Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHALLANDEN 1884-1895. SLUTORD. 659
dikten tog den enklaste form. Man hade en känsla,
när man vandrade vid hans sida i poesiens rymder,
som följde man en alpförare, den där ledde en upp
till de högsta bergspetsarna, där luften var klarast
och friskast och blicken över nejden vidast och
djupast. Men man svindlade icke, ty föraren gick
säkert, och aldrig ledde han bergbestigaren in i
dunkla snår eller otillgängliga klyftor. Det var en
förare, till vilken man väl kunde trygga sig.
Viktor Rydbergs skaplynne var vidare präglat
av ett djupt patos. Med lidelse omfattade han
den sak, som för tillfället sysselsatte hans sinne,
och han mäktade då knappt tänka på annat. Med
lidelse, ja väl, och därför blev honom saken ofta
ett lidande. Ty han led faktiskt, när han såg
oemotsvarigheten mellan ideal och verklighet, vare
sig det gällde tankens, viljans eller skönhetens
värld.
Viktor Rydberg var som tänkare en svuren
idealist. Han följde med intresse de nyaste
rörelserna i tankens värld, sökte lära av dem även om
de voro hans egna motsatta, sökte hopsmälta det
nya han fann gott med sin egen världsåskådning,
men kunde icke anlägga de nyaste filosofiska
moderna, såsom han anlade det nyaste snittet på
dräkten.
Med någon försmädlighet har det talats om
att han alltid kallades »den ädle tänkaren», liksom
om någon spekulation kunde vara mera »ädel»
än den andra. Det torde dock hända i allt fall,
att så är förhållandet. Den som vunnit den
övertygelsen, att människan äger vissa oförytterliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
