Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
008 VIKTOR RYDBERG
skräckande okunnighet även hos adeln i alla Europas riken,
så att man känner sig frestad att fråga, om icke
okunnighet, parad med övermod, är samhällsfarligare än
okunnighet, parad med känsla av ringhet.»
De invändningar Svante därefter riktar gent
emot Thomas Morus’ lära: »att de visaste böra
styra och avgöra alla samhällsbeslut», nämligen
att de visaste ej äro så lätt funna och att
kunskapsrikedom och vishet äro olika ting, att den
förra ofta finnes förenad med lastbarhet, lumpenhet
och ondska, äro talade ur Rydbergs eget hjärta.
Ett personligt uttalande av Rydberg, som i
minnet bevarade de kval, ungdomstidens
skuldebörda orsakade honom, lägges ock i Svantes mun:
»Skuld skall gäldas, om ock med mödor intill döden.
Skuld är en kämpe, som skall döda din själsadel, om
du icke dödar honom.»
Mäster Gudmund, till sinnelaget en Krysanteus’
frände, men mindre handlingskraftig, mera
uteslutande kontemplativt anlagd, är nog ock danad
efter Rydbergs egen avbild, och många av sina
egna tankar har Rydberg lagt i hans mun. Själv
en ättling av vapensmeder, giver Rydberg åt mäster
Gudmund - vapensmed och son, sonson,
sonsonsson av smeder - rätt många av sina egna
lynnesdrag.
Sitt yrke i smedjan och nielleringsverkstaden
sköter han samvetsgrant och förstår väl att låta
sitt konstnärliga sinne skänka ädel iver åt
hantverket, men han trängtar efter fullgjort arbete
till den fria konstnärliga sysslan i målarestugan,
där han penslar ädla miniatyrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
