[Tillbaka till uppLYSningar som varit]
På föreläsningen delades detta ut:

HTML

Exempel


HTML

Vad WWW, HTML och HTTP är förklarade Leif såhär.

Allmänt

Här lade Leif på denna OH-bilden. Html-kommandon skriver man inom sådana här klamrar: < >. Man skriver fördelaktigast Html-kommandon och text i en texteditor, t.ex. emacs. Somliga html-kommandon påbörjar något och sådana måste avslutas, t.ex. <HTML> vilket avslutas med samma text inom vinklarna, men med ett snedstreck (/) först: </HTML>. Kommandot <HTML> måste stå först i ett html-dokument. Mellanslag och radmatningar har ingen signifikans i html-koden som man matar in. Ett mellanrum i texten blir inte större i WWW-läsaren även om man matar in flera mellanslag i html-koden.

Dokumentskelett

Här lade Leif på det här dokumentskelettet. Html-dokument har

Här är ett exempel som visar ett dokument enligt skelettet ovan. Kommandot <H1> anger att här ska vara en rubrik. Kommandot <P> är ett av de få kommandon som man inte behöver avsluta med </P>. Om det dyker upp ett nytt <P> så betyder det implicit att det gamla ska avslutas.

Q: Vad händer om man glömmer att avsluta med </BODY> och </HTML>? Kraschar datorn?

A: WWW är byggt enligt klient-server modell. Klienten skickar förfrågningar till servern som hämtar dokument. Sedan visar klientprogrammen upp dokumentet. Det är således frågan om huruvida klientprogrammet klarar att det saknas </BODY> och </HTML>. De flesta visar så mycket de kan och slutar så fort de inte förstår. Somliga gissar vad man egentligen borde ha skrivit.

Rubriker och textstilar

Leif lade på denna OH-bilden som handlar om rubriker och olika textstilar. Rubriker ser ut så här: <H1>. Ju lägre nummer desto större rubrik. Man kan ha <b>fetstil</b>, <i>kursiv</i> och <tt>skrivmasknsstil</tt>. <tt> står för teletype.

Q: Vad är då <em>?
A: <em> markerar att något ska framhävas. Det är av mera strukturell natur än att markera att något ska vara kursivt, vilket ju är på en typografisk nivå. Nu ser det likadant ut på skärmen, men teoretiskt sett skulle klientprogrammet (WWW-läsaren) kunna markera framhäva textstycken med grön blinkande text.

Q: Går det att göra fotnoter?
A: Nej. Det finns inget stöd för fotnoter. Vad man kan göra är att länkar till någonstans där man har sina noter, fast det ser inte lika bra ut.

Q: Kan man ha upphöjd och nedsänkt text?
A: Nej. Det går inte i version 2.0 av HTML-standarden (som är den nu rådande), men i version 3.0 finns det stöd för att skriva formler och ekvationer där man kan ha upphöjd och nedsänkt text, och det är väl mest sådant man vill ha det till."

Q: Åäö, använder man ISO- eller IBM-standard, eller vad?
A: Teckenmängden som man använder är ISO-latin1, vilken används på en mängd datorer, däribland Sun.

Q: Hur gör man ifall man vill skriva texter med grekiska eller ryska tecken?
A: Det går inte i version 2.0 av standarden och inte ordentligt i version 3.0 heller. En nästanlösning är att man kan få fram ett tecken genom att beskriva det. Man skriver då &beskrivning;. (Ex: &aring; ger bokstaven å.) Detta fungerar bara för ISO-tecken (som ibland är svåra att skriva på vissa tangentbord), men i det framtiden kan tänkas utökas till även icke-ISO-tecken. En annan variant som används för att få konstiga tecken är att lägga in dem som små bilder.

Ett exempel lades på.

Listor

En annan OH-bild som handlade om listor lades på. Olika kommandon fanns:

Ett exempel visades.

Q: Hur långt gäller en listpunkt?
A: Tills nästa kommer.

Q: Kan man ha nästade listor?
A: Ja. De får naturligtvis inte gå omlott, men man kan ha en underlista i en listpunkt. Här är ett exempel på hur det kan se ut.

Länkar

En OH-bild om länkar lades på.

En ankarpunkt börjar med <a ...>. Istället för ... kan man skriva t.ex. href="namn" där namn är en URL. URL står för Universal Resource Locator och ser ut som protokoll:adress.

Ett exempel visades.

Q: Hur hänvisar man till annan plats i samma dokument?
A: Man får först definiera en ankarpunkt och sätta ett namn på den: <a name="namn">. Notera att detta html-kommando inte har någon avslutande form. När man sedan refererar till ankarpunkten skriver man <a href="#namn">. Här behöver man inte skriva protokoll och datornamn och filnamn ifall ankarpunkten man hänvisar till ligger i samma dokument.

Q: Då kan man använda detta för fotnoter!
A: Ja, men det är fortfarande inte riktigt snyggt. Men man kan ha det t.ex. i en rapport för att hänvisa in i en referenslista.

Q: Hur markerar klienten länkar?
A: Det finns inget formellt krav för hur klienten ska markera länkar, men vanligast är att länken får en annan färg.

Q: Var ska ankarpunkten hamna när man klickar på den? Överst på sidan? I mitten?
A: Det är upp till klienten. Vanligt är att ifall ankarpunkten redan syns så händer inget. Om den inte syns så bläddras den fram så att den hamnar överst på sidan.

