387097 1993-07-27 01:03 /4 rader/ Roke
Ärende: Slutet?
penningmarknaden i världen, maffian inställdes. Plötsligt stod hela
den kända världen på branten till sin ruin. Då uppenbarades sig
389963 1993-07-31 01:09 /31 rader/ Pell Pell Pell (Perenn)
Ärende: Slutet?
...en pensionerad ordförande i Lysator. Bakom de svartglänsande
solglasögonen glimmade två violetta kvasarprojektorer, den solkiga t-tröjan
täckte i själva verket accesspanelen till hyperethaprocessorn och under de
trasiga jeansen arbetade underhållsfria zirkonvanadiumleder. Han vred
långsamt på nacken (en miljarddel av den maximalt tillåtna
vinkelhastigheten, för att inte väcka uppmärksamhet), detekterade en
ComputerUniverse-affär och började gå mot den under ett svagt surr från
fullsynkroniserade komponenter.
Dörren gick automatiskt upp med ett klagande gnissel. LysO kracklade svagt
av missnöje över misskötta mekanismer och klev in. Glimmande argonskyltar
annonserade nyaste spelet med Turbo Mario Grandfathers. I ett hörn stod
några mindre bemedlade människospillror med sensohjälmar och tryckte
frenetiskt på små handpaneler under en blandning av förtjusta och
förskräckta grymtanden. LysO gick fram mot disken, bakom vilken en yngre
man med stripigt hår och flaskbottenglasögon (för att se hip ut) mönstrade
honom med ogillande blick. LysO höll upp sin attachekevlarplastkasse i
polyetylenimitation, plockade fram en Sharp Pocket Assistant och sade
- Har ni BASIC till den här?
Människospillrorna ryckte till och kom fram mot LysO med hjälmarna
fortfarande på sig.
- Sade du BASIC?
- Han sade BASIC!
- Vi gillar inte såna som dig, fattar'u?
- Vet du vad vi gör med BASIC-älskare???
- Pojkar, pojkar, utbrast butiksföreståndaren nervöst. Inget bråk, va?
LysO stod stilla i 17 mikrosekunder och sen...
390543 1993-07-31 09:40 /3 rader/ Redin
Ärende: Slutet?
- Ok jag förstår, har du FORTH till den?
(Tumult utbryter, gasp!)
391218 1993-08-01 03:05 /22 rader/ Roke
Ärende: Slutet?
... efter nägra sekunders pinsam tystnad, faller plötsligt en kvinnlig
sekreterare till marken, helt avsvimmad...
Alla rusar fram för att hjälpa henne och en försäljare räkar kasta en
blick på hennes bildskärm.
-Vad är nu detta? frågar han med ett desperat uttryck i ansiktet, för
på alla skärmar pågår ett oerhört snabbt parti Tetris.
Några mikrosekunder senare får en ytterst förvånad bankkamrer i
Hammerfest`s sparbank en insättning på 384 triljoner dollar och 51
cent. För under de skålvande nanosekunderna som världen stod på randen
till en djuup avgrund dök SCSITerminator V upp...
...Han utmananade alla närvarande bankkdatorer på ett parti Tetris och
efter en ojämn kamp segrade han.
Hammerfest blir efter denna händelse jordens finanscentrum, och två
dagar efter händelsen börjar man bygga på den lilla ön Menhettan. Där
bygger man moderna skyskrapor (med mer än tre våningar och hiss!).
Men nu tillbaka till LysO...
391222 1993-08-01 03:10 /4 rader/ Martin, pannkakssmet (rymde) (ENFP) (Lysate)...
Ärende: Tetris?
..som inser, efter en snabb blick på tetrisspelet, att han mött på en
intelligens vida överlägsen honom själv. Jämfört med detta
deprimerande faktum, är Basic eller Fortran osv helt ointressant! Här
ska tränas tetris!
391223 1993-08-01 03:14 /7 rader/ Roke
Ärende: Tetris!
Vilket mycket riktigt ett superhemligt datorsystem på Monga Monga
öarna gör, och uppnår en så hög hastighet att den urgamla lagen om
ljusets hastighet bryts.
Men ju närmare man kommer ljusets hastighet desto mer massa ansamlas,
och det hemliga datorn fick en sådan tyngd att den blev ett svart hål,
och tog med sig alla Monga Monga öarna ut i rymden.
391230 1993-08-01 03:16 /44 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Tetris? Nej.
Det pågick nån sorts tumult, eller om det var en tetris-tävling,
där inne i datoraffären med ComputerUniverse-skylten,
men Anti brydde sig inte om det utan gick bara vidare längs gatan. Han
fällde upp kragen och drog ner hatten över öronen, både som skydd mot
snålblåsten och mot nyfikna blickar.
Det var hårt att vara tio-tons-lastbils-raket nu i krisekonomin
efter schweizkriget. Försvaret hade brist på pengar precis som alla
andra, och Anti hade inte fått vare sig bränsle eller nya batterier på
nästan en vecka. Hans raketmotor drog bränsle för femtio tusen kronor
i timmen, så nu blev det till att ta sig fram till fots. Ack ja.
Dessutom fanns det fler problem. Tio-tons-lastbils-raketer och
andra smarta vapen måste till exempel se upp för de horder av
fredsaktivister ur plogbillsrörelsen som drog fram i horder längs
gatorna, skrikande och skränande och viftande med påkar. Det var inte
kul att råka ut för ett sånt gäng på jakt efter vapen att avrusta!
