Hejsan alla glada

Min resrutt såg ut så här:
Waco, Texas - Houston - Las Vegas - San Fransisco - LA - Lima (Peru) - Cusco - Incatrail till Machu Picchu - Titicaca sjön - La Paz - Arica - Arequipa - Colca Canyon - Nazca - Paracas - Trujillo - Lima - NY, USA

 Först besökte jag avlägsna släktingar i Waco, Texas.
Ingen i våra familjer hade setts på 100 år (då min farfars faster utvandrade) men de hade behållit svenska traditioner och klenoder. Det var intressant att se den amerikanska kulturen lite närmare. Man kan förstå att de är överviktiga med mkt mat, snacks och TV. Jag orkade aldrig äta upp en portion på restaurang utan fick ta med mig hälften hem i en "doggy-bag".

 Jo, i Waco såg jag också Mount Carmel där FBI raderade ut en hel sekt med kulsprutor och pansar 1993. 80 människor hade mist livet vid FBIs belägring! Det var inte mkt att se där- FBI hade gjort ett bra jobb :-)

 Nästa anhalt på min resa var Houston i södra Texas. I Houston finns NASA spacecenter. Där kunde man bl.a. se kontrollrummen ifrån Apollo resorna till månen och modeller av raketen och månlandaren.
I Houston, som för övrigt är USAs fjärde största stad, finns det annars inte så mycket att se. Downtown bestod av moderna skyskrapor och ifrån Sam Houston Parken i kanten av downtown fick man en tjusig vy med skyskrapor i bakgrunden och 150-åriga viktorianska villor i förgrunden.

 Las Vegas var nästa anhalt på resan. Dit flög jag ifrån Houston, buss hade tagit två dagar!
Här finns mkt spektakulärt att se men inte mkt annat att göra än att spela och titta på kasinon. Hotellen och kasinonas arkitektur var bara dom värt resan dit att se. De var helt otroliga och det byggdes hela tiden ännu värre.
Man kunde spendera mycket tid bara genom att titta på alla gratisshower. Det mest imponerande var slaget mellan två sjörövarskepp i fullskala utanför Treasure Island! De två skeppen sköt på varandra och det slutade med att ett sänktes i bassängen utanför hotellet. Käket var skitbilligt: frukost $1, "All U can eat" buffe $6 osv
En dag tog jag en busstur till Grand Canyon. Det var nästan väl långt ifrån Las Vegas för en dagstur men man fick iaf se landskapet som mest bestod av halvöken och låga berg - såg ut som i vilda västern filmerna. Grand Canyon var väldigt mäktigt. Det såg ut som världens ände, går ej att beskriva... Totalt spelade jag bara bort $10 i Las Vegas så jag hade råd att fortsätta till San Fransisco med Greyhound (trånga, billiga och snabba bussar) som planerat.

 SF var trevligt och vackert och man kände igen en del från filmer bl.a. Golden Gate, mkt branta gator, Cable Cars, Alcatraz fängelset, Castro (bögområdet) (Nä, jag brukar inte se sådana filmer :-). Här finns väldigt många svenskar. Jag träffade på de på fester, stan, överallt.
Jag bodde hos en kompis som jobbade på Stanford som ligger mitt i Silicon Valley. Jag hade trott att det skulle se spektakulärt ut med tanke på alla IT företag, men det gjorde det inte. Spektakulärt var däremot "the Winchester Mistery House" utanför San Jose. Det hade byggts av en dam som ärvt förmögenheten efter Winchester, som tillverkade gevär under vilda västern tiden. Hon trodde sig vara jagad av gevärens offers andar och enda sättet för henne att skydda sig från dom var att aldrig sluta bygga på sitt hus. Snickarna hade arbetat dag som natt och med tiden blev huset både stort och konstigt med trappor som gick till taket, fönster i golvet, skåp med bara luckor m.m.

