Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK EFTERSOMMAR 1888-1895 613
hos vilken äventyrarlustan kommer i blodet, när
våren bryter in, och som då måste ut och vandra,
Även humorns vekare toner dallra, då Fabbe för
sista gången bjuder farväl till Birgits fatbur.
Mera forcerad humoristisk är Drysius, mäster
Lars’ småsnåle vän, vars bibeltolkningar - nästan
ordagrant förekommo i den förutomtalade »lunta»,
vilken användes vid undervisningen i Göteborgs
seminarium på 1870-talet.
En särskild adel erhåller Vapensmeden genom
de dikter, med vilka prosan är genomsprängd,
och som låta både allvarliga och muntra
strängar tona. Ursprungligen synes det hava varit
författarens mening att låta vers och prosa flitigare
växla, men alltsom berättelsen utarbetades, blevo
dikterna mera sällsynta.
Bland de vackraste skaldestycken som
någonsin klingat från Rydbergs lyra äro sådana som
Svantes signesång över Gunnar, parafrasen över
färden till Österland samt icke minst den religiösa
dikten Betlehems stjärna, stämd i en barnsligt
naiv ton, som har något av psalmstämning över sig.
Men Vapensmeden bjuder ock på ett par alster
av rent humoristisk lyrik.
»Det var visserligen icke likt doktor Svante
att dikta nidvisor», men visan om Ture Jönsson
är ett lyckat prov på skämtsam niddikt i något
arkaistisk smak. Och i dryckesvisan:
»Det bor en hedning i källaren,
hans namn är muskatellaren»,
framträder ett drag av uppsluppenhet och
munterhet, som ingalunda var främmande för Rydbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