Men det värsta hotet var nog det Ondskefulla Datorprogrammet.
USA hade ju klantigt nog försvarat sig mot fel land, så programmet
fanns fortfarande kvar någonstans. Visserligen var det bra att både
Bert Karlsson och nästan alla dansband befann sig i de ockuperade
områdena i USA, så man slapp dem här hemma i Sverige, men de hade
redan börjat transportera hem krigsbyte i form av TV-predikanter.
Det var faktiskt värre än dansbanden.
Anti hade nu kommit fram till Stora Torget, så han gick in på
Siesta Café och köpte en kopp kaffe och en bulle. Nånting måste
man ju leva på i stället för raketbränsle, och kaffet de hade här
var faktiskt riktigt bra mot rost. Jo, det är klart, Coca-Cola
var ju effektivare, men nu med Clintons Coca-Cola-embargo mot
Sverige så fick man nöja sig med kaffe. Zoegas Skånerost.
Kaféet var nästan tomt, så han kunde ta sitt vanliga fönsterbord i
den rökfria avdelningen, med utsikt mot ingången till Passagen. Det
var skönt att sitta ner efter att ha gått så långt!
Medan Anti rörde om i kaffet funderade han en stund på vad det
Ondskefulla Datorprogrammet kunde ha för sig, men det var omöjligt att
gissa. Det var tur att det fanns andra som skötte det där,
välutbildade forskare med gedigen kompetens inom AI-området
som säkert höll på just nu och jobbade för högtryck för att rädda
världen. "Vad kan en stackars tio-tons-lastbils-raket göra som inte
dessa specialister kan?" tänkte Anti belåtet och tog en klunk kaffe.
400122 1993-08-23 13:06 /1 rad/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Tetris? Nej.
Samtidigt, bara några kilometer därifrån, på institutionen för datavetenskap...
400782 1993-08-24 21:38 /10 rader/ Martin, pannkakssmet (rymde) (ENFP) (Lysate)...
Ärende: HAL 13000 XQ !!?
...trängde sig ett gäng Lysiter in i en desperat auktion för
införskaffande av mera sekundärminne (igen), eftersom deras senaste
HAL 13000 XQ medlidsamt meddelat att den tyvärr inte kunde tänka sig
att öppna upp kommunikationerna "...ehuru ni icke hava hörsammat mina
högt prioriterade råd om avlägsnande av onödiga, och för systemet
kraftigt betungande, grafikfiler med mera, intill den dagen ni
införskaffat ungefärligen 15 Tbyte TitanArsenid-kvartsledarminnen med
inbyggd hydrokarbonadbackup."
Läget var med andra ord spänt och abstinensen låg som en tung dimma i
Q++ -huset, då...
401760 1993-08-27 22:17 /24 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Kapitel 86: Mystiska data tas plötsligt emot
...då plötsligt, helt utan förvarning, underliga felmeddelanden
började rulla fram på en av skärmarna i Lysators datorhall.
Gröna bokstäver blinkade fram sina budskap om fel och problem.
De Lysator-medlemmar som just då råkade befinna sig datorhallen
blev inte särskilt förvånade, för de hade flera gånger tidigare
varit med om att datorer skrev ut felmeddelanden.
- Redin, kom hit och titta på det här.
- Oj! Det verkar komma in nån sorts konstiga meddelanden från
RydNet, som våra maskiner inte känner igen. Kan radiolänken ha
gått sönder?
- Nej, vi har fortfarande kontakt med alla maskinerna i Ryd.
De här meddelandena måste komma från nån annanstans!
- Nån annan som sänder data som vår antenn tar emot? Verkar
konstigt. Det finns ju inget i den riktningen, bara Ryd.
Och så himlen bakom.
- Vi kanske kan skriva ut meddelandena på skärmen, så ser vi
vad det är?
- Ja, vilken bra ide! Det gör vi!
Sagt och gjort! Lysator-medlemmarna hade lång erfarenhet av
datorer, och flera av dem hade dessutom genomgått en särskild kurs
om datornät vid Institutionen för datavetenskap, så de kunde snabbt
ge de särskilda kommandon som behövdes. Inom några minuter hade
de upprättat en direktförbindelse från radioantennen till dataskärmen!
- Titta nu, här kommer ett meddelande till...
406496 1993-09-07 11:30 /1 rad/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Kapitel 86: Mystiska data tas plötsligt emot
- Ja titta, där kommer det ett meddelande...
407118 1993-09-08 15:11 /1 rad/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Kapitel 86: Mystiska data tas plötsligt emot
- Ja, där kommer det faktiskt ett meddelande...
407128 1993-09-08 15:54 /6 rader/ Flognat
Ärende: Kapitel 86: Mystiska data tas plötsligt emot
Fast det var bara gibberish som om man dividerade med 256^32 och
multiplicerade med en faktor av 32.. ... .. . och om man sedan drog
talet man fick ifran sig sjalv och lade till 42 sa fick man...
JUST DET 42.. men eftersom de stackarna som satt och sag pa skarmen
inte hade last bibeln (Hitchikers...) sa forstod de inte meddelandet
utan bara inte brydde sig om det.