 Jag hyrde också en bil och körde upp till Yosemite nationalpark. Yosemite ligger vackert i en djup U-dal med många höga vattenfall, däribland nordamerikas högsta på drygt 400m, som kastar sig ner i dalen. Mest imponerande var dock "the Mariposa Grove". Här växte världens största träd, Seqouia. Jag hade innan sett bilder på träd där man gjort en väg rakt igenom basen på trädet. Sådana levande träd fanns verkligen här. Världens största levande väsen, "the Grissly Giant" stod också här. Det är ett tvåtusenårigt träd som verkligen var grovt...
Ifrån SF åkte jag ett tåg som for längs kusten till L.A. Lite annorlunda jämfört med Europeiska tåg eftersom de var lyxiga men gick sakta med stora förseningar och stopp. Jag ska inte klaga på SJ mer...
Hollywood var inte mkt att se och stranden var ganska tom eftersom det inte var badsäsong. De kaliforniska flickorna var dock vackra, som i en Beachboys låt... Givetvis så prövade jag på att surfa (på vågor!), även fast vattnet var kallt och stranden var tom på beundrarinnor :-)
Det blev dags att flyga till Lima i Peru.

 Där träffade jag tre kompisar: tysken Daniel, engelskan Christine och Sole. Sole är peruanska och hade bjudit in oss på besök. Hon guidade oss i de följande fyra veckorna. Soles familj var mkt gästfria och tillhörde väl medelklassen i Lima men det märktes att de inte var rika. De hade t.ex. inte varmvatten, tvättmaskin eller bil.
Vi flög direkt iväg emot äventyr. Vi landade i Cusco som var Incas huvudstad för femhundra år sedan. Staden var full av lämningar från Incas. Många kolonialbyggnader stod på fantastiska incamurar byggda av stenar som passar in i varandra otroligt bra. Det går inte ens att få in ett knivblad mellan stenarna!!
Staden ligger över 3000m så man flåsade som en säl i en masugn när man stapplade fram i en sköldpaddas tempo. För att klara höjdskillnaden utan sjukdom var man tvungen att dricka "Mate de Coca". Det är ett te bryggt på kokablad från vilka även kokain kan framställas...
Det fungerade iaf, dvs mot höjdsjuka!
Andra dagen i Cusco hyrde vi en guide som tog med oss på en ridtur till Inca ruinerna runt om staden. Vi fick var sin liten men snäll häst som vi red på hela eftermiddagen och det var tur. Det var nämligen ganska långt emellan ruinerna. Efteråt fick jag ont i muskler jag inte ens visste jag hade. Ridturen slutade vid Saqsayhuaman, ett stort tempel eller en försvarsanläggning.
Här står vi utmattade bredvid Saqsayhuamans ingång.
Efter tre dagar tog vi tåget för att komma till startpunkten på Inca leden. Tåget var fullsatt med både turister och lokalbefolkning i brokiga kläder. Vid varje stopp (gott om de) rusade det in försäljare av mat, dryck och souvenirer. Kokta majskolvar var den vanliga maten.
Tåget släppte av oss i en smal dal, vi gick på en hängbro över en skitbrun översvämmad flod och nu startade våran vandring längs inkaleden mot Macchu Picchu. Vandringen började med varm fuktigt väder och branta stigningar som tillsammans med den höga höjden gjorde att vi snart blev mkt flåsiga. Till sist kunde man bara gå tjugo-trettio meter i en fart som skulle gjort en snigel sömnig innan man var tvungen att ta en paus. Första passet låg på drygt 4000m och vi orkade inte dit första dagen som planerat utan vi fick campa tidigare. Daniel hade burit med sig ett tält (mögligt) för tre personer. Det blev rätt trångt med fyra personer och fyra ryggsäckar. Efter att ha ätit en kopp pulversoppa, lite bröd och druckit vatten renat med jodtabletter somnade vi och sov som stockar trots ihållande regn under natten.

