Ordförklaringar och sakupplysningar

Nedanstående ordförklaringar och sakupplysningar är tagna ur 1917 års översättning av bibeln.

Detta är ett experiment. Så småningom kommer denna ordlista att ingå i Project Runebergs normala utgivning. Alla uppslagsord är inskrivna, men bara ett fåtal förklaringar finns med än så länge.

• A och O (Upp. 1:8. 21:6. 22:13). A är den första och O den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. I enlighet härmed betyder A och O detsamma som begynnelsen och änden, den förste och den siste.
• Abbadon [Abáddon]. Se under Dödsriket.
• Abba. Arameiskt ord med betydelsen fader; användes Mark. 14:36. Rom. 8:15. Gal 4:6 såsom tilltalsord till Gud.
• Abrek [abrék] (1 Mos 41:43). Egyptiskt hyllnings- eller lystringssord av ovisst ursprung och med okänd betydelse.
• Aln. Står i Gamla test. för ammá, i Apokryfiska böckerna och Nya test. för pëchys. Den judiska alnen var något mindre än den svenska; den utgjorde omkr. ½ meter. Se Mått, mynt och vikt.
• Aloe (Ps. 45:9 Ords. 7:17 Höva V 4:14 Joh. 19:39) Ett slags välluktande ämne ur växtvärlden.
• Altaroffer (3 Mos 2:2 f. 6:15. 4 Mo. 5:26). Beteckning för den del av spisoffret, som brändes upp på altaret, i de fall då ej detta offer i sin helhet förbrändes.
• Amen (4 Mos. 5:22. 5 Mos. 27:15f. 1 Krön. 16:36. Ps. 41:14. Rom 1:25). Hebreiskt ord om kan översättas: Ja förvisso!, Ske alltså! Jfr för övrigt 2 Kor. 1:20 och noten vid Upp. 3:14.
• Amulett (Jes. 3:20. 2 Mack. 12:40). Föremål som ansågs besitta någon hemlighetsfull kraft att skydda för olycka. Bars stundom såsom smycke.
• Antikrist (1 Joh. 2:18 f. 4:3. 2 Joh. v. 7). Grekiskt ord som betyder Mot-Kristus.
• Apokryfiska (d. ä. icke av kyrkan såsom rättesnöre erkända) kallades redan i den gamla kyrkan vissa skrifter och textstycken som å ena sidan icke ingigo i de palestinensiska judarnas på hebreiska (till en ringa del på arameiska) skrivna heliga bok, vårt Gamla testamente, å andra sidan ej heller tillhöra vårt på grekiska avfattade Nya testamente, men som däremot från de alexandrinska judarna upptogos i de fornkristna samlingarna av heliga skrifter. Somliga av dem ingå, antingen utan eller med vissa förbehåll, i de flesta av de nutida kristna kyrkornas biblar. Den svenskaa bibln har alltsedan reformationstiden innehållit följande »apokryfer»: Judit, Visheten, Tobias, Syrak, Baruk, Första och Andra Mackabéerboken, Tillägg till Ester, Tillägg till Daniel, Manasses' bön. Denna samling är upptagen ur den tyska Luther-bibeln, där den står såsom ett bihang till Gamla test., under överskriften: »Apokryfer, det är böcker som icke hava räknats lika med den Heliga skrift, och dock äro nyttiga och goda till att läsa.» Den katolska kyrkan tillmäter de apokryfiska böckerna samma värde som bibelns övriga böcker. -- Några av våra »apokryfer» hava från början varit skrivna på grekiska, andra, såsom 1 Mack. och Syr., på hebreiska (eller arameiska). Numera känna vi dem samtliga bäst i deras gamla grekiska textgestalt. De sakliga olikheterna mellan den nya översättningen av de apokryfiska böckerna och vår gamla bero på att de nu använda äldre och bättre texterna ofta ganska mycket avvika från dem som förelågo för 1500-talets översättare.