407547 1993-09-09 22:39 /22 rader/ Mats Persson
Ärende: Kapitel 86: Mystiska data tas plötsligt emot
Sen dök det plötsligt upp en massa konstiga tecken på skärmen.
begin 644 Cindy.gif
M=+0K3'öR58`N5X0E1&T;,5
407603 1993-09-10 08:14 /18 rader/ USESONSE? (fd Yf=f(Yf))
Ärende: Cindy och hennes delar.
När nu nästan samtliga närvarande lysiter satte igång med att bygga enligt
ritningen, så satt en ganska nybliven lysit kvar på en stol vid skärmen och
undrade:
- Om dom nu inte ser och förstår att hela det där är en bild av en naken kvinna
som av många anses väldigt attraktiv, och som många inte skulle tveka att ha
litet närmare fysisk kontakt med, hur 17 kan dom då veta att den där detaljen
är en bröstvårta?
Han tittade närmare på bilden, och upptäckte att även Cindys högra bröstvårta
var intressant. (Bröstvårtan med ritningen var den till höger *på bilden*, dvs
hennes vänstra - ingen av de närvarande ärkelysiterna var heraldiker.) Där
upptäckte han en intressant text som började:
"Viktiga instruktioner för byggandet av ..."
Han tog snabbt ut en papperskopia av förstoringen, tog bort bilden och den fil
den var sparad på, och smet ut ur huset.
415971 1993-09-22 14:15 /1 rad/ rundis (Mats Rundqvist d.ä.)
Ärende: Cindy och hennes delar.
...rakt i armarna på...
427976 1993-10-04 21:00 /93 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Jorden slår tillbaka. Nu ska nog allt bli bra, ska ni se.
...rakt i armarna på nån annan hacker, och så ramlade båda och slog
sig. Men det är nog ingen särskilt intresserad av, så i stället går
vi tre månader framåt i handlingen!
* * *
Blixt Gordon ställde ifrån sig kaffekoppen i den gyrostabiliserade
hållaren som satt monterad nedanför kommandobryggans fönster. Genom
de decimetertjocka pansarglasfönstren, ute i det knivskarpa solljuset,
skymtade konturerna av några av rymdfärjans utskjutande utrustningsdetaljer.
Solljuset var ju alltid lika skarpt i rymden, där det inte fanns någon
luft som kunde mjuka upp det. Blixt var förstås van vid det från sina
många tidigare rymdfärder, men den här gången var det i alla fall
något som var annorlunda: de delar av skrovet som syntes genom
fönstren var inte vitmålade eller silverglänsande som de brukade vara,
utan hela rymdfärjan var målad i mattsvart. För att inte synas.
Blixt Gordon fällde tillbaks ryggstödet på pilotstolen ytterligare
några centimeter, till sin vanliga sovställning, och petade till
kaffekoppen. Det såg rätt kul ut när den gungade fram och tillbaka,
men inte en droppe skvimpade ur. Kaffekoppshållaren, känd från
reklamen i TV3, fungerade utmärkt! Annars var det ett ansvarsfullt
och ansträngande arbete att vara pilot på den här flygningen, men just
nu skötte rymdfärjan sig själv där den gled fram i det ljudlösa intet.
Nu fanns det lite tid över för att tänka över uppdraget, och förstås
sova en stund. Stolen var ju inte så bekväm, men nog gick det att sova
i den. Man fick inte ha för stora krav när man var i rymden.
Det Ondskefulla Datorprogrammet hade slagit till igen. Med en
djävulskt listig plan hade det försökt sprida kopior av sig självt.
Det hade nämligen lurat några aningslösa hackers att bygga en särskild
AI-krets, genom att skicka dem ritningar av den på deras eget datornät,
och i den AI-kretsen fanns programmet inprogrammerat. Så fort de
stackars barnen slog på sin nybyggda dator hade den vaknat till liv,
och det var ren tur att en förbipasserande tio-tons-lastbils-raket
hade kunnat avstyra katastrofen genom en hjältemodig insats.
Nu fanns det inte mycket kvar av den datorklubben, eller husen
runtomkring.
Men det Ondskefulla Datorprogrammet hade begått ett misstag.
Det gick nämligen att spåra varifrån det hade skickat sina lömska
signaler. Den där datorklubben hade haft problem med crackers,
så nu loggade de all kommunikation på sina nät. Och det var tydligt
varifrån signalen hade kommit: från Mars Observer, den rymdsond
som nyligen försvunnit spårlöst i närheten av planeten Mars!
Datorprogrammet måste ha tagit över dess centraldator, ätit upp
de andra programmen, och tagit kontrollen över hela maskinen.
Och nu gömde den sig någonstans i närheten av Mars och svarade
inte på anrop - men när som helst kunde en ny livsfarlig attack
komma. Vem vet vilken antenn på jorden som plötsligt skulle få
ta emot konstiga, men till synes helt oskyldiga, meddelanden!
FN hade genast samlats i krismöte, och man hade bestämt att slå
till snabbt. En elitstyrka hade samlats ihop från flera olika
medlemsländer, man hade lastat in dem i en svartmålad rymdfärja
med extratankar, och nu var man alltså på väg mot Mars.
Blixt Gordon var pilot, och just nu var det bara han som var
vaken. De andra låg nersövda i sina glasbehållare, och Blixt skulle
inte väcka dem förrän om ett par dagar, när de nästan var framme
vid Mars.
