Lönnen

Hell de kämpar, som blöda i striderna,
trots ärr och sår strålande,
hell deras hårda kamp,
hell deras dyrköpta segrar!

Men o du unga träd, du blommande lönn,
dig älskar jag mer än kämpars ärr.
Din oförvärvade, lyckliga adel
är mer än deras vunna slag.

Frisk i livets morgon spirade du ur jorden,
frisk, frisk växte du lugnt i sol och regn;
ångest du kände ej, ånger ej,
intet av allt vårt sjuka.

Du blommar i guld och guldvin; i susningar skrattar du,
när vandraren kysser din stam.
Hans kyss är en bön till den eviga skönhet,
som tänkte i dagen din dejliga blom.

Välsignad du, välsignad du, skönväxande lönn!
De stridandes segrar behöver du ej.
Hos dig är ensliga skogars vila.
Hos dig är sol av gudom.