Är det bara jag eller var det här en riktigt bra Underjord? - Det var en riktigt bra Underjord. Bra artister, bra med folk och förhoppningsvis gjorde jag inte bort mig alldeles i mina försök att vara konfrancier.
I kvällens kommentarer har jag tagit över ett grepp från Ingemars text om Rockkarusellen, nämligen utmärkelserna som tilldelats artisterna. Inget att ta alltför allvarligt dock. Sedvanligt oseriöst skvaller följer längre ner.
Martin
Kvällens melodifestivalsvältare
(Tänk er Peter i Melodifestivalen - alla
anglo-eurodisco-dansbands-pop-grupper kan gå hem och lägga
sig.)
Jag ska börja med att säga att Peter är bättre än någonsin tidigare. Självförtroendet verkar ha ökat sedan jag såg honom senast, capot är på och variationerna är större både på musik och text. Peters många demos är en bra provkarta på hans digra låtskriveri, men han är så mycket bättre live!
Många låtar var nya för mig, till exempel
favoriten "Bara börja falla" (med capo på femte bandet),
"Teaterblod" (skriven efter gisslandramat på tetern i Ryssland
för en tid sedan) och "Konstnären". Den senare får
mig för övrigt att tänka på Lundbergs "Ni skadar
mig inte" som också handlar om odödliggörande genom
konsten. Inledningsorden, som jag naturligtvis inte var smart nog att
skriva ner, var också slående... något i stil med
"Har man inget att dö för har man inget att leva för,
sa konstnären och hoppade från taket"
Kvällens inhoppare alternativt Kvällens arrangerade foto
Diktarduon Cave Canum (jag & Hanna) hoppade in här för att göra reklam för Hannas nysläppta dikthäfte "Brutal poesi - en studie i smärtsam verklighet". Vi växelläste några dikter med huvudingredienserna passion och blod.
Jag tänker inte kommentera så mycket - någon annan får gärna göra det istället - men jag tror att både Hanna och jag är rätt nöjda med vad vi åstadkom.
Kvällens återtåg
(Vi har inte sett Lisa spela här på ett bra tag - kul att
ha henne här igen!)
Lisa utgör hälften av Onzon, en visduo som det varit tyst om ett tag. Lisas egna visor går i ungefär samma tongångar som de låtar Onzon spelade.
Hela framträdandet är ett enda regn av bilder och det personliga och det allmängiltiga, det inre och det yttre blandas friskt - och visst passerar John Blund förbi någonstans i en låt? (Förtydligande: John Blund är flitigt återkommande i en av de gamla Onzonlåtarna.)
Texterna är svepande poesi med gitarr, munspel och stark
inlevelsefull sång. En favoritformulering är "ensamhet
är bara tillåtet om hösten", som fanns i en låt
som jag tror var namnlös.
Kvällens purjolöksbärare
Jerry Prütz börjar med att berätta att han ska hylla sin vän Sven Lyra genom att läsa några av hans dikter. Det är också därför han bär på två purjolökar - Sven Lyra brukade ge purjolök till människor han gillade. Purjolökarna finns också med i den inledande dikten "Trumpeten"... "vifta mig salig med några legymer".
Jag har förstått att Sven Lyra var en mycket färgstark person, och det är uppenbarligen Jerry också. Hyllningen ror han iland med både allvar och humor. Dikterna rimmar, ofta stunsigt och överraskande. "Rotering i Rotunda" (känd som "Harlemdikten"), påminner faktiskt om hip-hop (fast utan "yo" och "ey mannen").
Några riktigt minnesvärda ord avslutar dikten "Vredens
druvor som eldkulor": "Min vrede är det sista jag vill
mista".
Kvällens rock! alternativt Mannen som funderar
över purjolökar
(Fredrik missade nämligen förklaringen till Jerrys
purjolökar.)
"Det är en ganska vedervärdig värld, det är tur att vi har vårt hopp", så säger Fredrik Sandh i början. Sedan brakar han loss med intensiva låtar varvade med anekdoter från närmast legendariska Möllevången i Malmö.
Fredrik spelade bland annat "Parallelluniversum" (en utopi extremt intensiv utopi), "Hus av kort" (en låt som han "inte spelar egentligen") och "Jourhavande Försvunnen", som mest liknar en 30 sekunders punklåt - fast lång!
Kvällens skvaller blev en favorit i repris, nämligen ifyllnadsmeningar. Artisterna fick fylla i fortsättningen på dessa meningar:
Det är jag som är... Jag lever för... Världen är... Det pratas alldeles för lite om... För övrigt, så...
Det är jag som är, alltså är jag. Jag lever för-delaktigast med hjälp av luft, vatten, kärlek, sol och sång. Världen är, än så länge i alla fall. Det pratas alldeles för lite om att familjen Bush är storägare i den amerikanska vapenindustrin. För övrigt, så ska man använda gaffatejp när man sätter upp affischer, annars faller de i golvet.
Det är jag som är ful och du som är snygg. Jag lever för att inte dö. Världen är... Det pratas alldeles för lite om skuggorna. För övrigt, så behöver jag gå på toa och så fryser jag om händerna.
Det är jag som är Gud. Jag lever för musik. Världen är grym. Det pratas alldeles för lite om mej. För övrigt, så är jag lite trött.
Det är vi som är Cave Canum - oidentifierad art och ras. Vi lever för att dö i sinom tid, och förändra världen medan vi är här - och så för kladdkaka. Världen är stor och konstig - och längst ute på Martins skägg finns filosoferna. Det pratas alldeles för lite om - det vet du ju. För övrigt, så kan alla köpa Hannas häfte innan det tar slut.
Det är jag som är Jerry. Jag lever för att dö. Världen är orolig. Det pratas alldeles för lite om senap. För övrigt, så tycker jag att Eric Gadd borde lägga av - och Kent var värda alla grammisar bara man slipper höra dem.
... att Martin av okänd anledning skrev "det är räkan som tankas" i sitt block.
... att det är farligt med kameror.
... att KG6B övervakade kvällens spelning.
KG6B?
Stjärnkonstellationen Stor Peter & Lilla Peter (10:- styck?)
...och en Fredrik däremellan.
Hanna vinkar.
Jag som skrivit texten ovan är bara människa, och alltså allt annat än ofelbar... Om du har något att tillägga, rätta eller anmärka på kan du med fördel vända dig till sorill@websidorna.com.