Lite blöta vaknade vi, packade ihop och fortsatte upp mot passet. Det var otroligt vad flåsigt det blev innan vi var där uppe. Man kunde bara gå mkt sakta. Väl uppe så hade dimman slagit ner och det började regna fint så vi fortsatte därför direkt ner på andra sidan. Nu gick det snabbt ner i en dalbotten innan det bar uppför igen.
Nu kom vi till de första Inca ruinerna. Det var nästan kusligt att plötsligt se de komma fram ur dimmorna. Efter ruinerna gick det otroligt brant uppför och sedan utför igen. Incas hade gjort trappor som gick som en serpentinväg uppför. Som tur var, så var stigen hela tiden stensatt med skrovliga stenblock vilket gjorde det enkelt och säkert att vandra.

Vid andra dagens slut kom vi till den första inca staden. Den låg högt uppe på en klipp utsats ett par hundra meter ovan dalbottnen där vår tältplats låg. Ruinerna var restaurerade så man kunde bl.a. se vattenförsörjningen i kanaler. Det var lätt att se att staden byggts med tanke på att kunna försvara den bra.
Här uppifrån såg vi hur någon höll på att ta alla tältplatser där nere. Nu blev det fart på oss för man får bara tälta på de anvisade platserna och det kontrolleras. Vi lyckades ta den näst sista platsen som dock var ganska blöt. De andra platserna hade en guidad grupp beslagtagit. Även hela denna natt regnade det och vi blev inte så lite våta.

Nästa dag var det en tämligen lätt vandring nerför. Vi passerade många ruiner och vädret blev allt varmare och fuktigare desto längre ned emot djungeln vi kom. De mest imponerande ruinerna var terassodlingarna som låg på mkt branta sluttningar. Vissa terasser var så branta att ett terassteg var lika brett som högt. Att de bara orkade på den tiden...
Denna natt sov vi bredvid ett vandrarhem. Det var dyrt att sova där så vi låg i tältet bredvid istället men vi lyxade iaf till oss lite grann. Vi åt ett riktigt mål mat med kött, potatis, majs och en riktig öl. Det smakade himmelskt, men vid det här laget hade nog en sko gjort det också :-)

Den sista dagen gick vi upp före tuppen, gjorde oss i ordning och började vandra mot Machu Picchu i det allra första av gryningen. Vi nådde Inti Punctu, solporten till Machu Picchu, samtidigt som solen steg upp och jagade bort de sista morgondimmorna över den glömda inca staden. Otrolig utsikt och väder. En guide visade oss den förlorade inca staden som upptäcktes först vid sekelskiftet. Ruinerna var mkt imponerande. På de finaste husen så var alla stenar slipade så att de passade in i varandra med milimeterprecision. Det fanns flera trappor som var uthuggna ur en enda stor sten och sten block som anpassats så att de låg helt dikt an mot jättestenblock. Mest imponerande var nog ändå de största stenblocken. Jag räknade till över 30 hörn på ett som var flera meter högt och brett.
Härifrån kunde man åka buss tillbaka till tåget. Vi valde dock att gå och det var klart att nu började regna som himlen var öppen. Innan vi fått på oss regnkläderna var vi helvåta. Tåget stoppade i Aguas Calientes som var en liten stad med järnvägen som enda förbindelse med omvärlden. Huvudgatan var lite ovanlig, den bestod av järnvägen!

Sedan for tillbaka med tåget till Cusco. I tåget fanns många uppsluppna turister som drack öl och firade att de klarat inca leden med livet i behåll, vi inklusive. Nästa dag begav vi oss med buss till Titicaca sjön. Både bussen och vägen var bra men indianerna i bussen stank alpacka, kanske vi också :-). Vi passerade genom några städer som verkligen var fattiga. Gatorna var mest bara lerpölar med fler svin än människor. Vid Titicaca sjön tog vi en båttur ut till några öar. Bl.a. såg vi de flytande öarna och åkte vassflotte. Öarna var byggda av Urusfolket på grunt vatten med vass som lagts på bottnen. Man fick passa sig var man gick så att man inte drittade igenom.