Blixt funderade en stund på besättningsmedlemmarna. Han tänkte på
dem som besättningsmedlemmarna, även om det stod "kommandoenhet Cindy"
i hans papper, de med alla hemligstämplarna. Det var fem personer
- en amerikan, en tysk, en japan, en ryss, och en svensk.
Amerikanerna hade förstås skickat en av sina superhjältar, för såna
hade de ju fullt av, så baktill i lastrummet låg Hulken och sov.
Han varit mycket mindre än Blixt hade väntat sig, och inte ens grön,
men de som lastade in honom hade försäkrat att det var rätt.
Så det var nog han. Fast han såg ganska klen ut.
Tyskarna hade skickat en elitsoldat ur GSG-9, en fältväbel
Mueller. Han var så tjock att han inte fick plats i sin glasbehållare,
utan honom hade de fått lägga i Blixts säng. Det var därför Blixt sov
i pilotstolen på kommandobryggan.
Japanen var en sån där typ med konstig frisyr och två svärd, vad han
nu skulle ha dem till i rymden. Och ryssarna hade skickat en av sina
skickligaste spioner, Stig Bergling. Han hade tydligen varit svensk
från början, och han och svenskarnas representant, en kommendör Carl
Hamilton, hade inte dragit riktigt jämnt. Det hade visst varit något
missförstånd tidigare i deras yrkesverksamhet.
Och i lastrummet stod två beväpnade attackrobotar instuvade, en
svensk BARFF-1, byggd i kevlarasbest på sex terränggående gummihjul,
och en rysk BKA-1, i pansarplåt och bandgående. Båda två hade försetts
med extra kraftiga vapen, eftersom uppdraget var så viktigt.
Ack ja. Blixt suckade och försökte hitta en acceptabel sovställning.
Det skulle inte bli lätt att få den här samlingen att samarbeta. Han
önskade att han var hemma hos sin flickvän i stället. Dale Arden.
Eller var det Diana hon hette? Konstigt det där, förresten. Hans
kompisar hade ju aldrig problem med att komma ihåg vad deras flickor
hette.
431996 1993-10-09 16:15 /26 rader/ Jonas Ahrentorp, hk-r (jonTekknofåne)
Ärende: Inlägg om Zarkov och plötsliga mail! Skall Jorden verkligen slå tilbaka?
Nu kanske det vore på sin plats att påpeka att den dr. Zarkov, som
innan resans start givit Blixt de sista goda råden samt en påsen av
hans nybakta kanelbullar, inte alls var dr. Zarkov! Han hette
egentligen Harald Gösta Snarkov och hade bytt plats med den riktige
doktorn genom ett obehagligt och mystiskt misstag. En total amatör
inom området ftp hade försökt hämta hem en tjusig gifbild
föreställande Cindy Crawford. Eftersom han var så nollad han var
lyckades han inte riktigt. Istället öppnade han en lucka i tidrymden
och herr Snarkov, hemmahörande i en förort till Wien, bytte omedelbart
plats med vår doktor Z. På ett lika mystiskt sätt blandades deras
personligheter, minnen och annat upp i en jätte intellektuell cocktail som
delades lika på dem där de sedan hamnade. Detta kan vara en av de
primära anledningarna till att ingen märkte bytet, ty båda personerna
var lika förvirrande från början och dr Zarkov (den nye) reflekterade
aldrig över att han nu var en fena på kanelbullebak. vad som hände med
den Cindygif som skulle tas hem vet ingen. Det ryktas att den flög
omkring i void ett tag och sedan hamnade någon helt annanstans, delvis
sammanblandad med ett kretsschema av ett 'Artificiellt Intelligent
Neuro Krets' uppfunnet år 4711. Den oinvigde ftpanvändaren omkom
omedelbart då han lyckades transportera sig till centrum av solen
(tiden 42 sekunder och 3 hundradelar innan densamma kollapsade).
Åter till blixt som satt och mumsade på en kanelbulle, sörplade lite
kaffe (han hade aldrig lyckats somna, då frågan om HON hette Dale
eller Diana var alltför irriterande), då en kraftig signal från Blixts
mailtool slet honom ur hans desperata tankar.
432047 1993-10-09 18:38 /39 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Blixt hade snabbutbildats i hanteringen av rymdfärjans Sun-system,
och sträckte sig genast efter musen och klickade på den rätta knappen.
Rymdfärjan hade fått nya datorer precis innan starten, åtta stycken
SUN SPARCstation 1 som stod utplacerade på bord längs väggarna på
kommandobryggan, hopkopplade i ett nät och anslutna till en
fileserver ("filbetjänt" stod det i Blixts papper) som stod undangömd
i nån sorts datorcentral en bit bort. På den öppna golvytan i mitten
stod en massa stolar, och det var på en av dem som Blixt satt.
Datorerna hade ganska tråkiga namn, "kol1", "kol2", "kol3" osv, och
alla besättningsmedlemmarna hade fått egna konton. Blixts konto hette
d93bligo (fast han visste inte vad "d" betydde - "dödspatrull" kanske?),
och så fanns ju d93davbr, d93hanmu, d93mazto, d93stibe och d93carha.
Utanför dörren till kommandobryggan, ute i korridoren, hade de till
och med ställt en laserskrivare.
Blixt läste brevet han fått.
