I källaren, bandscenen, började det ganska segt, allvarligt talat. Den planerade "uppvärmningen" ställdes in, för det fanns ingen att värma upp för. Christer Schütz, som kom med en dragspelare vid namn Ingemar (trevligt namn :-)) fick tyvärr spela för en gles skara. Det var synd, speciellt som hans förra besök här inte heller precis var nån rusning till.
Christer Schütz
Christer spelar visor på engelska, klart i tradition med de mest kända engelskspråkiga vissångarna.
Christer och dragspelaren Ingemar Hjertén
Det var bara att konstatera att Underjorden kom igång långsamt, men säkert. Chaida, Frida och Charlottes visduo som numera är utbyggt till ett fullfjädrat visrockband, lyckades långsamt fylla på lokalen. När de började minns jag det som ganska glest, men på slutet var lokalen ganska välfylld, när de avslutade med Lundberg-covern "Heidi, du låter bli att vara barn". Synd för Christer, som från början var planerad efter Chaida.
Charlotte
Frida
Basisten, som heter John Larsson, var med redan i Grytgöl.
Trummisen Örjan Nilsson ser lite purken ut här, och röda ögon och allt, men han är bara koncentrerad! Det är tjejernas uppdrag att se glada ut, och det gjorde de ju.
Vänta nu, var tog gitarristen (Peter Gunnarsson) vägen? Han stod ju mellan tjejerna. Jag får kolla senare efter bild. Ursäkta!
[Senare...] Ja, där är en!
Peter Gunnarsson och en glad Frida.
Sen blev det tungt ljud, Tom Nouga Band! under deras spelning upptäckte jag en sak som jag glömt kvar hemma: Påsen med öronproppar att dela ut till de som glömt! Ajaj! Det gjorde väl att en del av publiken blev lite utrockad. Det blev som det ibaldn blir när det är högt, en del av publiken lyssnar från korridoren.
Tom Nouga
Det var synd, för de gjorde en kanonspelning. Detta är rockproffsen framför andra, erfarna killar med säker hand, bisarra rytmer (femtakt och sånt) och texter av mycket eget slag.
Patrik Selsfors på gitarr.
Trummisen, Kenneth Jonsson.
Trummisarna får ofta så lite utrymme, så jag smygknäppte en extra genom scensidan.
Tom Nouga fyller Underjorden med sina giftiga texter.
Det är synd att ljudnivån ska jaga bort publik från bra musik, och Underjorden är en bra lokal, men man ska ha proppar när det är högt! Jag ber om ursäkt för att vi inte hade!
Anders Johansson är en ny bekantskap, som så vitt jag fattat kommit via kontakt med Fredrik. Hans konsert inleddes med diktläsning:
En av Anders kompisar läser dikter före spelningen.
Just dikterna, det talade ordet, är en av höstens nyheter på Elsa i Underjorden. Det började med att jag erbjöd Dikt-Martin att vara med oannonserad på första Underjorden, och nu var det både han, annonserad på caféscenen, och dettta oannonserade inslag. Det är inga poesiaftnar vi gör, men jag blandar gärna in det!
Anders Johansson med klaviatör.
Trummisen, plåtad genom kulisserna.
På tangenter spelade denne kille. Som vanligt har jag lite dålig koll på allas namn. Upplys mej!
Och så var som synes Fredrik Johansson med och kompade på några av låtarna.
Under denna spelning fylldes Underjorden på rejält. Ja, jag skulle nog säga att det var fullt, men fullare blev det. När Fredrik Johansson & Humanisterna gick på blev det riktigt tomt en trappa upp. Stackars Mayflower! Jag hade själv tänkt gå mellan lite och höra båda, men ingen annan ville hålla filmkameran, så jag fastnade i den. Jo, större delen av spelningen blev filmad!
Fredrik
Jocke framför en kaxig men ändå blygsam upp-tesad banderoll
Magnus, som vi älskar att se honom!
Ja, det är väl bäst att langa en bild till av dem? Alla ville se dem då, så alla vill nog se dem här...
Hela bandet.
Underjorden var full till sista plats, och även ståplatserna var det trångt bland!
Vad kan man rimligtvis ha efter självaste publikfavoriterna? Jo, nåt som är lite klös i! Nu är jag lite osäker på hur många som hörde båda, för de flesta "Musiknätarna" gick upp för att höra Onzon, men avslutande Jazz me' Jonas hade ändå en hygglig skara fans - och det lät både mycket och bra!
Totalkaos i skarven
Jag har lite dåligt samvete för Jazz me' Jonas, för jag har på omvägar hört att de inte fick så generös behandling i fiket, inte så som jag skulle velat. Nå, gjort är gjort, och jag försöker kompensera det med lite extra bilder här! Och det fanns ju ganska många bandmedlemmar att plåta!
Jazz me' Jonas är som namnet säger ett jazzband, men det man inte hör på namnet är att det är ett rejält gäng - hela nio personer, varav över hälften är bleckblås!
Jazz me' Jonas
Mycket bleckblås
Här ser man även trummisen och pianisten. Kolla kostymerna!
En till bild tagen från sidan.
Jonas själv drar ett solo, flankerad av de två killar som skötte stränginstrumenten
Den här tjejen hoppade in på sång i ett par låtar, men här kollar hon mest in fotarbetet. Och vilket fotarbete sen!
Basisten och gitarristen stod för mycket av showandet.
Jazz är en väldigt bred stil. Vad vi fick höra här var lättlyssnad och rolig jazz med mycket sväng. Bland alla stans förutsägbara rockband är detta ett gäng som står ut ordentligt. Kul att ha jazz på Elsa i Underjorden igen!