Bilder

En OH-bild om bilder lades på.

Html-kommandot <img ...> kan ha flera argument. Ett är src="namn". för att ange vilken bild som ska visas. Ytterligare ett är alt="text" för att ge en alternativ text för klienter som inte kan visa bilder. Man kan då t.ex. skriva vad bilden föreställer.

Q: Kan man få text att flyta runt bilder?
A: Nej, inte på något snyggt sätt. I NetScape kan man använda align=left och align=right för att uppnå liknande effekt, Det finns inte i HTML 2.0, men finns / kommer att finnas i nästa HTML-standard (3.0). I 3.0 finns det dessutom ett bättre kommando <fig ...>innehåll</fig> för att göra sådant. Där kan man bland annat ange alternativ text i 'innehåll' i riktigt HTML, och inte bara i rå text, som man kan göra med ALT-argumentet.".

Q: Hur vet klienten vilket format bilden är på?
A: Det finns egentligen inget sätt att veta det i förväg förutom att titta på vad filnamnet slutar på. När man hämtar bilden kan klienten titta på hur datat börjar, vilket brukar vara tillräckligt för att identifiera formatet. Klienten kan även tala om för servern vilka format den klarar av att visa, så att servern kan ge den en bild den klarar, om nu servern har flera bilder att välja mellan.

Q: Vad kan man använda för format?
A: Det beror på vad klienten klarar, men de flesta klienter klarar gif-, xpm- och xbm-bilder, åstminstone. Jpeg börjar bli vanligt också.

Blandat

OH-bild

Några olika kommandon:

Q: Går det att skriva <a href="mailto:<address> adress </address>"> ...</a>?
A: Nej. Däremot går det att skriva <a href="mailto:email-adress"> <address> ... </address></a>.

Q: Hur visar klienten <address>?
A: Det beror på klienten, men standarden föreslår kursiv stil.

Q: Kan man få klienten att inte visa det i kursiv stil?
A: Det beror på klienten.

Citeringar och förformaterad text

OH-bild.

Q: Måste man sätta dit citattecken eller gör citeringen det själv?
A: Det måste man göra själv. De är ju dessutom olika på olika språk.

Q: Kan man gå tillbaka till vanlig text inom en citering eller en förformaterad text?
A: Nej. Det är ju inte tänkt att de ska pågå så länge.

Q: Ser det inte dumt ut ifall en förformaterad text inte får plats i ett smalt fönster?
A: Jo, fast klienterna brukar välja ett smalt typsnitt, så det brukar inte hända så ofta i praktiken.

Övriga frågor

Q: Stöds ljud?
A: Nej, inte direkt. Klienterna brukar dock gissa lite smart att en fil som slutar på .au är en ljudfil.

Q: Hur vet klienten vad den får?
A: Klienten får en liten enradsbeskrivning från servern som identifierar det som skickas. Standarden kräver dock bara att två typer stöds: text/plain och text/html, dvs rå text och HTML-dokument.

Q: Fungerar åäö i samtliga fall utan problem?
A: Dokumenten ska enligt standarden inte vara skrivna i något annat än ISO-latin1.

Q: Kan man ha variabler i html?
A: Nej.

Q: Vilka olika protokoll finns det?
A: Några är:

Q: Hur bär man sig åt för att få: Du är den 17:e besökaren?
A: Traditionellt lägger man in en bild som skapas av ett litet program som anropas varje gång man tittar på sidan. Med servrar som Spinner skriver man <accessed> för att få en sådan räknare.

Q: Finns det något sätt att inte visa text (skapa en kommentar)?
A: Ja, med <!-- kommentar --> .

Q: Kan man se vem som gjort dokumentet?
A: I huvudet kan man sätta

där URL kan vara en emailadress ("mailto:adress") eller någon annan giltig URL.

Q: Syns det någonstans?
A: Det är naturligtvis upp till klienten, men normalt så får man titta på html-koden för att få se det.

Q: Hur får man ut sin hemsida på nätet?
A: Gör såhär:

  1. Gör ett bibliotek i ditt hemmabibliotek. Vad biblioteket ska heta beror lite på vad för server som körs, och hur administratören installerat den. På IDA ska biblioteket heta www-pub. På Lysator ska det heta .public. (Jag använder www-pub som exempel.)
  2. Gör en html-fil och kalla den index.html
  3. Gör alla filer och bibliotek under www-pub samt www-pub självt läsbara. För att göra dem läsbara kan man i Unix skriva

Q: Hur visar man sedan sin hemsida?
A: På IDA ska du hämta sidan http://www-und.ida.liu/~användare för att se användares hemsida.

Avslutning

Som avslutning gav Leif en kort orientering om några saker. Det finns ett kommando som heter <FORM> som kan användas för att skapa ifyllbara formulär, som sedan kan skickas in till en server för behandling. Till sådan behandling, och en del annat också, använder man något som kallas för CGI-script, som i princip är program som servern anropar när en klient begär att få speciella sidor. CGI-scriptet anropas, och skapar sidan på begäran. Om ni är intresserad av mer detaljer så kan ni fråga Leif (<leif@lysator.liu.se>) för mer information.

Tillägg i efterhand

Leif har gjort ytterligare lite information om FORMs och CGI-script. De finns här.


Nedtecknat av Tomas Abrahamsson <tab@lysator.liu.se>.