From butros@bossbox.hq.un Sat Oct 9 18:40:34 1993
Received: from mail-gw.freedom.nasa.space by cindyshuttle.nasa.space
Received: from bossbox.hq.un by mail-gw.freedom.nasa.space
Received: from localhost (butros@localhost) by bossbox.hq.un
Date: Sat, 9 Oct 93 10:04:20 EDT
From: Butros Butros Ghali
To: d93bligo@cindyshuttle.nasa.space
Subject: Anfall nu rå!
Message-Id:
De har slipat om Hubble-teleskopet nu,
och astronomerna rapporterar att de kan se Mars Observer.
Den har landat intill Ansiktets högra öra.
Genomför genast ert uppdrag.
Den fria världens säkerhet vilar i era händer!
-- Butros Butros Ghali, General Secretary, UN -- butros@hq.un
Blixt nickade för sig själv. Nu var fienden lokaliserad, och det var
dags att väcka besättningen och förbereda landningen. Han gick ut i
korridoren och klättrade nerför lejdaren till lastrummet.
433226 1993-10-11 15:58 /35 rader/ Jonas Nilsson (Aber), hk-r
Ärende: OK, jag var lite orolig där ett tag... *puh!*
Blixt tog sig nedför lejdaren till lastrummet med lätta fjädrande
steg. Han hade nämligen just ätit mycket god mat och av god mat får
man en lite större mage som kan liknas vid en spärrballong av typen
¤#/&%!¤ ¤#(/&"# !"#/&(
Nej, som sagt var så stod nu hr. B. Gordon nedanför lejdaren och
spanade ivrigt nedför den något nedskymda tunneln - precis som det ska
vara i Alien eller något sådant (Blixt hänger med i svängarna!).
Han tog ett steg. Ett steg till. Ännu ett steg och Blixt kände att han
började komma in i den där speciella gång-rytmen som är så viktig när
man ska gå, då PLÖTSLIGT!!!! Väldigt, väldigt plötsligt så snubblade
han över några sladdar som låg och skräpade löst fasttejpade vid
golvet. SUN-datorerna i rummet ovanför erfor en mystisk darrning,
eftersom de hade utrustats med en (rätt så kass) artificiell
intelligens. Den var inspirerad av Sirius Cybernetics försök med
Artificiell Personlighet äTM Douglas Adamså. Nåväl; vad som hände var
att napp-substitut sd0: plötsligt ryktes ur den gamla hemtrevliga
positionen, och SUN-datorerna började tjuta i späd men ack så
genomträngande bebis-röst-simulator "Transceiver probl... Jag menar
NAAAAPP!!! Någon tog min napp!!!"
Datorerna skrek unisont i den typiskt gnisslande rösten som bara
Commodore 64:or kan åstadkomma. Blixt brydde sig inte om de vildsinta
tjuten ovanifrån, utan stävade oförväget vidare mot nya äventyr.
Kanske Dale skulle ta hand om de små??
Nåväl: när som Blixt sakta tog sig fram längs väggen, beredd på de
hemskaste saker, skedde en underlig sak! En grö... röd... nej, lila!
hemsk sak ploppade ner på golvet framför Blixt:s håriga tår!!
Vad kommer att hända härnäst?? Kommer SEMIC att köpa rättigheterna för
Blixt på nya äventyr? Kommer LysäKOM,atorå att stämmas eller ... Är
Flippade Förbindelser den nya scenen för verbala ekvilibrister? Detta
och mycket mer i nästa avsnitt av "Blixt:s kanelbullar"!!!
450833 1993-11-03 18:14 /26 rader/ Jonas Ahrentorp, hk-r (jonTekknofåne)
Ärende: Blixts kanelbullar - Vi skall ju inte anfalla än på ett tag!!!
Glöm det! Svaren på frågorna i föregående avsnit glömde jag i fickan
på mina byxor som jag tvättade och tumlade aldeles nyss och jag har
swappat ut all den datan ur mina hjärnvindlingar för länge sedan.
Svaren får helt enkelt återkommas till, som det heter...
På bara ett par nanosekunder hade blixt intagit en guardpose (som
aningen liknade den som GizmoKvack intar ibland), slitit fram första
bästa förstörelsevapen han hittade i en lämplig ficka och beredde sig
på en strid på liv och lite död kanske också. Nu ville det sig inte
bättre än att den grö... röd... nej, lila hemska saken som ploppat ner
framför Blixts håriga tår var skeppets egen tåhårsavlusningsmupp som
detekterat en större kvantitet vildsinta löss på Blixts vildvuxna
vänstra Stortå. (Örk... Lite osmakligt kanske...) Ganska besviken men med
aningen förbättrad fothygien låste blixt in den krälande saken i ett
närbeläget skåp, tröttnade på det hela och gick tillbaka till bryggan.
Väl där kom han på den lysande iden att väcka grabbarna (där bak i
skeppet, alltså inte dem i Fagerhult) så de kunde lira ett parti poker.
Kanske skulle han undvika att väcka hulken, ty han var en sämre
förlorare än han var pokerspelare och brukade äta kortleken (med lite
ketchup och vaniljsås) varje gång han förlorade och det fanns ju bara
242 stycken lekar kvar i lagret.