Vi sov hos en bondfamilj på ön Amantani. Indianerna var småvuxna och deras hus byggda därefter. Daniel som är två meter lång hade taket i brösthöjd! Där var alla på hela ön vegetarianer så våran mat var därefter. Här lyckades jag få en bild av en gammal tant som egentligen inte ville vara med. Givetvis fick jag betala henne efteråt.
I Puno vid Titicaca sjön köpte vi tröjor, mössor, vantar mm. Det var billigast på hela resan här och försäljarna var prutvilliga.
Här skildes vi ifrån Christine som redan nu var tvungen att fara hem. Vi andra tog en buss mot La Paz i Bolivia. Efter gränsen stoppade vi i Copacabana, namnet förpliktigar ju. Stranden var inte som den i Brasilien och Titicaca sjön blir inte varmare än 12 grader! Strandlivet var också därefter.

Bolivias huvudstad La Paz är en inte alltför stor stad (internationellt sett) som ligger på drygt 3000m som i en gryta med snöklädda berg runt om. I centrum finns en del skyskrapor, McDonalds och många vackra kolonialbyggnader. Runt om är det fattigt och överallt en hemsk trafik. Eftersom staden ligger så högt var det svalt och skönt trots att staden inte ligger så långt söder om ekvatorn. Första natten sov vi i ett hotell för $7 per natt och andra natten i ett för motsv. 15kr. Det första var mkt bra och det andra hade i alla fall rena lakan. En kväll spenderade vi 20kr och gick på bio. Det gick bra eftersom de flesta filmer var textade på spanska och inte dubbade om man valde en engelskspråkig film. Till skillnad från i Peru så var det tillåtet med gatuförsäljning överallt och försäljare var det också överallt. Det fanns flera gator där försäljarna tog över helt under dagtid!

Vårt nästa mål var Arequipa i Peru. Den ena vägen dit var samma som vi kommit, så vi tog den andra som gick via Arica i Chile. Resan dit bjöd på otroliga vyer. Bussen kom upp på 4500 möh med snöklädda vulkaner längs vägen innan det bar iväg ner mot Stilla havet genom öknen. Där växte inget, inte ens kaktusar. Efter ett tag kom vi ner till en floddal som var mkt grön och övergick i öken på bara ett par meter. Väl i Arica gick vi direkt ner till stranden och tog ett dopp. Detsamma gjorde vi dagen efter, innan vi skulle åka vidare. Stilla Havet är inte så varmt här men luften var ljum. Vid busstationen blev vi överfallna av taxichaufförer som alla ville köra oss till Tacna i Peru. Det bara att förhandla. En resenärs marknad. Gränsövergången var annars väldigt smidig.

Tacna är bara berömt för att Gustav Eiffel (han med tornet) hade byggt katedralen där, så vi for snabbt vidare mot Arequipa. Resan var enformig och gick genom död öken med en och annan oas i floddalarna innan man kom till bergen där Arequipa, den vita staden låg. Här såg vi bl.a. torget med vy över vulkanen El Misti bakom katedralen. Klostret Sta. Catalina var otroligt stort (en hel stadsdel) och vackert. Härifrån tog vi en guidad tur till Colca Canyon som är som Grand Canyon i USA, fast längre och djupare! Tyvärr så var det dåligt väder så vi såg canyonen bara delvis. Däremot såg vi en kondor, badade i varma källor och var på discot i en byhåla och dansade med infödingarna.
Den finaste festmaten i södra Peru är Cuy Chantado. Det är helstekt marsvin. De fick man på tallriken med fötter, tänder och hela kroppen i behåll. Första tuggan var lite svår men sedan gick det bra. Smaken var ungefär som kyckling.
Nästa anhalt var Nasca. Här finns de berömda nascalinjerna som går genom ett ökenområde utanför staden. Det var imponerande att se kilometerlånga linjer som försvinner i fjärran, helt spikraka! Ingen vet hur och varför de gjordes för ca 2000 år sedan. Vi såg också två figurer i öknen: ett träd och en ödla. För att se de hundratals meter stora figurerna som apan, kolibrin, krokodilen osv var man tvungen att ta en dyr flygtur. Jag ångrar att jag inte flög...
Resan fortsatte norrut längs kusten till Pisco. Här fanns till skillnad mot tidigare jordbruksmark (mest konstbevattnad) där det odlades majs, bomull mm. Från Pisco tog vi en båttur för att se de fågelöar där man hämtar guano, fåglarnas spillning, som är mycket värdefullt som gödsel. Här satt fåglar i tiotusentals på klipporna och sket. Tänk om jag också kunde skita guld. I det närliggande Paracas låg vi sedan en eftermiddag på en strand som såg ut som de i söderhavet. Blått och grönt vatten med vit sand! På kvällen var vi brända av solen så vi satt länge vakna på en balkong och beskådade sexhandeln på gatan under oss. Ganska underhållande att se :-)

