Recensionssidan 1990 |
Skottet på operan
Recensionerna
ur Östgöta Correspondenten 12:e feb 1990
Lysande idé räddade spex
| 1990 års Linköpingsspex var på väg
mot mörker men räddades tack vare en lysande idé, som tände publiken. Publiken blev på ett strålande humör och över spexet spreds den sanna spexhumorns sken. Receptet på ett bra spex har alltid varit detsamma. En portion bra musik, gärna mycket klassiskt. En protion bra ordvitsar. Allt kryddas med en bra dekor och bakas i en ugn av varm publik. Spexet Skottet på operan ller maskeradligan, det 10:e i ordningen, hade i hela första akten det skralt med tillagningen. Spexet var avsett, som sig bör, att tala om hur det verkligen gick till när Gustav III gick hädan efter den ödesdigra operabalen 1792. |
Publiken var en av de bästa på många år, men
inte ens den fick "spexbakverket" att börja jäsa. Även om aktörernas sång
var bra, särskilt Anckarströms, var det för "strömlinjeformat". Det blev som
en vanlig musikal. Det var bara Bellmans vassa parodi på trubadurer som för en stund höjde temperaturen. Aktörerna agerade stelt och både dans och dekorfinesser lyste med sin frånvaro. Andra akten började lika segt och spexet såg ut att vara på väg mot anonymitetens mörker. Men si då trädde fältskären Jansson in på scenen. Med ett raskt snitt skar han bort dödköttet och fick fart på spexet. Att ett spex i hög grad avgörs av fiffig, festlig, finurlig finessdekor visade sig snabbt. |
Det dropp Gustav III fick blev ett dropp som
inte bara fick patienten att piggna till utan även publiken. Speedy Gonzales blev en rivig inledning till tio spexminuter som nog hör till det absolut bästa vi sett i Linköping. Den lysande idén, som vi inte skall kasta ljus över, den får bli en överraskning, fick publiken att tända. Publiken stampade i golvet och vrad sig av skratt, aktörerna började spåna och spela med glöd. - Sluta stampa, batteriet räcker inte i min lampa, suckade Ulla Winblad och publiken vrålade av skratt. Aldrig tidigare har publiken spelat en så viktig roll i ett spex. Så slutet gott allting gott, men det var nära ögat. Kapa och snabba upp tempot och "släpp dekormakarna loss." HÅKAN WASÉN |
ur Östgöten 12:e feb 1990
Roliga studenter i farten igen:
Lyckat spex med misslyckat mord
| Forumteatern: Linköpings stuedentspex "Skottet
på operan" eller "Maskeradligan". Om Bellman och brännvin och i någon mån om Gustav III och Anckarström handlar årets studentspex i Linköping. Det hör till de bättre som presterats, texterna är intelligenta och fyndiga och intrigen invecklad på ett helt obegripligt sätt. Ska man anmärka på något så blev premiärföreställningen något för lång, beroende på dåligt tempo i talavsnitten. Strax före pausen var det |
riktigt segt ett tag. Bra var alla sångnumren, både soloinsatserna och i ensemble och med utmärkt musikunderstöd. Första omtaget och största jublet i första akten tillföll en sång av Anckarström. Han utgjorde spexets främsta sångliga tillgång. Flest omtag fick dock Bellman utföra i sista akten med sin hetsiga rocksång till melodin Speedy Gonzales. En annan höjdare av Bellman var "Manfreds epistel nr 17". "Se Mollberg hur yr/han spottar och spyr..." |
Bra var också hans imitationer av Fred
Åkerström, Mikael Wiehe m fl som Bellmansångare. Hysteri LASSE JONSSON |
ur Sulan 15:e feb 1990
Skottet på operan
Ett spex som aldrig tappar takten
| Efter premiären på "Skottet på operan"
kan jag bara säga: De har gjort det igen! Ett spex som aldrig tappar takten. Spexet
uppförs på Forumteatern och kommer att ges i ytterligare sju föreställningar. Konung Gustav III avled den 29 mars 1792. Upptakten till denna händelse åskådliggörs i spexets form, där fantasi och verklighet är samma sak. Visst ville kungen stoppa hembränningen i vårt land och införa statligt kontrollerad hicka, men vem visste att |
Anckarström i hemlighet var poet. Det var faktiskt han som
skrev Fredmans epistlar. Bellman "himself" saknade den kapaciteten. Och det var
Ulla Winblad som sköt kungen - trodde hon. I själva verket var det Bellman som blev
skottskadad. Anckarström blev anklagad för brottet och halshuggen - trodde man. Men så
var inte fallet. Det var den utklädde kungens huvud som rullade. Ännu en förväxling. "Skottet på operan" är ett jämförelsevis kort spex och låtarna är många. De sitter dessutom bra. Detta gör att |
spexet aldrig tappar tempo. Intensiteten stegras hela tiden
för att ta hem många poäng i sista akten. Bellmans "Chock-rock" fick många
omstarter. Där visades prov på ett utspel, som jag för övrigt saknade, man som
förhoppningsvis kommer med kommande föreställningar. Ett spexs kvaliteter framhävs av
spexarnas spontanitet, spiritualitet och komiska gester. Därmed sagt att spexet bara kan
bli bättre i takt med att spexarna blir varma i kläderna. Carina Johansson |