Efter att återigen konsulterat en lämplig manualt, attackerade han en
schysst grupp knappar med ivern hos ett barm (alternativt någon som
precis fattat vad det stod i en manual), när helt oförberett...
481147 1993-12-08 16:00 /1 rad/ rundis (Mats Rundqvist d.ä.)
Ärende: Han kan inte stoppas
...mördartomten kom glidande nedför lejdaren...
481616 1993-12-09 00:49 /34 rader/ Jonas Ahrentorp, hk-r (jonTekknofåne)
Ärende: Han kan inte stoppas, om man inte vet hur vil säga...
"Du skall allt ge faan i att stava så djävla illa!" sa mördartomten
till Blixt. "Bara på de två sista raderna hittade jag minst ett par
fel, klantarschle!"
"Vilket språk!" blev svaret. "Förresten var det inte mitt fel. jag är
bara hjälten i den här ståryn. Det var Tones som skrev det."
"Det spelar ingen roll! Jag måste ändå knacka in skallen på dig,
annars kommer jag att vara sur och vresig ända till påska. Jag skulle
inte tro att du vill det." Mördartomten viftade sporadiskt med sin vassa
kroksabel.
"Det där var inte sant!" triumferade Blixt. "För däremellan kommer
fasta. Tji fick du!"
Mördartomten såg tillfälligt desorienterad ut och det var bara den
bråkdelen av en sekund Blixt behövde för att plocka fram sin
dreserade tomteslaktariller.
"Buss på, Piller-Killer-Iller!" utropade Blixt. (Personer som inte
tycker att det är ett passande namn på en dresserad tomteslaktariller bör
betänka att alla inte kan heta Rambo, Modesty Blaise eller Bamse.
Kraftfulla namn är helt enkelt en bristvara!)
Piller-Killer-Iller gjorde sitt ökända, men ack så effektiva utfall
mot tomtefaran. Det går i korthet ut på att man tar tomtesäcken med
alla klappar, snurrar den tre varv i luften samtidgt som man utstöter
fruktade stridstjut i stil med "UAIEEEEEAIOUEOOOOOOH!" för att avsluta
med att hoppa upp och bita tomtefan i hälsenan. Mördartomten tog, inte
helt oväntat, tillflykten till vad han trodde var en garderob. När han
väl stängt dörren insåg han att det egentligen var luftslussen, men då
var det ju så dags. Piller-Killer-Iller rattade vant några knappar och
vipps kunde man genom det okrossbara panoramafönstret (vindrutan
altså) se en röd siluet segla bort mot oändligheten.
"MUAHAHAHAHAHAHAHA" mullrade illern och gick och tog en tupplur under
något skåp eller liknande. (Han tog den inte från någon, ty han hade
en egen.)
"det där var allt snyggt jobbat av mig." tänkte Blixt och lutade sig
mot närmaste kontrolpanel, utan att se var han satte armbågen, och han
satte den rakt pe en...
484960 1993-12-13 21:59 /38 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Han kan inte stoppas, om man inte vet hur vil säga...
...rakt på en kudde av plast, som NASA:s rymdfärjeingenjörer klistrat
fast på kontrolpanelen för att astronauterna skulle kunna sätta sina
armbågar där.
Blixt pustade ut en stund efter den obehagliga upplevelsen med
mördartomten. Han funderade lite över hur sjutton en mördartomte hade
lyckats smyga ombord på USA:s hemligaste och mest hårdbevakade
rymdfärja, men det var obegripligt.
Jaja, nu var det i alla fall dags att väcka resten av besättningen.
Medlemmarna i kommandoenhet Cindy skulle spänna på sig sina vapen och
fallskärmar, och göra sig klara för att hoppa ut över planeten Mars'
hemlighetsfulla och rödskimrande yta!
***
Gömd under ett maskeringsnät på planeten Mars' hemlighetsfulla och
rödskimrande yta stod Mars Observer parkerad. I närheten gick några
nykonstruerade robotar omkring, fjärrstyrda från rymdsondens
centraldator, där det Ondskefulla Datorprogrammet nu körde så det
rykte i alla processorerna.
Det Ondskefulla Datorprogrammet hade följt uppskjutningen av FN:s
stridsladdade rymdfärja i direktsändning på CNN, så det var ingen
överraskning när den till sist dök upp som en liten svart prick högt
uppe på den bleka marshimlen. Visserligen hade hans (det Ondskefulla
Datorprogrammets) agenter lyckats smussla ombord en mördartomte,
men han (O. P.) hade aldrig riktigt räknat med att mördartomten
skulle ha någon chans mot de topptränade attackexperterna i
slagstyrkan. Men det var ju värt ett försök. Fast nu var rymdfärjan
alltså här.
Det surrade svagt i den tunna, kyliga luften när Datorprogrammet
vände en av Mars Observers kameror uppåt och kikade ut under
maskeringsnätet. Jo, där var den. Och precis när han zoomade in den
svarta pricken och justerade skärpan fick han se ett tiotal mindre prickar
lösgöra sig från rymdfärjan och börja falla ner mot marken.
"Jaha, nu kommer dom", tänkte det Ondskefulla Datorprogrammet för
sig självt. "Dom kommer för att programmera om mig. Jojo. Men det ska
vi nog bli två om. Dom vet inte vad jag ordnat åt dom... Muahahahaha!"