Detta var sista stoppet innan vi for tillbaka till Lima. Lima är en otrooligt stor stad som ligger i öknen mellan Anderna och Stilla Havet. Här finns allt från riktigt rika stadsdelar med futuristiska skyskrapor eller vackra kyrkor och palats från kolonialtiden till riktig misär där de skulle vara glada för en tegelstensbarack. Vi var inte utsatta för något brott men man blev hela tiden tillsagd att vara vaksam. Lima hade flera museer med föremål från indianepoken. Det fanns många kulturer före Incas. En av de mest intressanta var Mochica kulturen. De hade en mkt avancerad keramikkonst och ett av deras favoritmotiv var sex. Inte bara "vanligt sex" utan även i fantasifulla avancerade ställningar. Det fanns tom krukor med homosex, sex med döda och där djur var med!! Det fanns även sexupplysning för 2000 år sedan :-)

Förutom keramik så fanns det även guld kvar som inte spanjorerna stulit. På guldmuseet fanns bl.a. masker, kläder och rituella klenoder i ofantliga mängder. Efter en stund inne på museet kom miss Peru kandidaterna in för fotografering. Jag såg inte så mycket mer av museets samlingar ;-) Annars låg vi en hel del på Limas stränder och badade och solade. Man kunde också ägna sig åt shopping. Ett par Levis jeans för motsv. 130kr var OK. De traditionella peruanska textilerna och kläderna man kunde köpa var också billiga och i bra kvalitet så jag köpte med mig mössor, tröjor, vantar och tom en hängmatta.

Under en månad i Peru hinner man se mycket men det finns väldigt mycket mer att se. Så var min resa slut och jag flög via New York hem till mamma. Borta bra men hemma bäst ;-)
Jag lyckades hålla mig frisk i Peru förutom några anfall av "rännskita". Den värsta kom faktiskt sista dagen innan jag skulle flyga till New York.

I New York är det mkt svårt att hitta billigt boende eller överhuvudtaget boende om man inte vill betala mer än $100. Som tur är hade jag blivit varnad för detta redan när jag var i Houston så jag hade bokat en säng på ett vandrarhem för $25 per natt en månad i förväg. Stället hette Banana Bungalow och låg i närheten av nedre delen på Central Park - kan rekommenderas.
Det är imponerande att gå längs gatorna på Manhattan med skyskrapor runt sig. Roligast är nog att bara gå och se på alla (konstiga) människor. Givetvis måste ju Frihetsgudinnan ses men intressantast av allt tyckte jag Ellis Island var. Hit kom de flesta immigranterna från Europa på väg till Staterna. De hade bevarat mottagningsbyggnaderna och gjort en utställning med skeppsöverfarten, saker de tog med sig, vart de for,  deras livsöden osv.
I New York besökte jag också en klasskompis sedan grundskolan som jag inte sett sedan gymnasietiden. Det var roligt att träffas igen och hon visade mig runt på lite olika ställen som man som turist aldrig annars sett.
Hoppas att jag inte skrivit för kortfattat :-)
/Jonas