Nu är den väldiga väntans tid
före lövningstiden,
nu darrar träden i sin bristande gloria,
björkarna i purpur, asparna i grönt
och i guldrött bäckarnas viden --
osynliga krafters tid,
då allt är bara födande sköten --
själarna går flämtande tunga,
och skymningen hetsar och tröttar
som måttlösa kärleksmöten.
Nu hukar sig skapelsen till längtans språng --
innan besvikelsen sker,
då skogen är så grön som möjligt
och världen är så färdig som möjligt
och träden och människorna mumlar som i sömnen:
"Vi ville mer."