486544 1993-12-15 21:40 /19 rader/ Jonas Ahrentorp, hk-r (jonTekknofåne)
Under andäktig tystnad betraktade han de tio svarta prickarna tills de
tog mark. I flera månader hade ältat det stora "problem" han nu stod
inför. Är det bäst att utplåna ohyran i en snabb stor smäll och sedan
gå vidare till viktigare saker eller skulle han njuta av att se dem
plågas. Ett svårt dilemma. Därför hade han bestämt sig för att plocka
in dem och bestämma sig efter en liten pratstund med opponenterna.
Det var bara en fråga om tid tills hans undersåtar skulle föra in de
avväpnade och förnedrade krigarna. Dessa trevliga tankegångar slets
sönder av att just det hände. In i det rum där O.P. låtit förbereda
ankomsten av rymdmupparna kastades tio molokna trashankar in. Det
övertrevliga humör som Datorprogrammet (det Ondskefulla) hade jobbat
upp förbyttes med ens till vrede och förbannelse. Detta var ju inte
dem! Det var ju några andra! Han vrålade (genom något bra interface):
"Idioter! Tor ni att detta är SpejjsBåls två eller? Ni kan ju inte
komma släpande med stuntmännen, det tricket är ju redan använt!"
O.B. började nu rikta sin uppmärksamhet åt de flesta håll samtidigt
för att se var jordgubbarna var nu och för att få en förklaring och för
att se vilka dessa nykomlingar var. Förvirringen var total och mitt i
denna röran visade det sig att...
490719 1993-12-22 16:21 /46 rader/ rundis (Mats Rundqvist d.ä.)
Ärende: Kokos kan skaps enkelt! (Hoppas jag)
...ett fel av typ 17 hade uppstått. Detta kunde endast åtgärdas av
tekniker hos auktoriserad återförsäljare. Den ende auktoriserade
återförsäljaren var Sven-Erik Nilsson i Käringtorp, som stundom
bedrev handel på torget i Rimforsa. OP:s automatiska telefonuppringare
ringde nu det nödnummer den programmerats att ringa i händelse av fel.
- Nilsson.
- är det Sven-Erik Nilsson?
- Nej, det är Kerstin. Sven-Erik är i skogen. Kan jag lämna ett
meddelande?
- Ett fel av typ 17 har uppstått.
- Jaha. Var det allt?
- Ja.
- Vem kan jag hälsa från?
- Det Ondskefulla Datorprogrammets automatiska telefonuppringare.
- är det här ett skämt?
- Nej, det är det Ondskefulla Datorprogrammets automatiska
telefonuppringare.
- Ska det vara roligt att ringa upp anständigt folk och skämta så där!
Skäms på sej, vuxna karln!
Så la hon på.
OP:s autotfnuppring:e var dock programmerad att ringa upp tills den
fått bekräftelse på att felanmälan mottagits.
- Nilsson.
- är det Sven-Erik Nilsson?
- Nej, Kerstin. Sven-Erik är i skogen. Kan jag lämna ett meddelande?
- Ett fel av typ 17 har uppstått.
- är det ni igen! Vet hut!
- Nilsson.
- är det Sven-Erik Nilsson?
- Hör ni, nu ringer jag polisen!
- Nilsson!
- är det Sven-Erik Ni...
- Nu får ni för sjutton gubbar sluta upp med de här dumheterna!
Förstått!
- Tack!
Telefonuppringaren som nu ansett sej få bekräftelse, laddade nu in
sitt andra program i primärminnet. Det var programmet som gjorde den till...
493414 1993-12-30 20:18 /50 rader/ Padrone har bytt namn till INTP
Ärende: Den avgörande slutstriden på planeten Mars' hemlighetsfulla yta
... som gjorde den till en grym, hänsynslös och omänsklig överlevnadsmaskin!
Men en grym, hänsynslös och omänsklig överlevnadsmaskin var den ju
redan innan, så det märktes ingen större skillnad utom att den bytte
namn från OP (Ondskefullt Datorprogram) till GHOÖ
(Grym, Hänsynslös och Omänsklig Överlevnadsmaskin).
Den grymma, hänsynslösa och omänskliga överlevnadsmaskinen började
genast, grymt och hänsynslöst, att anstränga sig för att överleva.
Det mest omedelbara problemet var förstås kommandoenhet Cindy,
de topptränade experterna från jorden, under ledning av Blixt Gordon,
som nu befann sig någonstans på planeten Mars' hemlighetsfulla och
rödskimrande yta.
- Deras uppdrag är att utplåna mig! tänkte GHOÖ sammanbitet.
Jag måste stoppa dem! Inget får hindra mig!
Precis då tog batterierna slut, och Mars Observer stängde av sig själv.
***
Blixt Gordon petade surt på den lilla apparaten som stod där i
marsgruset.
- Den har stannat, sa han och försökte dölja sin besvikelse. Den
stängde av sig själv innan vi ens hann fram.
Det var verkligen snopet. De hade landat, och grävt ner
fallskärmarna för att dölja alla spår, och sen hade de smugit sig
fram till platsen där de visste att Mars Observer upprättat sitt
högkvarter. Hukande hade de sprungit från klippblock till klippblock
med lasergevären skjutklara, och när de till sist kommit inom synhåll
hade Blixt vrålat "Framåt!" och med en ledares självklara hjältemod
lett stormningen. De sprang i zickzack.
