Notera: Om du har kommit hit utan att först läsa dikten Tusen år! bör du göra det nu. Resten av denna sida kommer inte att säga dig någonting annars. (Det kommer den förmodligen inte att göra i vilket fall som helst, men det hör på det hela taget inte hit.)
Vid en första anblick kan dikten Tusen år! kanske förefalla vara en smula märklig, till och med dålig. Man skulle kunna vara så brutal att man kallar den usel. Så är dock inte fallet. Verket är en spegling av informationssamhället med dess snabba tempo, brist på struktur och dess mångfacetterade innehåll. Liksom när det gäller Internet ser vi exempel på överdriven framtidstro, nostalgiska tillbakablickar och svulstig självgodhet, och vi ser också ord som manar till eftertanke. Den kanske största skillnaden mellan dikten och Internet är att ingen har försökt tjäna pengar på att utnyttja den bristande kunskapen hos diktens läsare. Åtminstone inte ännu.
Mot bakgrund av det ovan sagda kan man över huvud taget inte göra en kvalitetsmässig bedömning av verket i sin helhet, precis som man inte kan göra en kvalitetsmässig bedömning av Internet i sin helhet, eller av det gångna årtusendet i sin helhet. Alla dessa företeelser existerar, på ett verkligt eller metaverkligt plan. Kvalitet (eller brist på sådan) är en helt ovidkommande aspekt i sammanhanget.
Slutligen vill jag särskilt påpeka att personregistret längst ner på sidan 1000.html har lagts upp utan Datainspektionens tillstånd, precis som alla bättre personregister på Internet.
God fortsättning!
Fredrik Ekman
PS. Utifall att någon undrade så skrevs dikten sent på nyårsnatten 2000 på så sätt att varje person skrev två rader, varav en skulle rimma på den närmast föregående, för att sedan vika papperet så att endast den sista raden var synlig. Papperet skickades sedan vidare till nästa person, som skrev två rader, och så vidare...