Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHALLANDEN 1884-1895. SLUTORD. 629
som möjligt. Under tiden hopa sig ankomna brev. Jag
är den eländigaste och ovilligaste brevskrivare i världen,
och ett så långt brev som det du nu får från mig har
väl under de sistförflutna åren ingen nödgats av mig att
genomögna. De flesta breven förbliva obesvarade, ehuru
min hustru ofta tager sig saken an och söker lindra
bördan. Men breven äro icke det värsta. Kreti och
pleti skicka mig manuskriptluntor på vers och prosa att
genomläsa och bedöma. Luntorna åtföljas stundom av
brev, som låta förstå, att författarens eller, oftast,
författarinnans öde beror av domen. Någon gång skrämma
de mig också med utsikten, att de skola komma till
Djursholm och i egenskap av gäster mottaga domen under
mitt tak. Kunde jag då blott fälla en uppmuntrande
dom! Men det händer sällan, ehuru jag så gärna ville
det, och jag känner liksom tandvärk i själen, när min
kritik måste bita bort deras förhoppningar. Avfattar jag
domen i de mildast möjliga ordalag och sätter en ros i
det torra tornet, händer det, att rosen, men icke tornet,
uppvisas för allmänheten. Så har det tilldragit sig, att
en filosofie doktor, vars ofantliga diktlunta jag måste
genomgå och kassera, poem för poem, med undantag
för ett par, tillkännagav i en tidning, att jag hade kallat
några av dessa poem »sublima», medan jag hade sagt,
att ämnet, som de behandlade, var sublimt.
Även sällskapslivet tager sin tid, ehuru jag flyttade
till Djursholm i den dumma förhoppningen att här kunna
leva ett för övrigt icke psykologiskt gagneligt eremitliv.
Jag älskar ensamheten och skulle göra det, även om
hon icke vore en nödvändig förutsättning för ostört
arbete; - men med avbrott. Att sitta mellan skål och
vägg med goda vänner i ett väl stämt samtal, det ar
ju en gudafröjd. Du är en bland dem, som jag
fantiserat som deltagare i dessa symposier. Du är i själva
verket en av de ’förbiskymtande skuggor’, som den
för-biskymtande skuggan Viktor Rydberg allt emellanåt
räcker armarne efter. Mer än en gång har mitt
fantasijag stigit ned i graven till en liten flicka och tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
