden står för tillfället utan skvallertant/gubbe. Denna bör vara en hämningslös skjutjärnsjournalist med sinne för urspårad humor och har till uppgift att förfärdiga intervjuer med de medverkande artisterna, så att vi får en anledning till att exponera artisterna på nätet och artisterna får ett tillfälle att släppa lös sina lägsta tendenser.
Utmärkelse: Kvällens solotrubadur
Höjdpunkt: Visan om den lille tennsoldaten... "gör ni som barnen bestämt är ni en lyckad produkt"
Efter att jag hälsat välkommen och sagt några ord fick min namne Martin Sundler börja. Jag hade aldrig hört Martin förut, men mina förväntningar var höga efter att Peter Olofsson skrivit mycket snällt om hans spelning på Nyfiket i Underjorden (systerscenen i Jönköping).
Martin körde ensam med gitarr och sång (någon gång munspel), utan några vidare gitarrtekniska finesser, en sättning som inte direkt är ovanligt men som tydligen kan varieras i det oändliga. Martins visor är bra; de slående formuleringarna är många ("han lämnar krogen, den enda han lyckats vara trogen"... "att vandra i skuggornas dal är lika jobbigt fast man är van") och de uppenbart sökta rimmen få. Min favorit är hans visa om den lilla tennsoldaten som de lekande barnen tvingar att "gå ut och låtsas vara en man".
Någon av låtarna fanns med på Martins demo som blivit klar precis samma dag.
(Se nedan)
Utmärkelse: Kvällens Underjord-comeback
Höjdpunkt: Dikten om manlighet... "Jag vet hur snabbt en älg springer"
Jag gjorde ett kort inhopp med en dikt för att förkara fenomenet inhoppare, och sedan var det dags för kvällens inplanerade poet, Tomi Sorjonen. Tomi har läst på Underjorden ett par gånger förut, vill jag minnas, men aldrig gjort något längre program. Han berättade för mig att kvällens dikter var flera år gamla, och att han inte skrivit något nytt på rätt länge, men jag tror ändå att Tomis läsningar är något vi kan få se mer av.
Dikterna är ganska korta verser med såväl humor som blod och hemskheter. Vi fick höra bland annat Antagonistblues, en rollspelsinspirerad dikt om en "soldat med vingar grå" och en Tage Danielsson-inspirerad dikt som heter Naturbarn, där Tomi konstaterar att "vår samtid är alltför vag". Han rekommenderade också lyssnarna att läsa Tage Danielsson, vilket jag instämmer i.
Utmärkelse: Två Oscars för bästa ös
Höjdpunkt: Längtan och Waiting... "Waiting for a better day"
Peter Trygg med sitt kompband the Academy Awards och det något hårdare The Crazymen körde denna kväll tillsammans i en ohelig allians där banden "featurar" varandra. Men när de skulle börja hade trumsetet ännu inte kommit fram, så Peter och Oskar fick börja ensamma med två låtar.
Som duo spelade de Längtan, en önskelåt, och Aurea Mediocritas, Peters näst mest politiska låt om - just det - den gyllene medelvägen, bekant från Aristoteles etik. Det här tycker jag lät som en riktigt bra sättning för Peters lugnare låtar.
Sedan blev det en 15 minuters paus, som blev lite längre och lite längre och till slut till en sedvanlig försening medan bandet riggade och råddade. Men till slut var det klart, och det lät så pass bra att det var värt väntan.
På scenen fanns två eller ibland tre gitarrer, trummor (både äkta och syntetiska), synt, bas och tre sångare. Instrumenten roterade hela tiden, med byten mellan snart sagt varje låt. Musiken lät alldeles lagom disharmonisk ibland dundrar det riktigt ordentligt.
Det blev en blandning av Peters låtar (Som ett troll, Varm och glad m fl), Crazymens låtar och covers, till exempel Cranberries Zombie (som var helt underbar med Isabelle på sång), Ingemars Polisbil och Nationalteaterns Dylan-översättning Bara om min älskade väntar.
Utmärkelse: Kvällens inhoppare
Inhoppare är som sagt alltid välkomna i Underjorden, och dagens inhoppare blev Matilda Olofsson (kusin till Peter Olofsson och med om att ordna en visscen på Café Schwarz i Norrköping; första spelningen ska bli den 20 mars). Hon läste en dikt: Så du gillar lasange.