• Apostel. Betyder egentligen helt allmänt sändebud, och ordet kan i denna vidsträckta mening nyttjas också om andra personer än de tolv Jesu lärjungar som särskilt kallades till apostlaämbetet.. Det användes i Apg. 14:14 om Paulus och Barnabas. I Hebr 3:1 kallas Jesus »vår bekännelses apostel och överstepräst».
• Arameiska (Esr. 4:7. Dan. 2:4). Ett med hebreiskan nära besläktat språk, som talades av judarnas grannfolk och efter hand undanträngde judarnas eget språk, hebreiskan. Jesus och hans samtida landsmän i Palestina talade arameiska. Såsom talat av judar kallas i Nya test. detta språk stundom »hebreiska». Så är fallet t. ex. i Joh. 5:2. Apg. 21:40. 22:2. I Gamla test. äro Esr. 4:8-6:18, 7:12-26, Jer. 10:11 och Dan. 2:4-7:28 skrivna på arameiska. I Nya test. förekomma enstaka arameiska ord och uttryck, såsom i Matt. 27:46 (Mark. 15:34). Mark 5:41. 7:11, 34 osv.
• Areopagen (Apg. 17:19 f.). En höjd i Aten, där stadens högsta domstol sammanträdde. Också namn på själva domstolen.
• Ariel [Áriel]. Står i Jes. 29:1 f., 7 såsom symboliskt namn på Jerusalem. Uttrycket vill sannolikt beteckna Jerusalem såsom (Guds) altarhärd, en betydelse som ordet har i Hes. 43:15 f.
• Ark. Egentligen låda, kista. Ordet användes såsom benämning dels på Noas farost (1 Mos. 6:14 f.), dels på den låda, »förbundets» eller »vittnesbördets ark», i vilken lagens tavlor m. m. sägas hava förvarats (2 Mos. 25:10 f. 22. 4 Mos. 10:33 f. 1 Kon. 8:1 f. Hebr. 9:4). -- Arkens gyllene lock, överskuggat av kerubernas vingar och tänkt såsom platsen för Guds uppenbarelse (2 Mos. 25:17 f. 3 Mos. 16:13 f.), kallas i den svenska översättningen, efter Luthers föredöme och i anslutning till den gamla grekiska översättningen, för nådastolen.
• Asasel
• Asera
• Asiark
• Asidéer
• Asien har ingenstädes i bibeln den omfattande betydlese som namnet numera äger. I Mackabéerböckerna (1 Mack. 11:13. 2 Mack. 3:3) betecknar ordet det seleucidiska riket, Västasien. I Nya test. (Apg. 2:9. 1 Kor. 16:19. 1 Petr. 1:1) betecknar det den romerksa provinsen Asien, vilken omfattade den västliga delen av Mindre Asien. I denna sistnämnda mening har ordet i den svenska översättningen återgivits med »provinsen Asien».
• Aspalatus
• Astarte
• Avvänja
• Baal
• Balsam
• Barn
• Basalt
• Basilisk
• Bat.
• Beelsebul
• Beka
• Beliar
• Bergsbygden.
• Besatt.
• Beständiga brödet
• Betoning
• Bibeln.
• Bihustru
• Bord.
• Broder.
• Brunn.
• Brännoffer.
• Brödsbrytelse
• Bättring
• Böneremsor
• Cymbaler
• Dag.
• Dagon
• Dagspenning.
• Dans.
• Darik
• Diadem
• Djävul
• Dolkmän
• Domare.
• Domstol.
• Dotter.
• Drakma.
• Drickoffer
• Drivankare
• Dödsklagan.
• Dödsriket.
• Efa.
• Efod
• Efraim.
• Epikuréer
• Evangelium.
• Fader.
• Fader vår. Ordalagen i bönen »Fader vår», Matt. 6:9f. och Luk. 11:2f., hava i 1917 års översättning icke ändrats, utan stå i överensstämmelse med bönens gamla, allmänt brukade form. Mer i enlighet med vår tids språk skulle emellertid bönen efter Matt. 6:9 f. lyda:

