Elsa i Underjorden 26/3 2002

Nu med skvaller här!

En helakustisk Underjord, med tre gamla bekanta och en ny bekantskap. Vi började med den nye, Daniel Castman, med medmusikanten Martin. (Efternamn kommer jag inte ihåg just nu.)

Det var Samuel Furingsten, som var med förra gången, som skapade kontakt med Daniel. Daniel sjunger mest om romantik, och spelar ofta med band men här blev det som sagt akustisk sättning. Jag är böjd att säga att hans musik är rätt nära släkt med Furingstens.

Ljudet rattade vi som vanligt improviserat och enligt principen att helst någon gör det. Peter hamnade där en del:

Tvåa ut var Fredrik Johansson, med Martin Södling (känd från Pottan Flyger, Martin & Raketerna samt på senare tid Kolportörerna) på bas.

Fredrik och Martin drog över en del, men jag kände inte för att bryta ett program där det var ett helt knippe helt nya låtar, och det framfördes väldigt bra. Helt klart kvällens höjdpunkt. Svårt att kräva streck i programmet då.

Men efter ungefär två låtar mer än vad som egentligen rymdes i tiden så satte sej Fredrik och Martin i publiken och hejade glatt på de som följde.

Mer publikbilder. Anders Johansson, känd från lussevakan, myste mitt i lokalen. Han är inte inbokad på vårprogrammet än, men är med i listan över de som borde in om vi får plats.

På nästa bild ser vi Onzon, men också Jocke Holm, ex-humanist, vad man nu ska lägga för betydelse i det. Förra gången var han i alla fall med och bankade trummor på ett alldeles inhumant sätt (i Näsblod).

Personer av intresse som inte fastnade på bild var till exempel Anna Gideonsson (Lisas syster och medlem i bandet Tissue), Tobias Pettersson, Anton H leClerk och Lisa Brännström.

Apropå Tissue... det betyder väl näsduk? Ja, tyg i alla fall tror jag. Näsduk och Näsblod... ska man köra Näsblod först och Tissue sedan? Kanske Tröst som avslutning? Hm...

Nåja! Nästa var Peter Trygg. Ordningen kom till rätt mycket på vägen, och ett tag trodde jag att vi skulle ta Peter sist, men även om Peter är bra så har han inte så bra erfarenhet av att spela sist. Det är också otacksamt att köra ensam efter att alla andra kört duo. Å andra sidan har han mer röst än alla de andra tillsammans, nästan.

Peter har jag ju plåtat en hel del tidigare, så för variationen skull försökte jag hitta lite roliga kameravinklar. Det gick väl... sådär.

Peters tvättade hals.

Sist på programmet blev Onzon. De fick den lite egendomliga upplevelsen att mot slutet spela för två tomma bord - de två bord som man ser tydligt från scenen när det är strålkastare på den. Just där hade det blivit tomt, men runt väggarna var det faktiskt fullt av folk. Alltså måste Maja och Lisa sett en tom lokal som applåderade märkligt mycket.

En sak som bekymrat mej med Onzons senaste spelning här var att det var ont om nya låtar. De gamla är bra, men ska man utvecklas så ska det komma lite nytt. Därför blev jag glad att höra att det just var lite nytt, fast med de bästa gamla inklusive "Håll ryggen rak", självklar avslutning som vanligt.

Till slut den obligatoriska bussbilden.

När jag tog denna sade Peter "aaargh". Som du ser syns hans ögon i backspegeln, så han fick blixten rakt i ögonen. Inte så fiffigt i en bil som rör sej, nej. Taänkte intä på dä.


Fortsätt nu med skvallersidan!