Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 VIKTOR RYDBERG
utgöra för Gudmund helgedomar - och till allt
skönt i natur och konst.
Likasom Gudmund hade Rydberg pietet för
det nedärvda, som ännu var av värde och ägde
livskraft.
Liksom mäster Gudmund hade ock Rydberg
en gång fått skåda ett paradis skymta bakom de
jordiska synerna och liksom denne såg han i
naturen Guds stora, sköna bilderbibel: »det
finnes tydningar till allt i naturen; de
flesta sanningar kunna gripas endast
i symbolisk for m».
Liksom Gudmund studerade han naturens
former och färger för att låta dem i sin konst
framstå såsom på en gång sanna avbilder av
naturen och tolkar för aningar, känslor och tankar.
Rydberg har i några ord, som han för övrigt
lägger i Dagny Slattedotters mun, poetiskt
symboliserat tiden, minnet och aningen:
»Min far liknar tiden och allt i den vid ett band
eller ett pergament, som avrullas. Den avrullade delen
sjunker ned i mörker, och vi se den icke, men den finns.
Den är det förflutna. Den icke avrullade delen är
framtiden. Den synes ännu icke, men den finnes. Den är det
tillkommande. Den avrullade delen kan till längre eller
kortare tid hägra för själen, och det kalla vi minne; den
icke avrullade kan ock till en längre eller kortare tid
hägra för själen, och det kalla vi siareförmåga.»
Om det osympatiska förhållandet mellan
mäster Gudmund och hans karaktärslöse son
verkar bjärt frånstötande, så är åter Svantes
förhållande till sonen Gunnar en bild av tilldragande
fägring. Rydberg har här upptagit ett ämne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