  »Du vår Fader, som är i himmelen! Må ditt namn hållas heligt; låt ditt rike komma, ske din vilja på jorden, såsom den sker i himmelen; giv oss i dag vårt dagliga bröd; och förlåt oss vad vi hava brutit, såsom vi förlåta dem som hava brutit mot oss; och för oss icke in i frestelse, utan fräls oss från det onda (eller: från den onde).»

  Luk. 11:2 f. skulle i enlighet härmed lyda: »Fader! Må ditt namn hållas heligt; låt ditt rike komma; giv oss var dag vårt dagliga bröd; och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som har brutit något mot oss; och för oss icke in i frestelse.»

  De i den äldre översättningen hos Matteus tillagda slutorden: »ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet, amen» saknas i de bästa textkällorna och äro ett senare tillägg, avsett att bilda en högtidlig avslutning på bönen. Jfr i Gamla test. 1 Krön. 29:11.

  Beträffande översättningen »vårt dagliga bröd» må anmärkas att det här använda svårförklarliga grekiska uttrycket av somliga uttolkare anses betyda »vårt bröd för dagen», av andra »vårt bröd för morgondagen», av åter andra »vårt nödtorftiga bröd». Ingen föreslagen tolkning kan emellertid betraktas såsom oomtvistlig.

• Famn.
• Fariséer.
• Fastedagen.
• Fat.
• Floden
• Fosterbroder
• Friår. Det år (vart sjunde) då enligt israelitisk lag lån skulle efterskänkas. Föreskrifter härom lämnas i 5 Mos. 15.
• Frukta Gud
• Fröskidor
• Furste. Se under Änglar.
• Födslovåndor
• Förbund.
• Fördärvaren
• Förlåt. Förhänge, gardin. Särskilt om det förhänge som i templet utgjorde skiljevägg mellan »det heliga» och »det allraheligaste» (2 Mos. 26:31 f. Hebr. 6:19), men ock om det som hängde för själva ingången till det herodianska templet (Syr. 50:5).
• Församlingsföreståndare
• Församlingstjänare
• Församlingsänka
• Försoningsdagen.
• Förvaltare.
• Förödelsens styggelse
• Gad
• Galban
• Gamla testamentets text
• Gasell
• Gehenna.
• Gera.
• Grav.
• Gräddmjölk.
• Guds söner. Se under Änglar.
• Halleluja
• Han. Se Herren.
• Hand.
• Handfyllning
• Handsbredd.
• Hanegället.
• Harmagedon
• Harpa.
• Havet.
• Havsländerna
• Havsvägen
• Hebreiska.
• Hedmarken
• Helgedom
• Helig.
• Heloffer
• Herde
• Herodianer
• Herren motsvarar i Gamla test. två olika hebreiska ord. Det ena är adonai, egentligen min herre, av det vanliga, också om människor använda adón, herre, det andra är ett egennamn för Israels Gud, vilket ursprungligen sannolikt uttalades Jahvé, men i nyare tider har kommit att hos de kristna (med andra vokaler) uttalas Jehová. När Herren motsvarar Jahvé i grundtexten, skrives ordet lämpligen, såsom redan i 1541 års bibel, Herren. Förbindelsen »Herren Herren» är sålunda detsamma som Herren Jahve (Jehova). För judarna blev detta namn så heligt, att de till slut icke ens vågade uttala det. I Gamla test:s skrivna text fingo namnets konsonanter visserligen stå kvar, men i stället sade man adonai. Stundom använde man i stället för gudsnamnet helt andra ord, t. ex. himmelen (Dan. 4:23. 1 Mack. 4:24; jfr Luk. 15:18) eller Namnet (3 Mos. 24:11, 16) eller blott Han (1 Mack. 2:61). I sistnämnda skrift undvikes alldeles nämnandet av Guds namn. Likaså i Esters bok; märk särskilt Est. 4:14, där från något annat håll betyder från Herren. -- Herrens ängel se under Änglar.
• Himmel.
• Himmelriket
• Hin.
• Hjärtat
• Homer
• Horn.
• Hosianna
• Husgudar.
• Huvud.
• Höga Visan.
• Höjd
• Hövitsman.
• Infria löfte.
• Ivraren
• Jesurun
• Jubelhorn
• Judeen
• Jupiter
• Kab.
• Kaldéer.
• Kalmus
• Kanoniska
• Kassia
• Kastskovel
• Kemos
• Keretéer och peletéer
• Kerub
• Kesita
• Klippdassar
• Koloni.
• Kor.
• Kunskap,
• Kus
• Kvarn.
• Kvarter.
• Kärleksmåltid.
• Kärleksäpplen
• Kött.
• Ladanum
• Lag.
• Laglöshetens människa. Den Laglöse
• Lampa.
• Leb-Kamai
• Legion
• Leviatan.
• Lilit
• Livklädnad
• Ljusstake.
• Log.
• Loge.
• Lustgård.
• Låglandet.
• Lägel
• Länd.
• Lövhyddohögtiden.
• Mager.
• Makt.
• Makter.
• Malkam.
• Mamon
• Melek
• Meni
• Merkurius
• Merodak
• Messias
• Mil.
