Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 VIKTOR RYDBERG
Tupidarius. Dvärgarne (kulturarbete utan fantasi).
David till Jonathan. »Där gå så många
vägar.» Han och hon. Egil
Skallagrims-son. Utilegamän. Kettil okriste n.
Tomtegubben Ssemund i svarta skolan. På
Blocksberg. Den ensamma flyttfågeln.
Den kortaste sömnen. Tornväktaren (Rethel).
Medel mot kärlekskval (drama).
Så föreligger ock ett utkast till en berättelse:
Den första gotiska kyrkan.
Icke tröt det Rydberg på ämnen. Men han
hade icke alltid håg att giva yttre form åt de
skaldesyner, som hägrade inom hans inre värld.
Själv biktar han på ett blad:
I hjärtat har jag en fånge, som bad mig så mången gång
att varda ur sitt fångsel befriad i dikt och sång,
i hjärtat har jag en fånge, som bad mig så mången dag
att få på gungande rytmer försvinna i böljeslag.
Hur han har suckat därinne, hur han har stört min frid
och fyllt min själ med längtan allt sedan min ungdomstid!
Dock kunde jag ej förmå mig att lyssna till hans bön;
jag ville ej mista honom, han är ju så ljuvligt underskön.
Men år 1895 - hans sista sommar - gav han
dock vingar åt några enstaka av sina hundra
diktardrömmar.
Då tillkommo de tre skaldestyckena
Himlens blå, Längtan samt Fantasos och
att finna stilla dalar
och skrida genom palmers pelarsalar.
Se mystiskt dunkla parker
stå drömmande på solbelysta marker.
Hur djup är tystnaden, hur ljuv är friden;
i sällhet domnad vilar själva tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