Men inga energiblixtar hade fräsande skurit genom atmsofären. Inga
mördarrobotar hade kommit mot dem, tungt klampande på fötter av stål.
Ingen kraftsköld hade hindrat dem. Det enda som fanns var en liten
tyst och avstängd plåtburk, plus några ynkliga små robotar som den
hade konstruerat av snören och överblivna plastbitar. Robotarna var
knappt en decimeter höga, och de hade ramlat omkull i gruset och gått
sönder.
De andra medlemmarna i kommandoenheten hade också kommit fram,
och stod nu i sina camouflagerymddräkter och tittade fientligt på den
lilla rymdsonden. Stig Bergling, den ryske representanten, plockade
upp en av de omkullfallna robotarna och släppte den sen med avsmak.
Den ramlade sönder när den slog i marken. Hamilton, svensken, stirrade
iskallt på honom och mumlade något för sig själv medan han omedvetet
fingrade på sin kniv.
- Det här blir inte roligt att komma hem och berätta, konstaterade
amerikanen sorgset. Tyskarnas man, Mueller, svor mellan sammanbitna
tänder. Japanen sa inget. Han hade redan plockat fram det andra,
korta, svärdet.
494164 1994-01-03 05:35 /58 rader/ Magnus Timmerby, hk-R (toafon)
Ärende: We'll be right back after these messages...
"Mat!" hördes mor för tredje gången ikväll skrika från köket. Olle
suckade. Det var lönlöst att göra motstånd längre. även om han
lyckades koncentrera sig igen så skulle någon komma upp och säga till
honom, alternativt skulle det inte bli någon mat över till honom
varför han skulle få lägga sig hungrig. Han la därför ifrån sig
marveldockorna och tänkte att det nog blir roligare om han skaffar nya
batterier till kopian av marssonden, vilket han kunde göra när affären
öppnade i morgon. Sagt och gjort gick han ner och åt. Oturligt nog
tog han ingen notis om den batteridrivna pajasdockan han råkade
sparka till på väg ut ur sitt rum! Cymbalerna glänste till när de
slogs ihop, ty det ytterligare varv den batteridrivna pajasdockans
drivmotor på de sista outnyttjade batteriångorna förmådde snurra
räckte för att en sista gång slå samman cymbalerna som den
batteridrivna pajasdockan hade fastnitade i sina stålarmerade händer.
(Olle hade kunnat känna det kalla stålet genom den batteridrivna
pajasdockans plasttygdräkt.) ångorna räckte även för några steg över
det raytrace:ade trägolvet, men det är en annan film.
Cymbalsmällen blev inte stor, men ljudvågorna fortplantade sig lik
förbaskat genom luften och fångades upp av Olles batteridrivna
handklapptriggade terrängbils ljudsensor som tolkade ljudet som
startsignal. Den batteridrivna handklapptriggade terrängbilens
batterier innehöll mer än bara ångor, varför bilen åkte fram och
krockade med Olles bokhylla, vilket fick den batteridrivna
handklapptriggade terrängbilen att voltvända, ty det var en
hindervoltvändande batteridriven handklapptriggad terrängbil. Den
stötte mot väggen i andra änden av rummet, bara för att voltvända mot
den och styra kosan mot bokhyllan igen! Och igen. Och igen. Varje
voltvändning bringade den hindervoltvändande batteridrivna
handklapptriggade terrängbilen bilen en smula ur kurs relativt
bokhyllan, men mängden ur bokhyllekollisioner ackumulerad energi
räckte ändå till för att samtliga icke batteridrivna delmängder ur
Olles smurfsamling
***BREAK
Detta utspelar sig 1985 då barn hade smurfsamlingar.
***CONTINUE
(stationerad på den mitterstmellersta hyllan till höger) skulle falla
omkull och huller om buller och all rabaldersoppan till efterrätt
smakade inte alls gott tyckte Olles pappa.
Samtidigt mumlade den riktige Blixt (som just då - fullt ovetande om
händelserna i Olles rum - i en helt annan galax råkade utkämpa vilda
interstellära strider med kejsare Mings förtrupper och mustaschlöss)
fram följande lemma: "C-@ är fusk." Ack, helt bakom flöten och ljus
hade han inte förts av De Officiella Utbildarna från Sun. Han kände
sin emacs, ty vid den senaste intergalaktiska superhjältekonferensen
hade han skådat ljuset, denna tårta på laxen som han då av självaste
Stallmannen haft den utomjordiskt fabulösa äran att bli delgiven sig.
Den riktige Blixt Gordon hade i många år medelst meditation studerat
mästarens dogma och var nu beredd att få sig Svaret förkunnat. Fast
detta nu var numera då. Plötsligt antimaterialiserar sig en häxring
(magisk) bestående av fotsvampar i huvet på doktor Mueller! Instant
och omedelbar och direkt blev reaktionen: Anti (som precis avslutat
sina studier på AMU) osäkrar sina raketer och börjar precisionsrikta
dem mot ett för oss ännu inte känt mål. Japanen med håret struntade
i syftningsfelet fyra rader upp och reagerade istället intuitivt och
omedelsnart på tegelstenen. Han ignorerade den av hårnålen orsakade
smärtan men hann inte med att ta ett djupt andetag utan klamrade sig
istället krampaktigt fast vid det dragna lilla svärdet och stötte...