• Milkom.
• Mina.
• Misraim
• Molok
• Moseböckerna
• Mullbärsfikonträd
• Murlod
• Myrra
• Månadsrasande
• Mått
• Människosonen.
• Mätsnöre.
• Naken.
• Namn.
• Nardus
• Nasaré.
• Nasir
• Nattväkt.
• Nebo,
• Nya testamentets text.
• Nymånaden,
• Nådastolen.
• Näsring
• Ocker. Icke blott att taga oskäligt hög ränta räknades efter israelitisk lag såsom ocker. Enligt 2 Mos. 22:25. 3 Mos. 25:36 f. borde man icke alls taga någon ränta, om låntagaren var en landsman. Dock ser man av Luk. 19:23 att det i nytestamentlig tid var vanligt att mot ränta insätta sina penningar i en bank.
• Offergärd
• Offerhöjd.
• Ordspråk.
• Osyrade brödets högtid.
• Paradiset.
• Penning.
• Pingst.
• Plantering
• Plogland
• Poesi.
• Port.
• Pretoriet.
• Proberare
• Profet.
• Proselyt
• Psalm. Psalmöverskrifter.
• Psaltare.
• Publikan
• Puka
• Pund.
• Purimsfesten.
• Påsk.
• Rabbi
• Rahab
• Riket. Rikets barn.
• Romerska vakten
• Rättfärdighet.
• Rökelse.
• Sabbat.
• Sadducéer.
• Salt.
• Sambuka
• Sandaler
• Satan.
• Satrap
• Schibbolet
• Sea.
• Sebaot. Betyder egentligen härskaror. Det hebreiska Jahvé elohé sebaót Am. 5:15 betyder Jehova (HERREN), härskarornas Gud. Namnet avser dels stjärnehären på himmelsen (5 Mos. 4:19. Jes. 34:4), dels himmelens änglaskaror (1 Kon. 22:19; jfr Luk. 2:13). Om sammanhanget mellan båda betydelserna se Änglar. I vissa fall kunna också det israelitiska folkets härskaror vara avsedda (jfr 1 Sam. 17:45). Genom förkortning av det ursprungliga, sammansatta uttrycket kom sebaot efter hand att betraktas såsom ett verkligt namn (jfr Gud Sebaot Ps. 80:8, Herre Gud Sebaot v. 5). I Nya test. står Herren Sebaot i Rom. 9:29. Jak. 5:4.
• Sela.
• Serafer
• Sesak.
• Siare.
• Sikel.
• Silo.
• Silverpenning.
• Själ.
• Själisk
• Sjönagel
• Skinnplägel.
• Skorpiongissel
• Skuldoffer.
• Skådebröden.
• Skålpund.
• Skänker.
• Skäppa.
• Skärv.
• Släktledningshistorier
• Slätten.
• Smord.
• Sorgebruk.
• Spegel.
• Spisoffer.
• Spjärna mot udden
• Spält
• Stadie.
• Stakte
• Stod
• Stoiker
• Stora havet
• Stora rådet
• Stång.
• Stänkelseblod.
• Stötesten.
• Sydlandet
• Synagoga.
• Syndoffer.
• Syster.
• Säck.
• Säng.
• Sänklod
• Tabernakel.
• Tackoffer
• Tak.
• Talent.
• Tamaarisk
• Tammus.
• Tarsis-skepp
• Tempel.
• Tempelbolare.
• Tempelinvigningens högtid
• Tempelskatt.
• Terebint
• Testamente.
• Tid. Tidsberäkning.
• Tidsålder
• Tillredelsedagen
• Tillspillogivning.
• Timme
• Tofet
• Tredingsmått
• Tronänglar.
• Trä
• Tröska. Tröskvagn.
• Tungomålstalande.
• Tunna.
• Tvillinggudarna
• Tåredalen
• Ugn.
• Urim och tummim
• Utgång och ingång,
• Valkare
• Vatten,
• Viftoffer
• Vildoxe
• Vin. Vinpress.
• Vise män.
• Vissla.
• Vittnesbördet
• Väg.
• Väldigheter.
• Välsigna sig
• Vän
• Väv. I Palestina förekommo vävstolar av olika utseende. Stundom var ränningen vågrätt utspänd mellan tvenne bomar, nära marken, stundom hade vävstolen upprätt ställning, varvid ränningen löpte uppifrån nedååt. Den plugg som omtalas i Dom. 16:14 synes hava tjänat till att på ett verkningsfullt sätt hålla väven fäst vid marken eller vid en vägg.
• Åklagare. Se Djävul.
• Äldste. Släktens, stammens, sammhällets äldste hava, vid sidan av andra myndigheter, från gammalt bland israeliterna haft en ledande ställning; jfr 2 Mos. 3:16. 4 Mos. 11:16, 25 (»de sjuttio äldste»(. 2 Kon. 10:1. Esr. 10:8. 1 Mack. 12:35. Luk. 7:3. På Jesu tid innehade »de äldste» i Jerusalem en plats i Stora rådet. De första kristna församlingarna hade också sina »äldste» (Apg. 11:30. 1 Tim. 4:14). Se vidare under Synagoga. -- De äldstes stadgar, se under Fariséer.
• Änglar.
• Ära.
• Ättikvin (Matt. 27:48). Ett syrligt vin av enkelt slag, varmed bl. a. de romerksa soldaterna brukade förfriska sig.
• Öre. Står i Mark. 12:42 för grundtextens kodrántës, mynt i värde motsvarande omkr. ett öre efter svensk räkning. Se Mått, mynt och vikt.
• Översteprästens åligganden omtalas i 3 Mos. 4:3 f. 16. 21:10 f. Om hans dräkt se 2 Mos. 28. Om hans ämbetsställning i Nya test. se Stora rådet.